Ni har nog läst det vid det här laget. I början av hösten framkom att de anställda vid en enhet i Sundbybergs stadshus gjort en arbetsmiljöanmälan om att de trakasserades av en politiker i stadshuset.

Ni har nog läst det vid det här laget. I början av hösten framkom att de anställda vid en enhet i Sundbybergs stadshus gjort en arbetsmiljöanmälan om att de trakasserades av en politiker i stadshuset.

I tisdags kom utredningen och det råder ingen tvekan om att de anställda har utsatts för såväl kränkande särbehandling som direkt mobbing. Rapportförfattarna berättar till och med om en ”organisationskultur som andas tydlig rädsla”. Det är inget annat än förskräckligt. Så vad händer nu?

Det viktigaste just nu är att den här politikern inte kommer nära personalen i stadshuset igen. Tystnaden från Miljöpartiet Sundbyberg, föreningen som har mandat att avsätta honom, har varit öronbedövande. Det är inte sunt. Idag 8 december framkom i Mitt i Sundbyberg att Miljöpartiets Distriktsstyrelse ”tar över styret av lokalavdelningen i Sundbyberg med omedelbar verkan, tills dess att en ny styrelse kan väljas.” Frågan om uteslutning av kommunalrådet ska tas upp i MP:s partistyrelse.

Oavsett förutsätter jag att staden spärrar hans passerkort och att kommunfullmäktige den 18e december ändrar arvodesreglementet så han inte kan fortsätta plocka ut en riksdagslön varje månad.

Vi behöver också ta oss en rejäl funderare på hur långt våra politiker är beredda att gå för att få makt. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna samarbetade med den här personen 2010-2014 och visste mycket väl hur han agerar. ÄNDÅ valde de hösten 2015 att ge honom politisk makt igen. Det om något är oansvarigt.

Men efter det då? För saken är större än en enskild ledamot eller ett enskilt parti. Faktum är att den här företrädaren hade kunnat vara från vilket parti som helst. Hur ska man agera framöver för att komma åt den här typen av beteende när det är demokratiskt valda företrädare som står för trakasserierna?

Vänsterpartiet tycker att staden ska ha en visselblåsarfunktion. På så sätt kan personal slå larm om missförhållanden på utan att riskera att utsättas för repressalier. Det finns redan i andra kommuner och borde egentligen vara en självklarhet även i Sundbyberg efter skandalerna på Frösundas äldreboende på Ekbacken samt de hemtjänstföretag som fuskat med tidrapporteringen.

Vänsterpartiet har också motionerat om att inleda ett samarbete med en antidiskrimineringsbyrå som både kan upplysa medborgare om deras rättigheter, driva rättsprocesser gentemot kommunen om medborgare eller anställda upplever sig ha blivit diskriminerade och genomföra utbildningar. Utöver det bör staden fortsätta utbilda chefer i arbetsmiljö och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Båda dessa frågor driver Vänsterpartiet sedan tidigare.

Det här är åtgärder som är relevanta även i den nu aktuella #MeToo-debatten. Det löser ingenting över en natt men gör det lättare att anmäla övergrepp, få stöd i att driva processer och hjälper chefer att förstå hur de ska både förebygga trakasserier och agera när de uppdagas.

Sist men inte minst bör vi alla rikta ett stort tack till de medarbetare som till slut vågade göra en anmälan. Utan dem så hade det här fortgått även idag.

Jesper Wiklund
8 december 2017

Uppdaterades: 08 dec 2017