Idag den tredje december manifesterar vi för mänskliga rättigheter för personer med normbrytande funktionalitet. Vi manifesterar för rätten att leva som alla andra, lika i värdighet och rättigheter. Vi manifesterar för självbestämmande, för jämlika livsvillkor och för full delaktighet i samhället. Idag är det nämligen Internationella funktionshinderdagen, utlyst av FN:s generalförsamling 1992 och uppmärksammad över hela världen.

Dagen är till för att öka medvetenheten om och stödet för frågor som rör inkludering av personer med normbrytande funktionalitet. Årets tema är inkludering och jämlikhet samt stärkt egenmakt hos personer med normbrytande funktionalitet.

Dessa rättigheter borde vara helt självklara i Sverige idag, men är allt annat än det. År 2018 ser vi att livsvillkoren fortfarande är betydligt sämre inom alla samhällsområden för personer med normbrytande funktionalitet än för övrig befolkning. Vi ser en åtstramningspolitik som ökar skillnaderna och på allvarliga sätt minskar friheten och delaktigheten i samhället för personer med normbrytande funktionalitet. Tillgången till våra grundläggande mänskliga rättigheter minskar istället för att öka, inte minst genom den totala nedmonteringen av rättighetslagen LSS. Samhällsutvecklingen är helt enkelt på väg åt fel håll.

I ett första utkast till en rapport från FN-kommittén som övervakar hur Sverige följer konventionen om rättigheter för personer med normbrytande funktionalitet får Sverige hård kritik på flera punkter. Kritiken spänner över flera områden och ger Sverige skarp kritik avseende 13 av konventionens 50 artiklar. Det handlar bland annat om att

1. Konventionen är inte svensk lag och därför frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns för få indikatorer på hur väl Sverige följer konventionen.
2. Kommittén är oroad över att många människor har mist sin personliga assistans sedan 2010, efter en omtolkning vad som räknas som grundläggande behov och andra personliga behov. De som har fått behålla assistansen har fått neddragningar.
3. Kommittén är oroad över det bristfälliga systemet för att hantera ärenden av intersektionell diskriminering, exempelvis funktionsnedsättning i relation till kön och sexualitet.
4. Kommittén är oroad över att indikatorerna som används för att övervaka konventionen, enbart baseras på områden som är strikt relaterade till funktionshindersområden och inte täcker alla rättighetsområden i konventionen.

Vi har med andra ord mycket kvar att göra, för att uppnå verklig delaktighet och jämlikhet! Det bästa är att vi i Sundbyberg inte behöver invänta vare sig EU eller Sveriges riksdag. Vi kan gå före. Vi kan skaffa oss en överblick över läget och livssituationen för personer med normbrytande funktionalitet i vår stad. Utifrån det, med Funktionsrättskonventionen som ledstjärna, kan vi jobba för en inkluderande stad.

I Vänsterpartiets budget för 2019 har vi till exempel föreslagit att göra en kartläggning av tillgängligheten på stadens förskolor och staden ska anställa fler med normbrytande funktionalitet – för en jämlik stad för alla.

Veronica Kallander
3 december 2018

Uppdaterades: 04 dec 2018