Julkalender: Januariavtalet och väljarsympatierna
Under december publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag skriver Salvador Perez om Januariavtalet och väljarsympatierna.
I förrgår kom Statistiska centralbyråns, SCB:s, stora opinionsmätning. Enligt mätningen når Sverigedemokraterna en toppnotering med 22,6 procent av väljarstödet medan Socialdemokraterna får 26,3 procent, en bottennotering.
När Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad kommenterar opinionsmätningen i Dagens Nyheter är hennes kommentar att “Januariavtalet är bra för Sverige, men det har också genomförts en del beslut som inte varit så populära.”
Jag menar att Rådström Baastads uttalande är häpnadsväckande. Det är verklighetsfrämmande. Januariavtalet är tvärtom vad Rådström Baastad säger till Dagens Nyheter – alltså inte bra för Sverige.
Med Januariavtalet kommer högerpolitik. Värnskatten har redan slopats. Det innebär mer i plånboken för de som har det väldigt bra. 61 000 kr i månadsinkomst eller motsvarande 703 000 kr i årsinkomst har varit gränsen för att betala värnskatt. Det är två gånger en genomsnittlig industriarbetares årsinkomst. Att sänka skatten för de rika är högerpolitik rakt av. Att göra det i ett läge där vi har brister i skola, vård och omsorg – kärnan i välfärden och den svenska samhällsmodellen – det är helt enkelt inte att bygga ett samhälle som är stark. Det är att medverka till att förstärka klassamhället.
I Januariavtalet finns också att marknadshyror ska införas. Det skulle innebära kraftigt höjda hyror. Enligt en stor genomgång från Hyresgästföreningen skulle marknadshyror ge hyreshöjning på upp till 5o procent i vissa områden i Stockholm och Göteborg. Där jag själv bor, i Ör, skulle hyran höjas med 25 procent, enligt samma genomgång. Marknadshyror motiveras med att det skulle lösa bostadsbristen men det finns inget belägg för att det skulle vara på det sättet. De enda som tjänar på marknadshyror är hyresvärdarna, inte vanliga människor. Vänsterpartiet håller med Hyresgästföreningen när de säger att marknadshyror är ett förakt mot vanligt folk, därför är vi såklart emot marknadshyror. Att stödja marknadshyror är att medverka till att förstärka klassamhället.
En tredje sak som finns i Januariavtalet är förslag som urholkar arbetsrätten. Trots att förändringarna ännu inte trätt i kraft ännu har tankesmedjan Arena Idé i en ny rapport visat att det redan pågår en oroande utveckling gällande arbetstryggheten. Enligt tankesmedjan jobbar redan idag 740 000 människor i Sverige under osäkra arbetsförhållanden och majoriteten av de osäkra anställda återfinns inom LO-yrken som vård, skola, omsorg och handel. Det är alltså läget idag, innan Januariavtalets förslag blir verklighet. Så kan vi inte ha det. Dessutom finns i Januariavtalet punkter om lägre löner. Att medverka till att urholka arbetsrätten och försämra anställningstryggheten är att förstärka klassamhället.
För att återkoppla till inledningen och Sverigedemokraterna tror vi att skälet till att de har kunnat växa sig så stora är att övriga partier har fört en högerinriktad politik som har stramat åt det offentliga. Så har förtroendet för den svenska samhällsmodellen och välfärden sakteligen eroderats, till och med när Socialdemokraterna har haft regeringsmakten. Vanliga människor har märkt av dessa försämringar och har reagerar genom att straffa de ansvariga, därför tror jag att en ansenlig mängd av Sverigedemokraternas väljarstöd handlar om folk som uttrycker sitt missnöje med den politiska riktningen. I takt med att visionerna hos de etablerade partierna om hur politiken kan förändra samhället har slocknat eller uppfattats så har Sverigedemokraterna fyllt tomrummet med sin vision: att allt blir bra och samhällsbygget fortsätter om vi bara kastar ut invandrarna och återgår till ett etniskt homogent Sverige.
Det är förstås en förenklad och felaktig analys. Det är högerpolitiken som försvagat Sverige och samhällsgemenskapen. I bakgrunden finns kapitalintressena. Om du tycker att det låter som stollig vänsterjargong att tala om “kapitalintressena” så vill jag uppmärksamma något som är aktuellt just nu: sjukvården. Nu när krisen i sjukvården uppmärksammas är högerns svar att privatisera den och avskaffa det gemensamma. Om du inte tror mig lyssna på Ekots senaste lördagsintervju där Benjamin Dousa förespråkar privatisering. Det gör också Irene Svenonius, efter att hon kört Nya Karolinska i botten.
Vad vill då Vänsterpartiet? Vad är vårt alternativ? Såväl i nationellt, i regionerna och i kommunerna är vår politik samstämmig: vi vill inte skära ned i välfärden. När andra vill riva ned, vill vi bygga upp.
Vänsterpartiet gick inte framåt i mätningen. Kanske har vi inte varit tuffa nog mot regeringen. Kanske behöver vi vässa vår egen politik och synas på gator, torg och arbetsplatser mer än vi gör idag. För det behöver vi dig, dina idéer och din vilja att bygga tillsammans med oss.
Vi tar kampen varje dag, kom med oss.