Det får vara slut på ”inte rasist men…”
”Jag är inte rasist, MEN jag tycker att det överdrivs för jag har aldrig sett det hända.”
”Jag är inte rasist, MEN borde vi inte tänka på vår egen befolkning – de riktiga svenskarna – innan nyanlända och flyktingar?”
”Ja, man vill ju säga ifrån när man ser eller hör något rasistiskt på arbetsplatsen eller släktmiddagen, MEN man vill ju inte skapa dålig stämning…”
Hur många gånger har vi hört dessa sägningar? Det får vara slut på ”men”. Det är dags att byta ut ”men” mot ”och”. Testa istället:
”Jag är inte rasist OCH jag ska lära mig mer om det strukturella förtrycket och hur jag är delaktig, OCH lyssna till och stötta dem som drabbas!”
”Ja, man vill ju säga ifrån när man hör något rasistiskt OCH jag ska våga göra det trots att det blir dålig stämning. För i ärlighetens namn är det redan dålig stämning.
Vi måste försöka förstå andras perspektiv och öppna ögonen för statistiken. Ingen kallar sig rasist men vi påverkas alla av den strukturella rasismen.
Hur det faktiskt ser ut
År ut och år in vittnar icke-vita medborgare om den utbredda rasismen som vi utsätts för i Sverige. Vi berättar, vi vädjar men vi tvingas leva med det. Vi får höra att utveckling tar tid. Men det enda som hänt under tiden är att rasismen normaliseras och till och med får ta plats i vår riksdag.
Av oss utrikesfödda drabbas våra svarta syskon värst. Det spelar ingen roll hur integrerad, välutbildad och skötsam medborgare man är, när man lever i en svart kropp behandlas man annorlunda.
Afrosvenskar har lägre lön jämfört med den övriga svenska befolkningen med samma utbildningsnivå. Dessutom är det nära tio gånger så vanligt att personer ur den övriga befolkningen uppnår chefspositioner än att afrosvenskar gör det. Det framkom i Länsstyrelsen Stockholms rapport från 2018 ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden”.
Vi vet även att afrosvenskar visiteras oftare (rasprofilering), granskas hårdare och döms oftare med hårdare straff om man har utländsk bakgrund.
Vi har sett videon på en svart höggravid kvinna med förlossningsvärkar som utsätts för brutalt övervåld framför sin lilla dotter i tunnelbanan. Anledning? För att kvinnan med handen knölat ihop en bot då hon inte hann ta upp sitt färdbevis från fickan.
Vi ser småpojkar som är svarta jagas och tryckas ner med våld mot golvet i ett köpcentrum för att de varit lite högljudda inne på biblioteket. Är det tillfälligheter att de som utsätts för detta övervåld är rasifierade? Utifrån intervjuer som TV4 nyligen gjort med anställda inom polisen så verkar detta snarare vara mönster än undantag.
I USA är som bekant alla klyftor djupare än i Sverige. Det är tre till fyra gånger vanligare att dö i mödradödlighet som svart än som vit kvinna i USA. Men även i Sverige ser vi en överrepresentation av utrikesfödda kvinnor som drabbas av skador eller dör i samband med förlossning. Vi har även uppmärksammade nationella fall där man som utlandsfödd får sämre vård, till exempel där vårdpersonalen använder begrepp som ”kulturell svimning” till en man som senare dör av sin hjärnblödning.
Faktaresistens
Vad gör en när all denna fakta och statistik ändå inte räcker till som bevisbörda för de som så envist förtränger och förnekar den uppenbara strukturella diskrimineringen mot svarta och de med utländsk bakgrund i Sverige. När faktaresistenta människor skriver artiklar om att det där med ras är ett importerat problem. Hallå, importerat problem? Den svenske Carl Von Linné var först ut med att dela upp människor i olika raser. Sverige har varit epicentrum för rasbiologisk ”forskning”. Vi har snarare exporterat rasism än importerat den. Vi behöver mer kunskap, men på vissa biter inte fakta. Vad tar man till då?
Två tankar i huvudet samtidigt
Vi förstår de som, trots corona, i ilska protesterar på gatorna i USA. Vi förstår också de som protesterar på gatorna i Sverige. Rasismen dödar. Självklart förstår vi de som upprörs över stora folksamlingar. Och givetvis kan framtida protester organiseras bättre så att man kan hålla bättre avstånd. Demonstrationerna har dock inte varit de enda exemplen. Vi har sett trånga uteserveringar, överfyllda stränder och Afterski under pågående restriktioner.
Samtidigt finns det ingen som helst tanke om jämlikhet och rättvisa i det ekonomiska systemet och den strukturella rasismen vi har idag. Så länge detta får fortsätta pågå kommer folk resa sig i protest. Det finns många i samhället vi kan döma av olika anledningar. Men vi tror på att arbeta tillsammans mot rasismen och för ett samhälle för alla.
Och kan vi en gång för alla ändra det anklagande och ifrågasättande ordet ”men” till det proaktiva och stöttande ”och” i våra diskussioner om antirasism?
Vida Basti, vice gruppledare