Idag den 9 december går filmen ”Jag, Daniel Blake” av Ken Loach upp på svenska biografer. Den har blivit prisad med guldpalmen i Cannes och Publikens Pris på Stockholms filmfestival, och det är lätt att förstå varför. Loach gjorde för många år sedan också bl a filmen ”Kes, falken” och BBC -dramat ”Cathy, come home”, som handlade om hemlöshet.

Idag den 9 december går filmen ”Jag, Daniel Blake” av Ken Loach upp på svenska biografer. Den har blivit prisad med guldpalmen i Cannes och Publikens Pris på Stockholms filmfestival, och det är lätt att förstå varför. Loach gjorde för många år sedan också bl a filmen ”Kes, falken” och BBC -dramat ”Cathy, come home”, som handlade om hemlöshet.

I ”Jag, Daniel Blake” beskriver han andra delar av det brittiska samhället, där det sociala skyddsnätet helt urholkats. Där värderas människor inte längre som människor, utan de dribblas runt mellan olika myndigheter. Den råa politiken går istället ut på en jakt efter snygga siffror hos Arbetsförmedlingen och att sänka Försäkringskassans kostnader. Samhällets sociala ambitioner, att stödja de människor som behöver det, har helt smulats sönder. Vi får följa arbetslösa Daniel och Katties kamp för att få samhällets hjälp. En replik ur filmen låter: ”Jag heter Daniel Blake. Jag är en människa, inte en hund.”

Det finns mycket vrede och frustration i filmen, men också humor och värme. Starka paralleller med det svenska samhället och svensk socialpolitik gör att filmen stundtals kryper långt in under huden. Se den! Och, när du sedan torkat dina tårar och slätat till dina anletsdrag, kommer du inte knyta näven i byxfickan något mer. Kom med oss, upp till kamp!

Karin Bylund

9 december 2016

 

Uppdaterades: 09 dec 2016