Jag heter Denita Landegren, har 3 söner och 1 barnbarn. Min yngste son heter Anton och det kommer och handla om honom och mig.

När min yngste son Anton föddes en dag i början på januari 1995 så blev det lite omtumlat i mitt liv då Anton föddes med Down syndrom. Alla vill ju föda ett barn som är friskt.

Att Anton hade Down Syndrom fick vi reda på efter 3 dagar då provet blev klart men vi var förberedda på det då personalen anade det och talade om att dom tagit prov på det och det tar ca 3 dagar.

Det blev en lång sjukhusvistelse då Anton låg i kuvös i ca 3 veckor, sammanlagt blev det ungefär 8 veckor på sjukhus.

Efter 4-5 dagar kom det en sköterska och pratade med oss och frågade om vi skulle behålla barnet eller lämna bort honom ”för ni måste förstå att det är mycket jobb med ett barn med Down Syndrom”. Jag blev jättearg och sa att ”Här kommer du till en nyförlöst mamma och frågar något sådant hemskt. – Klart att jag ska behålla honom, han är ju lika mycket mitt kött och blod som hans bröder. Finns ingen skillnad.”

Det jag kan säga idag är att ha en son med Down syndrom är det mest berikande jag fått erfara då jag lärt mig enormt mycket tack vare Anton. Jag har lärt mig att inte ta allt för givet och att det inte är så lätt i livet. Visst har det varit mycket jobb, sjukhusbesök och så men det överstiger inte att ha en helt underbar son som alltid är glad och skrattar och ger enormt med kärlek och kramar. Det jag tycker är enormt tråkigt är hur myndigheter vill få bort alla våra underbara downisar med att man idag erbjuder alla gravida kvinnor att ta prov och ger dom möjligheten att göra abort så att det inte föds fler små söta downisar som ger så mycket i kärlek, värme och även enormt med lärdom.

Denita Landegren – en enormt tacksam och glad mamma till en son med Down Syndrom

29 november 2017

Visste du att Denita också är finalist i Årets Eldsjäl/Kamratskap? Läs mer om det här.

Uppdaterades: 10 sep 2019