Varannan helg går jag och min son och badar i Sundbybergs nyrenoverade simhall (som så många andra i vår stad lever jag ett varannan-vecka-liv). Jag simmar en kilometer och han 200 meter. Sedan leker vi ett tag i den nya bassängen, mycket brottning och simma under ytan så långt vi orkar och sånt. Och så avslutar vi vid bastu och kanske en kanelbulle i fiket innan vi går hem. I bassängen samsas vi med unga och gamla, folk som har levt i Sundbyberg i generationer och folk som flyttat till Sverige alldeles nyligen.

Varannan helg går jag och min son och badar i Sundbybergs nyrenoverade simhall (som så många andra i vår stad lever jag ett varannan-vecka-liv). Jag simmar en kilometer och han 200 meter. Sedan leker vi ett tag i den nya bassängen, mycket brottning och simma under ytan så långt vi orkar och sånt. Och så avslutar vi vid bastu och kanske en kanelbulle i fiket innan vi går hem. I bassängen samsas vi med unga och gamla, folk som har levt i Sundbyberg i generationer och folk som flyttat till Sverige alldeles nyligen.

Varannan vecka går vi också ner till biblioteket i Signalfabriken. Oftast har jag böcker jag vill låna eller måste återlämna och grabben har spel han vill testa. Medan jag slår i sökdatorn går han runt och tittar i seriebokshyllan, väljer ut nästa TV-spel eller försöker uttyda spelarautograferna på väggen i caféet intill. Samma sak här – vi möter barn som min son gått i förskolan med, folk jag träffat på arbetsplatsbesök eller kanske bara pratat med på twitter – och ibland pratar vi med fullkomliga främlingar.

Kvinnor, män, högutbildade och grundskoleungar, arbetslösa, rika, sjuka, atleter och så ett kommunalråd eller två på det – alla samsas i samma bassänger och samma bibliotek. Det finns något väldigt vackert i det här. Inte bara att vi samlas på samma lilla plätt, även om det utrymmet i sig är unikt, utan också att vi faktiskt äger det här tillsammans. Det är VI som avgör hur länge badhuset ska vara öppet eller hur mycket det ska kosta att besöka det. Det är VI som bestämmer om biblioteket ska få extramedel för att ta in böcker på lättläst svenska eller om vi ska prioritera att ta in vinylskivor för utlåning. De här offentliga rummen där det är medborgarna, inte vinstintresset, som styr verksamheten, är något vi ska värna. Det vi äger tillsammans gör både oss och staden rikare.

/ Jesper Wiklund

Uppdaterades: 02 okt 2015