sida

Leif Andersson gästbloggar: Politik, Sundbyberg och solidaritet

Jag har fått ett erbjudande om att göra ett gästskriveri hos Vänsterpartiet i Sundbyberg, det kan man ju inte säga nej till!

Jag har fått ett erbjudande om att göra ett gästskriveri hos Vänsterpartiet i Sundbyberg, det kan man ju inte säga nej till!

Vad har jag att säga? Egentligen väldigt mycket och ofta, politik är roligt och intressant eller skall jag säga samhället och dess utveckling för det är ju politik. En del säger att ”politik rör inte mig och det spelar inte någon roll vad man röstar på”, sååå – fel det rör alla och det finns jätteskillnader.

Jag har oftast röstat på Sossarna, på senare år oftast för att jag vill att dom skall bli större än Moderaterna, nya eller gamla vad dom än kallar sej, lika illa för mig. Märker mer och mer att jag blir mer vänsterpartist för varje år som går. V är partiet för oss vanliga knegare och löntagare idag, dessutom i Sundbyberg är dom så underbart nära, delaktiga och jätteaktiva på alla sätt.

Jag tycker om människor som bryr sig om andra och har empati, det saknas hos så många idag. Folk lever så otroligt mycket bara för stunden och man tänker för ofta bara på sig själv, men vilket samhälle vill just du ha? Igår, idag och imorgon? För mig är det självklart att betala skatt för att få en bra välfärd. Barn skall få bra och lika utbildning, folk ska få den absolut bästa tänkbara vården, ordet fattigpensionär skall bort från svenska språket, blir du arbetslös så skall du ändå kunna bo kvar och kunna leva – det gäller självklart sjukförsäkringen också. Välfärd skall finnas då folk behöver den och den skall vara lika för alla, det ska aldrig finnas några tvivel på det. Att vilja betala skatt skall vara lika självklart som att man lämnar blod om man kan. Man finns för andra när man inte behöver själv, men när man behöver själv skall andra finnas för en. Vi måste förklara för folk och för barnen att välfärd och trygghet är något vi måste kämpa för, det är inget givet utan allt börjar hos oss själva.

Vi måste börja se människovärdet före pengavärdet, jag riktigt ryser av obehag när både folk och politiker skriver om hårdare straff och mer poliser. Ingen talar om att satsa på barnen idag för att se till att dom INTE blir bovar och banditer, dessutom skulle man rädda just dessa småungar idag som kommer råka illa ut. Hur ser det ut idag? Hårt, kallt och otroligt respektlöst på alla plan, gör insatser idag – satsa på barnen låt det kosta, allt lär sparas in imorgon då man sett till att barnen inte råkar illa ut och ser ett liv och får en identitet som brottsling. Varför säger ingen politiker detta och satsar pengar på det idag? Lättare att skrika högt på hårdare straff och mer poliser.

Politiker, vad vill ni av folket? Jag skulle vilja att folket ska vara intressant mer än 4 veckor innan ett val, jag hade gärna sett att valstugorna hade kommit upp kanske en gång per år, då man som vanlig väljare hade kunnat komma fram och fråga, tycka och tänka. Kanske borde partier och politiker ha ngn panel dvs några från varje område i olika åldrar, kvinnor, män, ungdomar, pensionärer, barnfamiljer, hundägare, nya sumpanbor, gamla sumpanbor, röda, vita, svarta och gula i tex en fb-grupp där en politiker snabbt kan få nya idéer och tankar. Jag tror att politiker måste komma bort från möten i sina egna lokaler där ofta dom mest trogna kommer, det finns en risk att det blir lite inavlat, gapet mellan folk och politiker måste minska även i en liten stad som Sundbyberg

Det absolut viktigaste just nu är att se till att folk får bostad och ett jobb, löser man dessa två frågor så är jag övertygad om att man löser 80 % av alla problem som just nu finns. Billiga hyreslägenheter måste prioriteras så att alla kan få en chans att bo, hör ni – få en chans att bo, det skall vara en rättighet att få en bostad! En fråga vi ska ställa oss i Sundbyberg är, kommer det finnas vanliga människor d.v.s. vanliga medelsnittslöntagare här om typ 10-20 år? Eller är det nya Danderyd här då?

Solidaritet, ordet som aldrig kan bli omodernt men det kan vara okänt för många! Jag vill att vi skall finnas för varandra, vi skall ha ett samhälle för alla, ingen är bättre än ngn annan, vi måste ta hand om varandra och vi måste börja se varandra. Jag brukar säga att det behövs mer kramar och kärlek i samhället, mer leenden, att säga ngt snällt till ngn – annan så lite kan betyda så mycket och det kostar ingenting. Så vi i Sundbyberg kan väl börja, mera kramar till varandra, vi ska le mer och sedan sprider vi detta vidare. Tänk om vi kan förändra världen! Haha, men vi kan väl iaf börja så smått här i vårt fantastiska Sundbyberg, samhället kan bli bättre med bättre folk och bättre politiker – allt börjar hos oss själva här och nu, hänger ni på?

Mycket kärlek o många kramar

Leif Andersson, 50 år och infödd sumpanbo 😉

Dela den här sidan:

Kopiera länk