Vilken är den enskilt viktigaste åtgärden för trygghet? Frågan gick till alla gruppledare för partierna i Sundbyberg och för en gångs skulle hade jag svårt att svara. Inte för att det är svårt att lyfta åtgärder för att öka tryggheten, utan för att det är svårt att beskriva vilken av åtgärderna som vore viktigast.

Vilken är den enskilt viktigaste åtgärden för trygghet? Frågan gick till alla gruppledare för partierna i Sundbyberg och för en gångs skulle hade jag svårt att svara. Inte för att det är svårt att lyfta åtgärder för att öka tryggheten, utan för att det är svårt att beskriva vilken av åtgärderna som vore viktigast.

Jag började med att beskriva hur en satsning på att få alla elever i högstadiet att nå gymnasiebehörighet är den enskilt viktigaste satsningen. Det säger sig självt att de ungdomar som inte kommer in på en gymnasieutbildning fastnar i en fattigdomsfälla utan stora inkomster till egen försörjning – då blir en brottslig bana helt plötsligt ett reellt alternativ.

Men sedan började jag tänka på de elever som redan i högstadiet dragits in i missbruk och försäljning av narkotika. Skolan har varken resurser eller mandat att ge eleverna den hjälp de behöver för att ta sig ur kriminella miljöer eller bryta ett missbruk. Tidiga insatser mot missbruk måste vara en grund för att skolan ska kunna hjälpa alla eleverna.

Men så har vi de ca 60 barn som bara i år kommer tvingas från sina lägenheter av kommunen, barn till nyanlända familjer som efter 2 år i landet inte hunnit skaffa sig köpoäng eller inkomst nog att ordna en bostad på egen hand. Då pratar vi bara om barn till nyanlända. Utöver det har vi massor med andra sundbybergsfamiljer som tvingas till dyra andrahandskontrakt, ständiga flyttar och i värsta fall till nedgångna hotellhem. Barnen byter skola ofta, vänner ännu oftare. Glöm torsdagsträningarna med fotbollslaget, glöm fritidsklubben, glöm SO-läraren du tyckte om, glöm att bara kunna gå ut på gården för att träffa vänner. Hur ska de ha förtroende för att samhället, som svikit dem sedan de var små, verkligen har något att erbjuda förutom fördömmaden och skuldbeläggande? För vem ska de berätta om sitt missbruk? Vem tar med dem till socialen och förklarar att det finns hjälp att få, att de har RÄTT att få hjälp?

Så då svarade jag att en lösning på bostadskrisen är den enskilt viktigaste insatsen för ökad trygghet. Inte bara för att ge de här barnen trygghet, men även för att kvinnor ska kunna lämna våldsamma relationer, boende inte ska tvingas från sina hem efter renoveringar och pensionärer inte ska fastna hemma i ensamhet. Jag vet fortfarande inte om det var rätt svar. Tryggheten är ett plockepinn av frågor – lyfter man en fråga glider den andra iväg. Skillnaden är den att med tryggheten räcker det inte att ta en pinne i taget, vi behöver lyfta flera saker samtidigt – skola, bostäder, insatser mot missbruk, närvarande vuxna, aktiv fritid, stöd till kvinnojourer, broddar och trygghetslarm till äldre, trygga anställningar och en lön det går att leva på. Då har jag ändå bara lyft insatserna som kan göras på kommunal nivå. Den positiva nyheten är att det finns mycket vi kan göra. Sundbyberg ska vara en öppen – och trygg – stad för alla. Vänsterpartiet har politiken för just det.

Jesper Wiklund
16 mars 2018

Uppdaterades: 15 mar 2018