I veckan har jag fått praktisera i hemtjänsten. Från klockan sju på morgonen fick jag hänga med Hulya och andra fantastiska medarbetare när de besökte äldre sundbybergare i deras hem. De städade, handlade mat, tog promenader, gjorde gymnastikövningar, pratade om livet (och om Tingstäde träsk), drog på stödstrumpor, kokade kaffe, diskade, hjälpte till med dusch och påklädning, värmde mat och en massa massa andra saker.

I veckan har jag fått praktisera i hemtjänsten. Från klockan sju på morgonen fick jag hänga med Hulya och andra fantastiska medarbetare när de besökte äldre sundbybergare i deras hem. De städade, handlade mat, tog promenader, gjorde gymnastikövningar, pratade om livet (och om Tingstäde träsk), drog på stödstrumpor, kokade kaffe, diskade, hjälpte till med dusch och påklädning, värmde mat och en massa massa andra saker.

Jag har fått lära mig om faktureringssystem, MobiPen, skillnaden på service och omvårdnad, utmaningarna med dubbelbemanning. Och så har jag fått lära mig om Tingstäde Träsk förstås.

Det viktigaste och mest givande var ändå att få träffa ett gäng väldigt engagerade människor som alla gillar sitt jobb och har en fin relation till de äldre de besöker. Några hade efter flera år i yrket börjat hälsa på äldre de såg ofta i sin stadsdel, så pass ofta att när dessa sedan befann sig i en situation då de behövde hjälp hemma så var de redan bekanta med hemtjänstpersonalen som kom och ringde på dörren.

Den här fantastiska verksamheten är viktig. Dels för att den hjälper folk att få leva sina liv som de vill. Men också för att den är en del av ett samhälle där ingen blir osynlig eller glöms bort. Det är en del av ett öppet samhälle där alla får plats. Det är en central del i det Sundbyberg jag vill ha.

Jesper Wiklund

Uppdaterades: 09 okt 2015