Är det samhället som är sjukt? Eller människorna? WHO (World Health Organization) poängterar att stress, ångest och depression breder ut sig och är en allvarlig riskfaktor vid fysiska och psykiska sjukdomar. Frågan är då: Vad har hänt som gör att allt fler individer lider av psykisk ohälsa?

Är det samhället som är sjukt? Eller människorna? WHO (World Health Organization) poängterar att stress, ångest och depression breder ut sig och är en allvarlig riskfaktor vid fysiska och psykiska sjukdomar. Frågan är då: Vad har hänt som gör att allt fler individer lider av psykisk ohälsa?

Enligt flera studier har det sedan slutet av 1970-talet, med nyliberalismens intåg i samhället, skett ett paradigmskifte på alla samhälleliga plan, bl.a. inom psykiatri, från ett socialt-psykologiskt perspektiv till ett biologiskt-medicinskt. Idag lever vi i ett samhälle, där individualism och materialism styr människors levnadssätt, samhället blir alltmer socialt fragmenterat. Vad Marx kallar för “alienation”.

Sociala problem som hopplöshet, fattigdom, arbetslöshet och låglönearbete har omvandlats från ett ”socialt problem” till ett ”enskilt misslyckande”. Sociala problem har en destruktiv inverkan på människors psykiska hälsa och leder till depression, stress, utbrändhet och ångestsyndrom. Ett annat exempel är de förödande effekterna av krig som diagnostiseras som PTSD (Post Traumatic Stress Disorder).

Sociala problem som fattigdom, hög arbetsbelastning och krig har omdefinierats och diagnostiseras som psykiska störningar.

Dagens psykiatri har förvandlats till en institution för förvaring och social kontroll. Psykiatrin vänder människors missnöje med samhället mot sig själva. Genom att förskriva piller för att förhindra ilska, hjälper psykiatrin till att dölja följderna av nyliberalismen och undertrycker eventuellt motstånd mot ojämlikheten.

Men frågan är: kan medicin avlägsna ensamhet? Fattigdom? Stress? Lärarbrist? Brister i den personliga assistansen? Eller berikar den bara läkemedelsföretagen?

Psykisk ohälsa ökar, för att vi lever i ett samhälle som uppmuntrar till egoism, materialism, konsumtion.

Sociala relationer, solidaritet och gemenskap blir försvagade. De rika tar från vanliga arbetare och sjuka. De fattiga som saknar samhällets skydd får bära bördan för samhällets orättvisor och identifieras som svaga, lata eller sårbara.

Vi behöver en psykiatri med psykosocialt perspektiv och ett socialt ansvarstagande. Det behövs mer socialarbetare och kuratorer med ett frigörande arbetssätt inom psykiatrin. Kuratorer som kan förklara hur kulturella, sociala och historiska kontexter påverkar individerna i livet och kan bidra till frigörande från förtryckande tankesätt.

Vill vi öka psykiskt välbefinnande bland våra medborgare? Då krävs ett paradigmskifte, då måste vi sätta människan i centrum före profiten. Då krävs ett solidariskt samhälle.

Roya Asadzadeh
1 december 2017

Uppdaterades: 01 dec 2017