I veckan lade det nya blågröna styret fram ett förslag om att höja sina kommunalråds löner med 12.000 kr i månaden. Det skulle innebära en månadslön på över 62.000 kr. Samtidigt föreslog man att ersättningen för politiska sekreterare skulle höjas ungefär lika mycket. På frågor om varför man tycker sig behöva betydligt högre lön för att göra samma jobb som tidigare så gavs bara svaret att det var ”ett pussel” eller frågan om en ”teknisk bieffekt”. Man kan konstatera att det är lätt att vara generös med andras pengar.

I veckan lade det nya blågröna styret fram ett förslag om att höja sina kommunalråds löner med 12.000 kr i månaden. Det skulle innebära en månadslön på över 62.000 kr. Samtidigt föreslog man att ersättningen för politiska sekreterare skulle höjas ungefär lika mycket. På frågor om varför man tycker sig behöva betydligt högre lön för att göra samma jobb som tidigare så gavs bara svaret att det var ”ett pussel” eller frågan om en ”teknisk bieffekt”. Man kan konstatera att det är lätt att vara generös med andras pengar.

Men det är inte beslutet om att ge sig själva mer pengar som gör mig mest förbannad. Det är i stället att det blågröna styret öppnar upp för Sverigedemokraterna när de utökar kommunstyrelsen till 13 ledamöter. Att Moderaterna, som då går från 2 till 3 ledamöter är glada förstår jag – de har aldrig varit speciellt måna om att hålla rent höger ut. Men att Miljöpartiet, som dessutom backar från 2 till 1 ledamot, går med på att släppa in rasister i kommunstyrelsen är för mig oförklarligt.

Även om man skulle behålla dagens 11 ledamöter så har de blågröna majoritet med sina 6 mandat mot Vänsterpartiet och Socialdemokraternas 5. Med 13 så har styret 7 (varav 3 är moderata, övriga partier får 1 ledamot var), SD 1 och S+V alltså 5. Det innebär att även om ett parti skulle bryta samarbetet så kan Mikael T. Eriksson (M) sitta kvar som Kommunstyrelsens ordförande med stöd av Sverigedemokraterna. På kommunfullmäktige ombads han flera gånger svara på frågan om han var beredd att göra det. Hans svar var att SD:s intåg i kommunpolitikens finrum är en ”teknisk bieffekt”. Inget avståndstagande med andra ord.

Som sagt, jag förstår att Moderaterna jublar – men undrar varför Miljöpartiet är så tyst.

Jesper Wiklund

27 november 2015

Uppdaterades: 27 nov 2015