Förra veckan var det Internationella Kvinnodagen. För att fira det var Centern och Liberalerna ute och berättade om hur de vill sänka de lägsta (kvinno-) lönerna. Sverigedemokraterna berättade om hur vi inte ska ge kvinnor skydd från förföljelse och Svenskt Näringsliv kampanjade för att kvinnor skulle fortsätta med otrygga anställningar, delade turer och dubbelarbete.

Förra veckan var det Internationella Kvinnodagen. För att fira det var Centern och Liberalerna ute och berättade om hur de vill sänka de lägsta (kvinno-) lönerna. Sverigedemokraterna berättade om hur vi inte ska ge kvinnor skydd från förföljelse och Svenskt Näringsliv kampanjade för att kvinnor skulle fortsätta med otrygga anställningar, delade turer och dubbelarbete.

Nej, det här skedde förstås inte just på 8 mars. Det sker varje dag. Varje dag har kvinnor lägre lön än män, varje dag tar fler kvinnor ut mer VAB och föräldraledighet än män, varje dag kämpar kvinnor med löner och anställningar som få politiker skulle anse som acceptabla om det gällde dem själva. Varje dag flyr kvinnor, precis som män, från förtryck och krig – bara för att stoppas vid gränsen till en av världshistoriens rikaste regioner och varje dag misshandlas kvinnor i sina eget hem.

Det räcker alltså inte med att vi kämpar för jämställdhet en dag om året. En dag är visserligen mer än noll dagar – men för att bryta könsmaktsordningen måste varje dag vara en kvinnodag. Varje dag ska vi ta kampen för en lön som går att leva på, trygga anställningar och en jämställd föräldraförsäkring. Varje dag ska vi ta kampen för rätten att söka skydd från förföljelse och varje dag ska vi bekämpa våldet som sker i Sverige. Varje dag ska vara en kvinnodag.

Jesper Wiklund

18 mars 2016

Uppdaterades: 18 mar 2016