Vår stad tillhör oss
Natten mot måndagen den 15e januari sköts en man ihjäl i Rissne. Mord är fortfarande ganska ovanligt i Sundbyberg – förra året skedde 5 mord i kommunen – men ändå i sådan omfattning att de flesta av oss undrar när det ska ta slut. Det är också svårt att blunda för att de mord som sker, de sker i stadens mest diskriminerade områden. Detsamma gäller för resten av Stockholm och landet. De områden där våldet och otryggheten ökar är också de områden som drabbats värst av år av utförsäljning av allmännyttan, skolsegregation och minskande offentlig service.Natten mot måndagen den 15e januari sköts en man ihjäl i Rissne. Mord är fortfarande ganska ovanligt i Sundbyberg – förra året skedde 5 mord i kommunen – men ändå i sådan omfattning att de flesta av oss undrar när det ska ta slut. Det är också svårt att blunda för att de mord som sker, de sker i stadens mest diskriminerade områden. Detsamma gäller för resten av Stockholm och landet. De områden där våldet och otryggheten ökar är också de områden som drabbats värst av år av utförsäljning av allmännyttan, skolsegregation och minskande offentlig service.
De flesta jag pratat med trivs bra i sina bostadsområden. Man känner sina grannar, barnen kan springa runt på gårdarna mellan olika vänner och de allra flesta känner sig trygga. Men när det skjuts, och när det skjuts med automatvapen, så försvinner den tryggheten snabbare än en hyresrätt i en moderatstyrd kommun.
Manifestationer löser givetvis inte sociala problem. Men de fyller en annan funktion. Behovet av att träffas, att prata och att känna att vår stad tillhör oss – inte beväpnade unga män och inte militära förband (som om det inte fanns nog med vapen i området redan). Staden tillhör de som bor där, de som jobbar där – kort sagt de som vistas där. Oavsett ålder, sexuell läggning, könsidentitet, politisk åsikt, funktionalitet, religion eller etnicitet.
Därför var det så befriande att träffa alla som kom till samlingen mot våld som hölls på onsdagen 17e januari. Totalt ca 200 personer som kom till Rissne torg, tände ljus, pratade med varandra och skrev på den ”klagomur” som ställts upp (den har nu lämnats in till kommunen som registrerat den som ”inkommande handling”). Tack också till Rissnekyrkan som öppnade sina dörrar för de som ville fika och sitta inomhus ett tag!Därför var det så befriande att träffa alla som kom till samlingen mot våld som hölls på onsdagen 17e januari. Totalt ca 200 personer som kom till Rissne torg, tände ljus, pratade med varandra och skrev på den ”klagomur” som ställts upp (den har nu lämnats in till kommunen som registrerat den som ”inkommande handling”). Tack också till Rissnekyrkan som öppnade sina dörrar för de som ville fika och sitta inomhus ett tag!
Ytterligare en positiv nyhet i veckan var att Rissneambassadörerna tilldelades Abdipriset för sitt arbete med unga i Rissne. Abdi växte upp i Husby och blev snabbt känd som en aktivist och organisatör. Han jobbade genom UngVänster och Vänsterpartiet både i Hässelby och i Järva, men även i Somalia – där han till sist mördades. Priset delas sedan dess ut till organisationer som verkar i Abdis anda – mot rasism, diskriminering och för solidaritet och rättvisa. Rissneambassadörerna är mycket välförtjänta pristagare!
Jesper Wiklund
19 januari 2018
Foto på Jesper Wiklund och Rissneambassadörerna togs av Samuel Scherman i samband med prisutdelningen 18 januari 2018.
Fler foton från samlingen mot våld finns på vår Facebooksida här.