Jag tycker att ett samhälle borde dömas utifrån hur de tar hand om de svagaste i samhället. De människor som bara tillfälligt eller för all framtid kommer behöva extra stöd för att klara sig genom livet.

I Sverige brukar vi skryta om hur vår socialförsäkring, vård och omsorg är i toppklass. Att vi skyddar de svagaste, ger möjligheter till dem som hamnat snett, skapar framtid åt dem som är nyanlända och ger vård till de som är sjuka. Men gör vi verkligen det, eller ser det bara bra ut på pappret?

Personligen anser jag att det är skitsnack. Lite som den “värdegrund” en del skolor, arbetsplatser, föreningar med flera så fint ofta skyltar med på hemsidor och i foldrar, men som ibland inte alls efterlevs. Vet ni vad jag menar?

Sverige 2022 pöser och känner sig mycket nöjd, lutar sig tillbaka och lever på gamla meriter. Det senaste decennierna har vi levererat minsta möjliga, kanske sticker till med en lag, en ny upphandling eller en ny formulering här och där. I övrigt så tänker man inte nytt eller anpassar sig efter medborgare och tidsanda. Istället har vi monterat ned tryggheter vi en gång hade.

Det här är farligt, det skadar vissa av medborgarnas tro på samhället och på sikt även demokratin. Att anpassa politiska beslut efter en generisk, frisk, arbetsför, fungerande, tvåsam vit medelklass är fel, för när du lyfter blicken och ser dig omkring så är Sverige 2022 mycket mer mångfacetterat än så.

Vi måste anpassa politiken till att inkludera alla boende i Sverige. Vikten av det visar sig i statistiken över valdeltagande. I områden där människor känner sig inkluderade och sedda som fullvärdiga medborgare är valdeltagandet högt. Och i områden där människor upplever sig marginaliserade, stigmatiserade, och mindre värda är valdeltagandet lågt. Att lägga det låga valdeltagandet i dessa områden på språkliga brister fördjupar ytterligare den klyfta i samhället vi ser växa sig närmare och närmare Grand Canyons storlek för varje år som går. Det handlar istället om att man av samhället lärt sig sitt värde. Är man förbisedd känner man sig inte själv tillräckligt delaktig och känner då inte nog framtidstro för att ta ställning inför ett val.

Ett citat som etsat fast sig hos mig är Hjalmar Söderbergs ord från Doktor Glas:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Det är en del av människans natur, att behöva känna sig sedd, uppskattad, delaktig och värdefull. När vi som samhälle misslyckas med att tillgodose det behovet så står vi inför några av de stora problem vi upplever idag med utanförskap, psykisk ohälsa och kriminalitet. Lösningar finns och med Vänsterpartiets politik skulle vi vara på god väg. Det finns mycket i det svenska folkhemmet som borde revideras om och uppdateras till Folkhemmet 3.0. Måtte (V)i få chansen att på riktigt kunna vara i regerande ställning 2022.

Lotta Backman
Samhällsengagerad medlem i V Sundbyberg

Uppdaterades: 19 maj 2022