Om inte jag får dansa är det inte min revolution

Det var väl snart ett år sen jag förstod att politik inte behövde vara fyrkantigt och trist. En tråkig höstdag dök det nämligen upp ett mysigt Instagramkonto i mitt flöde. Det visade sig tillhöra V i Sundbyberg och blev snart en vardaglig källa till inspiration och glädje. Steget till att börja engagera sig politiskt kändes plötsligt inte så långt bort som det tidigare gjort. Ett år senare sitter jag och planerar valkonferens för fullt. Och jag har så kul.

Det som jag trodde skulle kännas tungt, svårt och kanske lite ångestframkallande visade alltså sig bli en av mina absolut främsta energikällor. Det är ju något visst med att vara i en rörelse som är trött på tama kompromisser utan att balla ur á la Trump. Det förstod jag så fort jag varit på mitt första medlemsmöte. Men kanske var det på Pride jag på riktigt insåg hur fint och viktigt det faktiskt är att vara med.

På dagen för Pride-paraden samlades vi för gemensam frukost. Vi pyntade varandra med glitter medan Jonas Sjöstedt höll tal om hur arbetar- och HBTQ-rörelsen länge hållit ihop. Att vi med stolthet kunde gå i paraden, med vetskapen om att vi hade marscherat där många gånger tidigare. Även innan det blivit en folkfest, när det fortfarande endast handlade om motstånd och överlevnad.

När vi sen stod på flaket och dansade oss fram över Stockholms gator kändes det som att vi kunde gå hur långt som helst. Och jag kunde ana att folket runtom också såg det.  Mitt bland all företagsreklam kom ett gäng som menade allvar med Pride. Det gänget var vi – Vänsterpartiet. Och som vi firade.

Jag hoppas vi blir många som firar ihop under året som kommer. Firar att vårt rättvisepatos aldrig slår fel, att vi alltid tar kampen och om kampen innehåller inslag av dans – då dansar vi, utan att tappa fokus. Jag hoppas vi får känna att vi är många som står samman, i upptakten, i valstugorna, på valvakan och slutligen i mål. Tillsammans i en sprudlande, stärkande och kompromisslös revolution

I helgen håller V i Sundbyberg ”Ett år innan valet”-konferens.  Jag hoppas vi ses, för jag tänker att vi börjar valåret där.

Veronika Bäckman

30 september, 2017