Skip to main content

Att få leva fri

Bloggtext av Lena Rönnlund,
Ledamot kommunfullmäktige och social- och arbetsmarknadsnämnden

När jag var liten frågade alltid vuxna mig vad jag ville bli när jag blir stor. Jag ogillade den frågan väldigt mycket då det alltid förväntades ett yrke som svar, som till exempel doktor eller kock.

Allt jag ville bli när jag blev stor var lycklig och fri.

Idag är jag över 25 år gammal, i vissa ögon är jag stor och i andras är jag fortfarande liten. Men jag kan flytta nästan vart jag vill, jag kan gå till läkaren när jag behöver för att hålla mig frisk, jag kan gå på en promenad när jag känner för det, jag kan bestämma hur min fritid ska se ut. Jag har fria val i min vardag att göra det jag vill.

Under 2023 rapporterade Skatteverket att över 28 000 personer lever med gömd identitet i Sverige. Över hälften av dessa beräknas vara kvinnor. Stor del av de kvinnor som lever med gömd identitet har flytt från en våldsam relation och flyttat till en annan kommun med sin skyddade identitet för att kunna leva ett någorlunda normalt liv.

Men att leva med skyddad identitet kan knappast kallas ett normalt liv. De som har skyddad identitet har svårare att utföra sina bankärenden och få vidare information från hemkommunen till den nya kommunen, såsom sin post. Addera till det otryggheten på en promenad eller i matbutiken. Det finns flera exempel på hur människor som har flytt till andra kommuner fått sina identiteter röjda för att gammal post och viktiga dokument har sänts till en tidigare adress och hamnat i händerna på personen som de försöker skydda sig själva och sina barn ifrån.

Att vara på flykt är inte ett fritt val, att behöva byta arbetsplats och skola för att identiteten är röjd är inte ett fritt val, att tvingas ta på sig flera jobb för att få mat på bordet för familjen är inte ett fritt val.

Både samhället och lagen behöver komma i kapp. Det måste bli lättare för kvinnor under hedersförtryck och våld i nära relation att kunna leva ett normalt liv efter att de har tagit det oerhört modiga steget att ta sig ifrån det klimat de har levt under – inte svårare. Vi ska inte heller glömma barnen som drabbas då de behöver flytta från vänner och skola, men som även i vissa fall används som en nyckel av förövaren att fortsätta utöva våld i olika former mot kvinnan och barnen.

Att leva ett liv i rädsla är inte att leva i frihet. Det är en mänsklig rättighet att få bestämma över sitt liv – den rättigheten ska bestå även om man har skyddad identitet.

Många tar första steget ut via kvinnojourer, därför måste vi se till att det finns tillgängliga kvinnojourer och långsiktig finansiering så de kvarstår runt om landet och att det finns rätt kompetens hos våra myndigheter att hantera dessa ärenden och se till att rätt åtgärder tas. Det finns många saker som kan förbättras men bör även prioriteras att de kvinnor som sedan söker hjälp hos socialtjänsten behöver beviljas en plats på skyddat boende omgående och de som behöver långsiktiga boenden ska kunna få den möjligheten än att behöva flytta runt mellan boenden.

”The truth is, no one of us can be free until everybody is free – Maya Angelou”

Nya vänskaper och bättre flås med Sundbybergs stads hälsoprojekt!

Att Sveriges kommuner befinner sig i ett utmanande ekonomiskt läge till följd av den svältbudget regeringen och Sverigedemokraterna gett kommuner och regioner har nog undgått få. Det märks i hela Sundbybergs stads verksamhet. I ett så tufft läge är det viktigt att påminna sig om de många bra sker som vi i Sundbybergsmajoriteten och Sundbybergs stad ändå gör. En av dessa saker är det hälsoprojekt som pågått under våren inom äldreomsorgen i Sundbybergs stad i samarbete med Gymnastik- och idrottshögskolan.

Karl Pearsson är ledamot för Vänsterpartiet Sundbyberg i Äldrenämnden och har deltagit i hälsoprojektet under våren.

Jag såg det som en fantastisk möjlighet att få bättre koll på mina värden under ledning av sakkunniga hälsopedagoger, säger Karl om sitt deltagande.

Två gånger i veckan träffades deltagarna för att träna cirkelträning tillsammans, både vid träffpunkten i Hallonbergen, vid utegymmet vid Lötsjön och på Gymnastik- och idrottshögskolan. Det var fokus på varierande övningar för att träna både rörlighet och styrka. På enskild träning före och efter projektet genomfördes även individuella hälsotestar för varje deltagare, där bland annat maxpulsen testades och jämfördes.

– Jag har träffat många nya vänner och vi har lovat varandra att fortsätta träna så länge det går. Dessutom har jag fått bättre flås, säger Karl och fortsätter:

– Vilka fantastiska möjligheter det ändå finns i vår kommun och på våra träffpunkter. Det finns hur mycket aktiviteter som helst, det är bara att välja det som intresserar en själv. Som sumpanbo gör det mig glad, som ledamot i Äldrenämnden blir jag stolt över vår fina verksamhet!

Karl Pearsson
Ledamot i Äldrenämnden

När samhället går sönder

Det är något som gått sönder med Sverige som vi känner det. Där folkhemmet, kollektivavtal och jämlikhet var något vackert. Istället står vi här med en ojämlikhet som bara ökar.

Den gemensamma visionen om ett samhälle grundat på en stabil offentlig sektor har ersatts av marknadslösningar i tron på att konkurrensen från privata företag automatiskt skapar bättre och tryggare välfärd. I två decennier har vi varit på denna stegvisa resa: bort från jämlikhet, välfärd och jämställdhet och mot ett samhälle där alla får klara sig själva. Där själv är bäste dräng och personlig rikedom är viktigare än samhällets gemensamma framtid.

Ojämlikheten och de ekonomiska klyftorna fortsätter att öka. Enligt LO:s undersökning ”Makteliten”, publicerad i februari, har vi nu den största skillnaden på inkomst mellan industriarbetare och ekonomiska eliten på 70 år. Maktelitens inkomster skjuter i höjden och vanligt folk tvingas stå tillbaka.

Det är något som gått sönder när en VD på ett stort svenskt elbolag tjänar mer på en dag än vad en undersköterska tjänar på ett år. Det är något som gått sönder när en genomsnittlig topp-VD tjänar lika mycket som 91 barnskötare, 71 tågvärdar eller 69 målare. Är dessa VD:ars arbete så mycket mer värt än andras?

I femton år har löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskat. Men enligt nätverket Lön hela dagen är trenden nu bruten. Efter klockan 16.12 varje dag jobbar kvinnor gratis, medan män får betalt för hela dagen, fram till klockan 17.00. Denna första maj är det därför dags att återigen rota fram banderollerna om ”lika lön för lika arbete”, organisera oss och skrika oss hesa.

Det är något som gått sönder när Sveriges ekonomiska elit kan sko sig på marknadsliberala lösningar medan vanligt folk kämpar för att sätta mat på bordet. Men det som är sönder kan också lagas. Och vi fortsätter kampen – outtröttligt.

Towe Bengtsson, vice gruppledare och kommunalråd för Vänsterpartiet Sundbyberg

Towe Bengtsson
Vice gruppledare och kommunalråd Vänsterpartiet Sundbyberg

Möt Vida Basti ny vice gruppledare

I början på 90-talet befann jag och mina föräldrar oss mitt i ett krig. De fick ta det svåra beslutet att skicka iväg mig, av rädsla för mitt liv. Jag kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn i 4 års ålder och bodde hos olika fosterfamiljer i ett par år tills Sverige, tillsammans med FN, hjälpte mig att återförenas med mina föräldrar. Mina föräldrar kom hit som politiska flyktingar efter att ha suttit fängslade i flera år pga sin kamp för frihet och demokrati i Iran.

Jag växte upp i Stockholmsförorterna Husby/Akalla där de flesta i min klass, liksom jag, var nya i Sverige. Det var underbart att få lära sig om så många olika kulturer och framförallt smaka på all god mat hemma hos mina kompisar som kom från världens alla hörn. Jag lärde mig tidigt att våra likheter överskrider våra olikheter. Vi flyktingbarn skapade vår egen lilla värld där alla hörde till, vi var världsmedborgare.

Mina föräldrar inkluderade mig alltid i de politiska diskussionerna vid middagsbordet och lärde mig att alltid försvara och stå på de svagas sida. Ju äldre jag blev desto mer blev jag varse om orättvisorna i vårt samhälle. Sakta men säkert tändes en gnista i mig. Jag ville aktivera mig mer och kämpa för ett samhälle för alla.

Nu står jag här… 32 år gammal, utbildad apotekare och vice gruppledare för Vänsterpartiet i Sundbyberg. Jag känner mig hedrad, tacksam och stolt över förtroendeuppdraget jag fått. Mitt mål är att göra politik till något lättbegripligt som alla kan ta del av. Jag vill vara med och bygga ett mer inkluderande Sundbyberg som tar hand om sina medborgare, oavsett vilka förutsättningar och behov individerna har.

Vida Basti, vice gruppledare
20 september 2019