Julkalendern: Solidaritet är större än människan
Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag skriver Margareta om vikten av biologisk mångfald och solidaritet även till andra arter.
Blåkråka, Svart stork, Mellanspett, Lunnefågel, Tofslärka, Tornuggla, Vit Stork, Stortrappen, Svartbent strandpipare…
… är några exempel på djur som har utrotats från Sverige. Även globalt accelererar utdöendet på ett sätt som skrämmer och förvånar internationella forskare. I genomsnitt för alla vilda ryggradsdjur har 70 procent försvunnit sedan 1970-talet! [1] [2].
Det är så sorgligt när livet omkring oss tystnar och dör och vad värre är att för varje art som dör ut så har också hela det ekosystem som är artens livsförutsättningar försvunnit. Det är just därför arten utplånades. När nu den ena arten efter den andra hotas och dör ut innebär det alltså att motsvarande ekosystem hotas och dör ut. Med det ändras livsförutsättningarna för alla arter på jorden, inklusive oss människor.
För att vi – människoarten – ska ha en chans att fortsätta leva måste vi alltså sluta döda jordens ekosystem som vi är helt beroende av.
I denna ödestid är arbetet för social rättvisa av yttersta vikt. Jag är så tacksam för det arbete som Vänstern gör inom detta område. De rika och mäktiga måste lämna plats för de svaga som inte kan göra sin röst hörd i maktens korridorer. Lika viktigt är det att vi människor lämnar plats för alla andra levande varelser som vi delar vår planet med, även om de inte kunnat göra sin röst hörd i det mänskliga samhällssystemet. Vi lever alla i relation med varandra, kvinnor, män, rika, fattiga, svalor, humlor, maskar, rådjur med flera. Det vi behöver åter lära är att vårda dessa relationer och ge varandra plats.
Vårt (Vänsterns) arbetet för ett rättvist samhälle för människor är alltså samma fråga som att de andra levenade varelserna som vi bor tillsammans med äger rätten att finnas här.
Med stor glädje och en gnutta hopp upptäcker jag att Vänsterpartiet sedan 1970 lyft motioner i riksdagen att Ekocide (storskaligt miljömord) ska klassas som internationellt brott på samma sätt som Genocide (folkmord). Senast skedde detta i en motion i september i år [3].
Det pågår också ett arbete med att utöka FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna till att gälla hela vårt ekosystem – att vi ska erkänna Naturens Rättigheter.
Vilka är vi människor?
För att riktigt kunna ta in konsekvenserna av artutrotningen behöver vi knyta an till ”de andra”, de mer-än-mänskliga som vi delar vår planet med.
Trots att Sundbyberg i stort sett är en ren stadsmiljö finns det möjligheter för oss som bor här att hitta möjligheter till denna anknytning. Det finns till exempel parker och små skogsområden vi kan besöka. Det finns fåglar och fladdermöss som hittat bostad och rimliga levnadsvillkor här i staden tillsammans med oss. Kommunen har också anordnat små ängsområden där insekter vill bo. På dessa platser kan vi lättare förstå vår relation med djur och växter än när vi går på en asfalterad trottoar.
Du kan även i ditt dagliga liv enkelt knyta an till vårt ekosystem. Varje gång du häller upp ett glas vatten kan du tänka på var detta vatten kommer ifrån. Via reningsverk och vattenledningsrör kommer det vatten vi dricker från Mälaren.
Mälaren, denna stora vackra sjö som omsluter hela Stockholm och för oss i Sundbyberg flyter in i Bälstaviken. Hon påverkar oss mentalt och kulturellt genom sin blotta närvaro, men också rent fysiskt genom att vara det vatten som flyter i våra blodådror.
Om vi vet att ca 60 procent av vår kropp består av vatten så innebär det att vi som bor här till stor del består av Mälaren. Det är alltså så att du ÄR Mälaren och Mälaren är du.
Du själv har mänskliga rättigheter, såklart, det ska du ha. Men om nu Mälarvattnet och du är samma, vilka rättigheter har då Mälaren?
Tänk efter. Känn efter. Visst har Mälaren rätt att återställas från tidigare generationers giftiga industrier? Visst har hon rätt att slippa nya utsläpp av gifter och gödningsämnen? Visst är det en smärta att dämma upp hennes naturliga tillflöden, som att stasa en blodåder i kroppen?
Att på det sättet känna empati och se oss själva i relation till ett ekosystem – i det här fallet Mälaren – gör att vi får en ödmjuk inställning till det vi har runt oss. Vi får ett perspektivskifte som i denna utdöendets tid är så brådskande.
Nyårsönskan
Inför det kommande året önskar jag dig att fortsätta den vackra processen att knyta an till alla de som vi lever tillsammans med.
Låt oss gemensamt arbeta för naturens och allas vår rätt att finnas, få våra behov uppfyllda och leva våra liv, alla vi – människor och andra – efter var och ens förmåga.
God Jul!
Margareta Ellnebo
Referenser
[2] WWF: Bestånden av vilda ryggradsdjur rasar – minskat med 70 procent på femtio år (hbl.fi)
[3] Motion 2020/21:391 Ekocid
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/ekocid_H802391