Regeringen med Sverigedemokraterna visar mer och mer sitt rätta jag. Med lagförslag på lagförslag drar de tankarna till en förtryckarstat. Samtidigt uppviglar de till splittring bland medborgarna där utpekade målgrupper utmålas som syndabockar för samhällsutvecklingen. Dessa högerkonservativa partier är beredda att gå långt för att skapa splittring, misstänkliggörande och främlingsfientlighet. Tvärtemot de grundvärderingar om solidaritet och jämlikhet som drev en av mina politiska förebilder, Salvador Allende.

Den 11 september 1973 störtades den demokratiskt valda presidenten Salvador Allende. I år är det exakt 50 år sedan. Militärkuppen genomfördes av den chilenska militären under ledning av Augusto Pinochet med stöd av USA och CIA. Människor kidnappades, torterades, mördades och försvann. Än idag saknas människor som aldrig återfunnits. Än idag bär människor ärr från tortyren. Än idag finns det människor som på grund av trauma och sorg inte kunnat återvända till hemlandet Chile.

Allt detta har präglat mig och min historia. Det kollektiva minnet är del av min identitet och det ingjuter såklart sorg. Samtidigt ger det insikt, förståelse och framför allt övertygelse och beslutsamhet – aldrig igen.

Det som hände i Chile och hela Sydamerika är ett bevis på hur långt vissa krafter är beredda att gå för att stoppa vänsterpolitik. På hur långt dessa krafter är beredda att gå för att stoppa de värderingar som driver mig idag.

Högerkonservativa partier kommer aldrig stå på den stora majoriteten av befolkningens sida. De kommer aldrig driva en politik som gör att den stora majoriteten av befolkningen får ett bättre liv. I stället skapar de strukturer som försämrar grundtryggheten, skapar splittring och får oss att peka ut varandra som syndabockar. De målar upp ett narrativ för att individer, organisationer och rörelser ska försvagas och bli mer isolerade i sin kamp för rättvisa och en bättre framtid. Desto mer splittrade vi blir i vår kamp, desto lättare är det att göda på ett narrativ som gynnar de högerkonservativa partierna. Sedan kan de, i lugn och ro medan vi beskyller varandra, privatisera och steg för steg nedmontera välfärden. På så sätt kan kapitalbolagen, i nästa steg, kapitalisera på en urholkad välfärd på bekostnad av oss – den stora majoriteten.

Roten till samhällsutvecklingen är egentligen mycket enklare än de högerkonservativa vill låta oss tro. En restriktiv politik där välfärden urholkas, vilket drabbar oss alla, är ett politiskt val och därmed politikernas fel. Splittringen är ingenting som uppstår automatiskt eller naturligt. Och därför kan den också läkas. Välfärden kan stärkas. Den stora majoriteten kan få det bättre. Men det kräver politiska val och handlingskraft. Och det kräver en kompass som pekar åt ekonomisk jämlikhet och gemenskap. Samma värderingar Allende kämpade för. Samma värderingar många av oss idag kämpar för.

Det är samma värderingar som präglade Sverige under 70-talet och gav mina föräldrar en chans att bygga ett nytt liv. Trots rasism och diskriminering så var de utsträckta händerna alltid fler. Det fanns organisationer och medmänniskor som skapade möjligheter och knöt band och på så sätt kunde stävja främlingsfientlighet. Idag, som förtroendevalt kommunalråd, sitter jag ibland vid samma bord som den generation som en gång kämpade för att mina föräldrar skulle få en andra chans i Sverige. Nu enas vi i en ny kamp mot nya främlingsfientliga och rasistiska krafter. Idag dikterar Sverigedemokraterna villkoren för hur långt regeringen är beredd att gå. Krafterna i dagens Sverige, är minst lika oroväckande och farliga som de krafter som störtade den demokratiskt valda ledaren i Chile på 70-talet. Enda skillnaden är att dagens rasistiska krafter inte behöver gå via militären och CIA för att få makt. Den har man redan.

De blåbrunas väg framåt blir att växla hatet till nya nivåer. Hitta nya syndabockar, gynna de redan rikaste, späda på debatten där olika utsatta grupper ställs mot varandra och på så sätt cementera splittringen. En splittring som bara gynnar de högerkonservativa krafterna. En splittring som vi kan laga, men bara genom att enas i solidaritet med varandra och i insikten att vår gemensamma motståndare är den kraft som försöker splittra oss. Inser vi det, kan vi också börja se oss själva som den stora majoriteten som inte tänker acceptera en utveckling där jag och min granne är olika värda.

En militärkupp uppstår inte ur intet, utan den är ett steg i en utveckling som först börjar med propaganda, lögner och falska bildsättningar. Splittring, främlingsfientlighet och misstänkliggörande är verktyg genom vilka de högerkonservativa skapar en grogrund där de kan frodas och stärkas. Väljer folket ändå en socialistisk ledare, kan denne ifrågasättas med lögner och våld. I Chile blev resultatet av denna utveckling en militärkupp.

Med förståelse för historien, med insikt i de högerkonservativas strategi och med solidaritet i hjärtat, går det att vända dagens samhällsutveckling. Att stötta en främling, att bidra till en organisation, att bli medlem i en rörelse, att säga nej till nedskärningar, att stå upp för varandra är de små stegen vi kan ta nu. På lång sikt handlar det om att följa den väg som är grundad på våra värderingar. Värderingar som tar sikte på tillsammans och för varandra. För i ett samhälle där vi agerar tillsammans och för varandra, kommer splittringens och främlingsfientlighetens rötter sakta ruttna.

Vänsterprogressiva krafter har kapacitet att kämpa för och med varandra. Vi har kapacitet att se bortom våra olikheter för att stärka banden mellan oss i den gemensamma visionen av ett jämlikt samhälle. Våra olikheter är de trådar som bygger ett band. Ett band som vi med stolthet kan bära in i nästa era. En era där vänsterprogressiva vinner mark och inte låter sig splittras. Där en socialistisk ledare väljs och står stark genom den högerkonservativa stormen. Det går, tillsammans och för varandra. För att vi är motkraften!

Moisés Ubeira
Kommunalråd och gruppledare Vänsterpartiet Sundbyberg

Uppdaterades: 08 sep 2023