Blogg

Det är inte skärmarna som är förskolans största hot

På en presskonferens den 2 oktober 2023 presenterade Lotta Edholm och Johan Pehrson att regeringen har för avsikt att ta bort kravet på digitala lärverktyg i förskolan. Genomgående framhölls det att skärmar är dåliga för barn och Johan Pehrson målade upp en motsättning mellan “skärmarnas apati mot böckernas magi”. Det är ett demoniserande narrativ som visar på bristande förståelse för förskolans verksamheter och förskolepedagogernas kompetens. Tänk om ministrarna i stället höjde sin ton mot de riktiga hoten mot förskolan; kapitalbolagen som gör vinst på bekostnad av våra barns lärande, uteblivna resurser och en underfinansierad välfärd.  

Jag håller med om att böcker kan skapa magi. Läsning ökar ordförrådet, stärker fantasin, utvecklar språket och uppmuntrar till kreativitet. Precis som ministrarna har jag tagit del av forskningen som problematiserar skärmar i tidig ålder. Men när Johan Pehrson varnar för skärmarnas apati blir diskursen både onyanserad och skuldbeläggande. Att måla upp den digitala tekniken som ett verktyg för barnpassning är verklighetsfrånvänt den verksamhet jag möter som ordförande i förskolenämnden i Sundbybergs stad.  

Nyligen mottog Sundbyberg kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan för sitt arbete med digitala lärverktyg i förskolan. Verksamheten har sedan utmärkelsen uppmärksammats nationellt av såväl skolmyndigheter och Sveriges kommuner och regioner som lärosäten och näringslivet. Externa aktörer menar att organisationen är väl rustad att möta digitaliseringens utmaningar och möjligheter. Våra förskolor har även gjort sig kända för att ha en hög grad av digital kompetens, men låg grad av skärmtid. Det rör sig alltså inte om “passiv skärmtid”, utan om att utbildad och kompetent personal med hjälp av digitala verktyg lär våra barn kreativ produktion, programmering och att tolka och vara källkritiska till information.  

Parallellt med digitala tekniker satsar Sundbybergs stad på att öka läsförmågan, ett arbete som nyligen lett till utmärkelsen “årets Läsa Äger-kommun”. Det är alltså fullt möjligt för det digitala och det analoga att samexistera. Till skillnad från regeringen, har jag stor tilltro till våra pedagogers förmåga att göra välavvägda val i hur de tillämpar digital teknik inom verksamheterna, utan att göra avkall på språkutveckling och läsförmåga. Snarare än att peta i läroplanen behöver vi skapa bättre förutsättningar för förskolans anställda att fullgöra sina uppdrag. 

Det är hög tid att förändra det katastrofala marknadsexperiment som gör att förskolan idag blöder pengar till kapitalbolag. Här måste regeringen ta sitt ansvar och agera för en likvärdig skola som ställer barnet i centrum. Det görs inte genom att ta bort kravet på digitala lärverktyg. Det görs genom att strypa möjligheten för kapitalbolag att göra vinst genom att ha stora barngrupper och obehörig personal, eller genom att servera knäckebröd och vatten till barnen.  

Tillför vi resurser till förskolan och ser till att de stannar inom verksamheten kan vi också förbättra arbetsvillkoren för förskolans samtliga anställda, i form av tillräckligt många kollegor, fasta anställningar och en god arbetsmiljö. På så sätt möjliggör vi för vila, återhämtning och att kunna stanna hemma när man blir sjuk utan att känna ångest över att lämna arbetslaget i sticket. Genom mer personal och mindre barngrupper frigörs tid till individuellt stöd och uppmuntran i lärandet – det analoga såväl som det digitala. Det, snarare än skärmfria förskolor, är nyckeln till våra föreskolebarns lärande och utveckling. 

Jag förväntade mig mer från representanter för ett parti som gärna framställer sig som Sveriges skolparti. Jag förväntade mig utökade tillskott till förskolorna för att minska barngrupperna, fortsätta höja förskolelärartätheten och samtidigt arbeta med att öka barnens ordförråd och källkritiska tänkande. Det hade varit åtgärder som på riktigt hade säkrat barnens tidiga lärande och förskollärarnas arbetsförutsättningar.  

I stället har regeringen lagt en budget som bäddar för nedskärningar och besparingar inom välfärden. En budget som ökar pressen på en redan ansträngd förskola. I Sundbyberg gör vi allt vi kan för att behålla hög kvalitet inom förskolan och parera regeringens nedskärningspolitik. Samtidigt är vi beroende av regeringens tillskott. Ungefär ett år efter valet råder inget tvivel om regeringens prioriteringar. Skattesänkningar som framför allt gynnar de rikaste går före välfärden och Sveriges alla välfärdsanställda. 

Barn som kliver ut ur förskolan ska vara rustade med både läskunskap, god språkutveckling och källkritiskt tänkande. Så får vi morgondagens kloka medborgare, väl förberedda för det digitala samhällets utmaningar. Men det kräver en förskola där barnen sätts före vinstjakt och där alla förskolans anställda ges goda förutsättningar att använda de verktyg de anser bäst lämpar sig för barnens lärande. 

Moisés Ubeira
Kommunalråd Vänsterpartiet Sundbyberg och ordförande förskolenämnden

Dela den här sidan:

Kopiera länk