Nej till kärnvapen på svensk mark
Alla medlemsländer har nu röstat ja till Sveriges medlemskap i kärnvapenalliansen Nato. Tänk om vi medborgare hade fått samma möjlighet – att få rösta om medlemskapet. Nato säljs in som ett fredssamarbete, men är i själva verket en gökunge som bidrar till krig, förtryck och imperialism. Dessutom ökar vårt inträde i Nato hotbilden mot Sverige.
Beslutet om att gå med i Nato har tagits utan debatt, insyn och transparens. Sverige har nu fullständigt gett upp sin alliansfrihet och med den sin röst för fred, diplomati och nedrustning.
Som om det inte vore nog med Nato överlämnar Sverige också allt mer makt och självbestämmande till USA genom DCA-avtalet (Defence cooperation agreement). Syftet med avtalet är att det blir enklare för USA att agera militärt i Sverige utan att gå genom Nato. Men avtalet kommer också skapa en situation där USA:s styrkor, deras anhöriga och personal kommer ha större friheter än vad vi invånare här i Sundbyberg har.
Förutom pass- och viseringsfrihet, ska till exempel alla bilar som ägs av tjänstgörande amerikaner förses med svenska nummerskyltar som inte kan spåras. Svensk säkerhetspolis får inte kontrollera eller övervaka amerikansk personal, vars inköp dessutom är skattebefriad, momsbefriad och tullfri. Begår någon ur de amerikanska styrkorna ett brott i Sverige, får Sverige inte lagföra dessa. Amerikansk personal kommer alltså stå över den svenska lagen.
Avtalet ger också USA obehindrad tillgång till specifika militära anläggningar och områden och på begäran ska Sverige även ge tillgång till privat ägd mark. USA ska fritt få använda svenskt luftrum och territorialvatten, samt bygga ut områden och anläggningar för att lagra vapen, inklusive kärnvapen.
På vilket sätt kan vi som förtroendevalda för Sundbyberg stads invånare, acceptera en situation där våra invånares rättigheter och eventuell egendom kan kränkas av främmande makt? På vilket sätt kan vi som förtroendevalda acceptera en situation där vi ska garantera trygghet för stadens invånare samtidigt som ett annat land kan lagra kärnvapen på vår mark och vars personal har straffrihet?
Vi har en plikt att säga nej till DCA-avtalet och Nato. Inte bara för våra invånares skull, utan också för att hedra Sundbybergs historia. I september 1961 genomfördes nämligen den första svenska protestmarschen mot atomvapen. Marschen var tre mil lång, från Södertälje till Ursvik (där Älvkvarnsskolan finns idag). Målet var Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) som då forskade på kärnvapen under rubriken ”skyddsforskning”. Marschen enade flera olika rörelser och partier och kom att bli en milstolpe i den svenska fredsrörelsen. 1962 gick nästan ett tusental den långa sträckan k och upp till 3 000 samlades vid avslutningen i Ursvik.
I år, 63 år senare, får vi på nytt återuppleva känslan av risken för kärnvapen i Sundbyberg. Vi måste nu väcka liv i den starka fredsrörelse som då existerade. Vi måste mobilisera oss, skapa opinion och kräva att Sverige lagstiftar mot kärnvapen på svensk mark. Tillsammans bygger vi broar för fred och mot de krafter som förespråkar krig.
JA till alliansfrihet! – NEJ till Nato!
JA till fred och diplomati! – NEJ till kärnvapen på svensk mark!
Moisés Ubeira,
Kommunalråd Vänsterpartiet Sundbyberg