Man får bita sig i tungan och inte pysa ur sig ”vad var det vi sa?” – om hur den förda högerpolitiken försatt oss där vi är idag. Men det är inte det som är viktigt nu! Att bara prata om att vi hade rätt leder ingen vart.

Det räcker med att tydliggöra vad politik är – mitt i all oro och osäkerhet. Vänsterns uppgift nu är stor. Dels handlar det om att komma med direkta lösningar på akuta problem. Dels om att visa på hur vi hamnade i denna kris, så att vi lär oss något. Dels om att visa på hur klasstillhörighet påverkar hur du drabbas av krisen, för att kunna skydda och kompensera alla. Och slutligen, svara på frågan hur vi kommer ur den här krisen på ett sätt som gör samhället mer hållbart och jämlikt.

Direkta lösningar

Vi behöver:

• Tillräckligt med skyddsutrustning för äldreboendenas, hemtjänstens och sjukvårdens personal.
• Möjliggör för arbetslösa att täcka upp i välfärden
• Bättre arbetsvillkor inom vård och omsorg (som vanligt, men speciellt nu)
• Arbetslöshetsstöd också för korttidsanställda,
• Inga vräkningar utan hyreslättnader för drabbade i krisens spår
• Ändrade regler för asylsökande och människor med tillfälliga uppehållstillstånd. Man måste få en rimlig chans att få ett jobb utan att kastas ut ur landet.

Och många fler krav för att få livet att fungera i den omfattande kris vi lever i.

Vi lever i ett klassamhälle

Under corona-krisen har vardagssolidariteten växt. Vi måste fortsätta bry oss om varandra, inte bara våra närmaste och dem vi känner utan isolerade och ensamma som kan behöva vårt stöd på olika sätt. Att vi drabbas olika och att vi lever i ett klassamhälle har klargjorts på många sätt i krisens spår:

• Själva sjukdomen drabbar olika, eftersom vi har olika bakomliggande grundhälsa utifrån klassbakgrund.
• Trångboddhet och segregerat boende ökar smittorisken.
• Alla har inte möjligheten att jobba hemifrån och undvika kommunalt resande.
• Corona-pandemin kommer slå hårdast mot fattigare delar av världen, utan möjlighet till hygien och i krigsområden som Jemen, Sudan eller flyktinglägren i Norra Syrien och Grekland.

Hur hamnade vi här?

Vad som egentligen är viktigt i ett samhälle – det blir så tydligt i denna kris. Lika tydligt är det att privatiseringarna av viktiga samhällsfunktioner – apoteken, leveranssystem, vårdboenden och vård, lamslår möjligheter att tillräckligt fylla de behov som finns. Samordning försvåras, medicinlager har monterats ner, beredskap har skurits bort för att kunna dela ut vinster, till och med mitt under krisen.

Vi ser det i hur den nedmontering av vården som skett i de allra flesta regioner, medan skatter sänkts, har urholkat sjukvårdskapaciteten. Den försämrade anställningstryggheten och tryggheten vid arbetslöshet slår nu mot alla som förlorar jobben. Dags att göra om och göra rätt!

Tänk framåt!

Det gick att snabbutbilda kabinpersonal från flygtrafiken in i stödjande vård, det gick att bygga om en mässa till ett fältsjukhus utan att det behövdes hundratals miljoner och dyra konsulter. När samhället går ur corona-krisen hur gör vi för att öka kampen för ett mer ekologiskt hållbart och jämlikt samhälle?

Hur kan vi hålla kvar den sänkning av koldioxidutsläpp, som varit de senaste veckorna. Och inte låta flyget ta igen förlorad mark. Hur utvecklar vi miljömässigt hållbart resande och transporter? Vad kan vi ta tillbaka i gemensam ägo, såsom apotek och transportföretag? Hur får vi till långsiktiga satsningar på vård och omsorg genom en rättvis skattepolitik? Hur ska ett försvar se ut för att tjäna oss och inte en hungrig krigsmaterial-industri? Här behövs civilförsvar, krisberedskap och allmän värnplikt.

För nu snart måste vi skärpa vår politik för framtiden efter coronan – att använda den förändring som utvecklats under corona-krisen till att arbeta för en hållbar och jämlik ekonomi. Vi vill ha ett tryggare, värdigare liv och ett socialistiskt, feministiskt och ekologiskt hållbart samhälle!

Det är inte lätt kamrater, men tillsammans klarar vi det!

Karin Bylund, Ordförande (V) Sundbyberg

Uppdaterades: 22 mar 2022