Coronapandemin har visat hur sårbart vårt privatiserade, slimmade och globaliserade samhälle är. Pandemin kommer följas av fler globala kriser av olika slag, inte minst relaterade till klimatkrisen och förstörelsen av livet på jorden.

Det råkar då vara så tursamt att många åtgärder både minskar samhällets sårbarhet för kriser och samtidigt minskar miljöpåverkan. Och dessutom kan de stärka den lokala sammanhållningen och flytta makten närmare medborgarna. Det är det som brukar kallas ett mer ”resilient samhälle”.

Vad tänker jag då på? Sundbyberg Stad valde i våras att avbryta upphandlingen av måltider med ett bolag i Kalmar som levererade undermålig mat. Istället lät man stadens egna kök laga maten. Att staden lagar mat i egen regi till äldreboenden, hemtjänst, skolor med mera är ett bra exempel på åtgärd med många olika fördelar. Det minskar transporter, minskar halvfabrikat och möjliggör färskare, nyttigare och godare mat. Att ta bort mellanhänder och externa utförare kan också minska kostnader.

Ett annat exempel är växthuset som planeras rivas i samband med järnvägsbygget. Vänsterpartiet Sundbyberg har länge begärt svar om en ny plats för växthuset, då lökar och plantor till stadens parker har drivits upp här – närodlat, klimatsmart och dessutom ett trevligt inslag i staden. Tyvärr verkar intresset för att rädda växthuset inte vara så stort bland andra partier.

Staden är beroende av olja

När gjorde Sverige sina största utsläppsminskningar? Jo, på 1970-talet när man slängde ut oljepannorna, införde fjärrvärme och bytte olja som värmekälla mot biobränslen och kärnkraft (även om biobränslen och kärnkraft också har sina miljöproblem).  Gjorde man det av miljöskäl? Nej, för att oljepriserna steg kraftigt.

Idag är det främst våra transporter som är beroende av olja. Mycket av oljan kommer från Ryssland och andra politiskt instabila områden. Sundbyberg eller Stockholm skulle ha tomma matbutiker efter bara någon vecka om oljetillgången ströps. Nationellt måste vi alltså transportera större andel mat och varor via godståg, fartyg och fordon som inte går på fossila bränslen.

Vad gäller Sundbyberg skulle vi, genom upphandling, kunna köpa in fler råvaror från ekologiska bondgårdar i närområdet. Det skulle både korta transporter, minska utsläpp, säkra bättre matkvalitet och minska sårbarhet för förändringar i världen, såsom stigande oljepriser. Kanske kan det också göra det lättare för de privata i livsmedelsbranschen att köpa in mer lokalt. Intresset för odling har också växt under coronapandemin. Staden skulle kunna underlätta mer för grannodlingar, som både skapar granngemenskap, välmående och ökar kunskapen om hur mat blir till. Något som kan bli viktigt vid en kris.

Vad gäller teknik kan vi underlätta mer för elfordon med laddstolpar. Och som till viss del redan görs, underlätta för cyklister. Kanske kan vi till och med betala folk för att cykla, eftersom de gör en god gärning både för sin egen hälsa, för luftkvalitén och för klimatet. Johan Ehrenbergs idé är att  ge en reflexväst till varje cyklist med ett registreringsnummer och sen så funkar det som trängselskatten – fast tvärtom – du får 25 kronor när du cyklar till jobbet.

Cirkulär ekonomi

Varför köper man en borrmaskin som man använder några få gånger under ett årtionde? Varför står de flesta bilar parkerade 95 procent av tiden? Varför ligger det cirka två miljoner fungerande relativt nya mobiltelefoner hemma hos folk som inte används? Varför används de flesta klädesplagg i snitt endast sju gånger innan de slängs eller blir liggandes i en garderob eller låda?

Det finns så mycket outnyttjade resurser som inte används. Ett missförstånd som förstärkts av företagens reklam och greenwash är att en cirkulär ekonomi handlar om återvinning och materialslag. Visst ska vi återvinna material hellre än att bränna, men det borde egentligen vara den sista utvägen. För det första använder vår ekonomi för mycket material och energi. Vi köper och slänger för mycket saker helt enkelt. Att skala bort onödigt, förlänga prylars livslängd och dela på saker är de främsta verktygen för en hållbar cirkulär ekonomi. När förslag på en ny avfallsplan togs fram för flera kommuner däribland Sundbyberg, så påpekade (V) denna brist på helhetssyn, då fokuset tydligt var på materialåtervinning.

Returpunkten i Sundbyberg är ett utmärkt exempel, där någons gamla kläder och saker kan bli någon annans nya. Mer satsningar på returpunkter och prylbibliotek är något Vänsterpartiet har lyft förut. Det skulle göra att även möbler och cyklar kan lämnas, hämtas och lagas. Workshops i t.ex. reparationer och anslutande café skulle skapa trevliga samlingspunkter och ny hållbar kunskap, som är nödvändig vid olika typer av kriser.

Och att underlätta för grannar att lämna in fungerande elektronik och låna verktyg av varandra eller från ett föråd minskar behovet av att köpa nytt. Men det minskar inte bara miljöpåverkan utan gör också att vi kommer säga hej och småsnacka med våra grannar nästa gång. Många ”preppare” har påpekat att viktigare än konserver och ett gevär i en kris är goda relationer med grannarna. Ingen klarar sig helt själv. Det har verkligen märkts i coronapandemin.

Att underlätta för (el)bilpooler är en annan viktig åtgärd. Stadsbor klarar sig ofta utmärkt utan egen bil. Det kan till och med vara skönt att slippa försäkring och andra ansvar som kommer med eget ägande. Bilpooler skulle också minska behovet av parkeringsplatser i staden.

De här principerna; att stärka det lokala, gemenskapen och flytta saker närmare oss är principer vi kommer ta med oss när (V)i nu börjar fila på ett miljömanifest för Sundbyberg. Har du idéer är du välkommen att höra av dig!

Hannes Anagrius, politisk sekreterare

Uppdaterades: 22 mar 2022