Författare: sundbyberg

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag berättar Martha Omiste om statskuppen i Bolivia, om den politiska striden och socialisternas återkomst.

Jag vill börja med att påminna om att Jonas Sjöstedt flera gånger nämnde det bolivianska folkets seger den 18 oktober, samma dag som Bolivia gick till val, i sitt sista öppna möte som partiledare.

Likaså kommenterade Vänsterpartiets utrikestalesperson Håkan Svenneling, i ett inspelat meddelande till det bolivianska partiet MAS, folkets enighet, mod och uthållighet i strävan för att återerövra demokratin och rätten att välja sina ledare, trots regeringens de facto förtryck. Håkan fördömde den svenska utrikesminister Anna Linds snabba ställningstagande att erkänna Janine Añez som konstitutionell president av Bolivia, istället för att avfärda Añez och militärens statskupp mot Evo Morales.

Varför är Jonas och Håkans kommentarer viktiga och vad betyder de?

Ett enat folk kan inte besegras

Knappt ett år har gått sedan kuppen i Bolivia, genomförd av en höger-civilgrupp med stöd av polisen och militären. President Evo Morales tvingades avgå, tillsammans med vicepresidenten och parlamentets ordförande, för att undvika ytterligare våld mot ledarna för det officiella partiet och deras släktingar.  De hade redan torterats och deras hem rannsakats och suttits i brand. Morales sökte skydd i Chapare, regionen där han började sitt arbete som facklig ledare. Men inte heller där var han säker. Det var tack vare den mexikanska regeringen som skickade ett flygplan så att Morales på ett dramatiskt sätt kunde lämna landet för Mexiko, där han erbjöds politisk asyl. Några månader senare flyttade han till Argentina (närmare Bolivia).

Mycket har hänt sedan dess. Den nya interimsregeringen förklarade sitt mål att annonsera demokratiska val inom tre månader. Men samtidigt startade våldet, övergreppen, hoten mot folksamlingar och förtrycket mot arbetarklassen, gruvarbetarna, fabriksarbetarna och ursprungsbefolkningen. Regeringen beordrade polisen att använda eldvapen mot demonstranter och ordnade straffrihet för militärer och poliser. Även civila maskerade grupper fick vapen och instruktion av militär och poliser för att bekämpa demonstranter. I det sammanhanget uppmärksammades Elon Musks intresse i Bolivias naturresurser, speciellt litium för tillverkningen av bilbatterier. ”We will coup whoever we want. Deal with it” Musk i en period då regeringens våld mot demonstranterna kostade 40 människoliv och tusentals skadade som nekades tillträde till den offentliga vården.

När Covid19 kom till landet förvärrades situationen för invånarna. Regeringen utfärdade en obligatorisk karantän med mycket strikta begränsningar som förevändning för att få kontroll över läget. Folk led av hunger med fattiga familjer som inte längre kunde försörja sig genom att sälja sina produkter på gator och marknader. Det är inte känt hur många människor som dog av smitta eller av svält.

Under tiden utnyttjade regeringen och opportunisterna tillfället för att berika sig genom statliga pengar och internationellt bistånd. Hälsoministern köpte respiratorer till mycket överdrivna priser. Inrikesministern köpte antikravall-utrustning också till överpris. De privatägda sjukhus som var bättre rustade för att ta emot patienterna krävde depositioner och säkerhet innan de tog emot covid-patienter och lämnade inte ut de döda innan notan betalades av de avlidnas anhöriga. Korruptionen, opportunismen och nepotismen spreds överallt.

Pandemin användes som förevändning för att senarelägga valet trots den uppenbara folkviljan att få rösta igen. Socialistiska partiet MAS, genom sina representanter från alla sociala rörelser, var redan klar med sina kandidater: Luis Arce och David Choquehuanca, till president respektive vicepresident.

De sociala rörelserna bakom kandidaterna var angelägna om att hålla valet så snabbt som möjligt, då en kampanj med falska anklagelser mot presidentkandidaten kunde leda till att han stängdes av. Trots att många politiska ledare, samt ledare till sociala organisationer, var förföljda eller skrämdes till tystnad, uttryckte bönder och arbetare sitt missnöje i massiva protester. De fackliga organisationerna blockerade runt 130 vägar och stängde, med stenblock och folkmassor, förbindelserna mellan de större städerna och hindrade transporterna med undantag av ambulanser och sjukvårdspersonal.

Blockaderna genomfördes efter ett gemensamt beslut av den bolivianska fackliga centralorganisationen COB och en paraplyorganisation för bönder och urinvånarna, Pacto de Unidad / Enighetspakten. Aktionerna skulle ske utan våld och man skulle släppa förbi viktiga transporter, som till exempel de som var relaterade till den pågående pandemin. Men det var uppenbart att folket inte var rädda längre, inte ens under Covid-19-pandemin. Demokratin var prioriteteten, under mottot ”Rätten till ett liv i fred”.

De demonstranter som stod del i blockaderna riskerade sina liv. Försvarsministern hade i en presskonferens hotat med ”vi kommer ge dem med allt vad vi har”. Men det ryktas att splittringen inom poliskåren gjorde att ministerns order inte följdes. I stället, hände det som få trodde var möjligt: den 13:e augusti, efter tio dagars vägblockader och protester, nåddes en överenskommelse mellan det socialistiska MAS partiet och regimen: valet skulle hållas den 18:e oktober. Den 16:e augusti, tre dagar efter överenskommelsen, var samtliga vägar öppna igen.

Morales återvändande

 Socialistiskt och antiimperialistisk partiet MAS-IPSP (Rörelsen för socialism – Politiskt instrument för folkets självständighet) är ett starkt parti. Den 18:e oktober 2020 ställde de än en gång upp mot sex högerpartier. MAS vann med 55,10 procent och fick majoritet i både övre och undre kammaren i parlamentet. Luis Arce tackade folket och sa att MAS kommer bilda en regering för landets enande. Han har planer på och stort hopp om att ge bolivianer ekonomiskt stabilitet. Detta hade han redan lyckats med som finansminister under Evo Morales mandat.

Det bolivianska folket litar på Arce och Choquehuanca, men de glömmer aldrig personen som gjorde ett bättre liv för ursprungsbefolkningen möjligt. Evo Morales, som efter ett år i exil korsade gränsen från Argentina, ackompanjerades av en stor folklig karavan till Chapare under fem dagar och 110 mil. När Evo kom fram välkomnade tusentals människor honom som partiets ledaren. I sitt tal nämnde Morales  Tupac Katari (1750-1781) en upprorsledare som avrättades av det spanska imperiet. Kataris sista ord sägs ha varit: ”De har mördat mig, men imorgon kommer jag komma tillbaka i formen av miljoner”.  Evo Morales sade då ”Nu är vi tillbaka och vi är miljoner”.

Martha Omiste

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag skriver Berit Axelsson om varför en liten skattehöjning hade gjort stor skillnad. 

Moderaterna kallade Sundbybergs-styrets budget för lyxfällan-politik för beroendet av engångsintäkter. Det kan dock finnas skäl för lite eftertanke. Under Moderaternas styre lät de mycket engångsintäkter från försäljningar finansiera verksamheterna, alltså precis det som de nu kritiserar styret för.

Då kommunen har stora underskott finns det bara ett parti som är beredd att öka den stabila finansieringen – alltså skatten. Det partiet heter Vänsterpartiet. Med en skattehöjning på bara 20 öre hade vi sluppit besparingar på äldreomsorgen och förskolan, som nu planeras. För en person med månadslön på 25 000 kronor innebär det bara 40 kronor mer i skatt.

I dessa tider när coronan slår hårt mot äldrevård, skola, förskola och kultur behövs skattemedlen än mer för att säkra dessa verksamheter. I längden blir det mycket dyrare för alla Sundbybergare om vi inte satsar helhjärtat i kristider. Allt som vi inte satsar förebyggande blir fruktansvärt dyrt i slutändan, både i pengar och mänskligt lidande. Ett enda barn som hamnar snett kan bli kriminell i tidig ålder och slutligen måste låsas in, kostar samhället enorma belopp (för att inte tala om otrygghet och våld). Dessa pengar hade istället kunnat användas inom barnomsorg, skola och äldrevård. Dumsnålheten går före visheten.

Med andra ord tror jag att vi alla är beredda att avstå en mindre summa för att få ett tryggare och bättre samhälle som inkluderar alla.

Berit Axelsson

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag skriver Jesper Wiklund om anställningstryggheten som nu är under hot.

Vad gömmer sig bakom lucka nummer 6? Nämen, är det inte ett uppsägningsbesked! ”Du blir härmed uppsagd på grund av arbetsbrist”. Din uppsägningstid är två månader, under den tiden ska du jobba på som vanligt. Efter det får du A-kassa på cirka 20.000 kronor före skatt. Vad din arbetsgivare betalar? Inget.

Det är alltså vad det kostar att säga upp folk i det här landet. Är det svårt? Nej, Arbetsdomstolen ger arbetsgivaren nästan helt fritt att själv avgöra om det råder ”arbetsbrist” eller inte. Den enda lilla begränsning som finns är att arbetsgivaren själv inte bestämmer vem som ska sägas upp, utan de måste följa vissa regler. Det är dessa regler som den Socialdemokratiska regeringen nu går i bräschen för att urholka ännu mer. Vårt sista lilla skydd mot arbetslöshet och arbetsgivares godtycke är vad de nu plockar bort.

Vad kan du göra åt det då? En massa. Engagera dig i fackförbundet på din arbetsplats – det fack som avtalat kollektivavtalet du är anställd på eller det fack som organiserar flest av dina kollegor (finns det inget kollektivavtal så börja med att gå ihop och kräv det!). Bli förtroendevald i ditt fackförbund och verka för att de ska stå upp för anställningstryggheten. Ju fler som är medlemmar desto större möjligheter har fackförbunden att stå emot attackerna från Svenskt Näringsliv, Timbro, högerpartierna och… Socialdemokratin.

Och just ja – du kan bli medlem i Vänsterpartiet. Vi står upp för trygghet på arbetsplatserna alla dagar, tillsammans.

Jesper Wiklund

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag skriver Veronica Kallander apropå Internationella funktionshinderdagen som var i veckan.

Jag sitter här med tomt, vitt ark, framför mig och ska skriva en text till vår julkalender-blogg. Det är så mycket jag VILL ha sagt, men orden vill liksom inte komma till mig. De stockar sig någonstans på vägen mellan hjärnan och tangentbordet.

Så får jag plötsligt lite hjälp. I Facebook-flödet påminns jag om en sång av Marie Fredriksson. Jag går in och läser hela texten. Det känns som om hon, Marie, vill säga oss något, därifrån sin himmel:

”I en tid som vår det känns så underligt. Så vemodigt ikväll. Regnet faller ner och det är ingen här jag riktigt känner igen. Det blir åter vinternatt och jag hoppas att du redan lämnat stan. Det blir nog en vacker natt. En ensam stilla tår, i en tid som vår….”

Som ett anthem för hela året 2020. I skuggan av pandemin, i den tid som är vår, pågår ändå både liv och politik. Det corona tydligt visat är hur väl vi behöver ett samhälle som håller ihop, i alla dess delar. Till det behövs vänsterpolitik. Eller mer specifikt Vänsterparti–politik.

Men istället har vi här i kommunen ett Januariavtalet light. I regionen är det gamla Alliansen som styr, med gott stöd av Miljöpartiet och i riksdagen ges det parti inom Januariöverenskommelsen, som har lika stort väljarstöd i procent som en lättöl, orimligt stort inflytande på den socialdemokratiskt styrda regeringen.

Konsekvenserna av detta är tydligt: I Sundbyberg sparar styret in på barn i förskolan och på äldre – mitt i en pågående pandemi! Inom Region Stockholm är det såna som jag –personer med normbrytande funktionalitet – som står i skottgluggen. Det senaste påfundet nu är att vi som har hjälpmedel ska tvingas hyra en del av dem, till exempel elrullstolar, och betala fullt pris för andra, till exempel tyngdtäcken.

Nu i veckan, den tredje december, var det Internationella funktionshinderdagen. En dag inrättad av FN för att lyfta konventionen för mänskliga rättigheter för personer med normbrytande funktionalitet. Vi måste ha ett vänstersvar på denna fråga, när högern och sossarna kommer med floskler som knappt fäster på ett papper ens! Vänsterpolitik handlar om att se till allas behov!

Det är lätt att vika ner sig i tider som dessa. Men vi har inte råd med det! Varenda dag fram till valet i september 2022 måste vi visa det absurda i experimenten med marknadsliberalismen! Vi måste visa och påminna om att i kris håller vi ihop och när pandemin en dag är över är det ett systemskifte som måste till! Vi måste åter skapa ett samhälle som finns där för sina invånare, solidariskt finansierat av oss alla. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov!

Veronica Kallander

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag bjuder Kenneth Lindmark från Hörselskadades Riksförbund på en vardagsnära dikt.

Jag ser att ni pratar,
men jag hör inget.
Jag ser att ni skrattar,
men jag vet inte varför?

Jag ser att någon pratar med dig,
men jag hör inget.
Jag ser att du gråter
Men jag vet inte varför?

Jag ser att något ropar,
men jag hör inget.
Jag ser att du blir ensam,
men jag vet inte varför.

Jag får fram till dig,
men jag hör inget.
Jag lägger armen om dig
och försöker trösta för jag har också känslor!

Kenneth Lindmark
Hörselskadades Riksförbund

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag skriver vår gruppledare i kommunen Moisés Ubeira om budgeten och vad den innebär.

Det närmar sig jul och många pyntar sina hem, förbereder inför julen med presenter och middagar. Men vi vet också att julen kan vara en tid av oro och ångest. Det kan handla om barnfamiljer som inte har fast boenden, som inte har tillräckliga resurser. För andra gör sig ensamheten påmind desto mer. Vi menar att allt detta kan bli bättre med politik.

Vänsterpartiet i Sundbyberg vill ha ett jämlikt Sundbyberg där vi skapar goda förutsättningar för bra liv för alla medborgare, inte bara några få. Därför är Vänsterpartiet också främsta försvararen av tillräckliga resurser till kommunens verksamheter. Alla de andra partierna står faktiskt nu för besparingar och nedskärningar. Det blev tydligt i senaste budgetfullmäktige. De borgerliga vill också privatisera saker som vi tycker ska styras demokratiskt utan vinst.

Goda resurser i ett samhälle skapar skyddsnät, stöd och framförallt hopp och gemenskap. Goda resurser kan skapa bättre förutsättningar gentemot ensamhet, mot social oro och framförallt.

Budgeterna visade tydliga skillnader

Det har nu gått knappt en månad sedan budgetfullmäktige. Under december kommer vi få ta del av konsekvenserna i respektive nämnd. Det vi kunde konstatera var att det fanns en tydlig skillnad mellan minoritetsstyret, högeroppositionens och Vänsterpartiets förslag till budget.

För att kunna parera regeringens skattepolitik föreslog Vänsterpartiet, som enda parti i fullmäktige, en skattehöjning. Vänsterpartiet kunde därför slopa alla besparingskrav på förskoleverksamheterna samt äldreomsorgen i Sundbyberg. Detta är speciellt viktigt nu under pandemitider. Inga besparingar på förskola och äldreomsorg skulle bara behövt en skattehöjning på 40 kronor för en person som tjänar 25 000 kronor.

Redan 2019 var vi medvetna om det vägval som styret gjorde avseende besparingar. Då var dessa dock inte lika stora. I år kommer konsekvenserna blir desto större. Redan nu har aviseringar om höjda avgifter till simhallen kommit. Det kommer dock inte sluta där.

Det är tydligt att Vänsterpartiet behövs i Sundbyberg. Men vi behöver växa. Vi är garanten för ett solidariskt Sundbyberg där vi skapar bättre förutsättningar för alla medborgare i vår kommun. Vi måste vara modiga och stärka våra verksamheter så att de anställda får blomma ut till de proffs de är i sin verksamhet. Det är så vi skapar ett hållbart samhälle där vi kan tillmötesgå våra medborgares olika förutsättningar. Bara då kan alla förverkliga sina liv. Det är så vi skapar ett samhälle för alla, och inte bara några få.

Moisés Ubeira
Gruppledare

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har riktat stark kritik mot hur Stockholmsregionen behandlat äldre under pandemin. Var femte äldre har inte fått en läkarbedömning av sina medicinska behov och anhöriga har inte involverats i beslut om palliativ vård. Det är en stor skandal att äldre inte fått den vård de har rätt till.

Nu är det dags för handling! För att förändra situationen behövs ekonomiska resurser. Det syns tydligt när regionsstyret lagt fram sin budget, att man inte är beredda att lägga dessa resurser.

En annan viktig faktor för de äldre är hemtjänsten. Jag minns när jag jobbade extra inom hemtjänsten på 70-talet. Då var de äldre oftast inte så sjuka. Det fanns tid att sitta och småprata, att laga en enklare måltid eller ta en promenad och handla tillsammans.

Nu är de äldre som beviljas hemtjänst ofta mycket sjuka och har ett omfattande vårdbehov. Det ställer nya och högre krav på de som arbetar inom hemtjänsten. Det är dags att uppvärdera och satsa på denna viktiga yrkesgrupp.

Jag och Vänsterpartiet kräver:

• Höj skatten, bra vård kostar
• Högre löner i äldrevården
• Undersköterskor ska få utbildning på betald arbetstid
• Mer hemtjänst i offentlig regi och ut med vinsterna ur välfärden!

Eva Eklund Warnke
Ledamot i äldrenämnden

Jag fick den stora äran att inleda vår vänster-julkalender i år! En julkalender om livet och politiken, kulturen och samhället, om värmen och den isande vinden. Allt är faktiskt politik!

Jag är fascinerad av julkalendrar. Varför kan en undra. En prägling av för mycket TV-tittande som barn/ungdom kanske. Ni minns väl Broster Broster, Teskedsgumman, Trolltider, Spöket på Greveholm, Kasper i Nudådalen (med Per Oscarson!), Findus & Pettson och Pelle Svanslös? Egentligen är det väl mest mina barns barndoms-TV-kalendrar. I alla fall har det varit mysigt att få följa med dem i goda moderna sagor av olika slag, både tydligt politiska och andra mer dolt politiska.

Det är något med det här att öppna en ny lucka, börja på ny kula varje ny dag och räkna ner till gemensamt slutmål – Julafton.

För i dessa dagar med pandemin som griper in våra liv – människor vi inte kan träffa, saker vi inte kan göra, rädslor vi brottas med, pengar som inte räcker – att då hitta luckor in i framtiden med förklaringar, med idéer om lösningar – vi behöver det!  Vi har en hel del lärdomar att dra av agerandet runt pandemin och mycket som bekräftar vår vänsterpolitik!

Och med min lucka nummer ett i vår julkalender vill jag inspirera: skriv och/eller följ vår julkalender! Det är faktiskt vårt vänsterperspektiv som hjälper oss att förstå den pandemitid vi lever i, som ger oss styrka och kraft att tänka och agera framåt.

Alltifrån klassperspektivet – vilka som drabbats hårdast i covid – till de erfarenheter av privatiseringar, osäkra anställningar och borgerliga/socialdemokratiska nedskärningar som gett så förödande konsekvenser, inte minst i äldreomsorgen (senast nyheten om IVO:s granskning).

Så därför; se morgondagen, möt en ny infallsvinkel, en ny tanke som ger dig ny kraft. Öppna en ny lucka i vår julkalender!

Karin Bylund
Ordförande

I kampanjen “Hur mår du” frågar Vänsterpartiet folk hur coronapandemin påverkat dem. Hur du drabbas av pandemin har såklart med ålder och sjukdomstillstånd att göra. Äldre som vårdas på boenden har drabbats särskilt hårt. Boenden som sparar på personal och skyddsutrustning. Men det har också med klass att göra. De flesta offer för pandemin är trångbodda fattiga familjer och personalen på sjukhus, äldreboende och lokalvård. Det är också arbetare med otrygga arbetsvillkor som förlorar jobben. Men hur du drabbas har också med kön att göra.

Kvinnor drabbas värst

Enligt World Economic Forum drabbas kvinnor och fattiga värst av effekterna av cronapandemin. Corona-krisen förstärker de strukturella skillnaderna och orättvisorna, inte minst i det svenska samhället.

Kvinnor utgör majoriteten av den lågavlönade arbetskraften inom vård och social sektor. Vi får inte glömma att den pågående Covid-krisen orsakar stor stress och trötthet bland personalen, de kommer bli sjuka och bli sjukskrivna och drabbas av ekonomisk bakslag. Alltså dubbelbestraffning för sina uppoffringar! Kvinnor utför också det mesta av hushållsarbetet och går ner i arbetstid för att sköta det obetalda vård- och omsorgsarbete i familjen. I kristider ökar även våld i nära relationer och det är mest kvinnor och barn som drabbas.

Högern har förvärrat krisen

Den här krisen visar att högerns politik med utförsäljningar av en välfungerande sjukvård och apotek var ett stort oansvarigt fel! Pandemin hade inte behövt bli en så stor samhällskris om högern (med stöd av SD) inte hade auktionerat bort vår skattefinansierade hälso- och sjukvård. Krisen är en konsekvens av två decennier av nedskärningar inom sjukvården.

Högern valde att skära ner på personal, vilket orsakade arbetsbelastning, underbetalda, undervärderade och utbränd personal och reducerade vårdplatser. Högern och regeringen valde att värna om de privata vårdkoncernernas intresse att göra vinst på bekostnad av en sämre hälso- och sjukvård och sämre arbetsmiljö för de anställda.

Blir det mer än applåder nu?

Vi har sett och hört hur alla ministrar, politiker, kungligheter och arbetsgivare har instämt i kören och applåderat den fantastiska sjukvårdspersonalen. Som, trots avsaknad av skyddsmaterial och med livet som insats, ändå gått till jobbet för att rädda de sjuka, stoppa smittspridningen och sett till att samhällshjulen kunnat rulla.

Kommer högern och regeringen fortsätta att nöja sig med att applådera utan att satsa? Kommer de fortsätta se på när vinstdrivande vårdkoncerner tar stora vinstuttag medan vårdhjältarna blir sjuka av arbetsbelastning, stress och utmattning? Ska de fortsätta skänka bort folkets skattepengar till privata bolag? Kommer de arbetslösa och sjukskrivna betala notan för krisen som högerpolitiker orsakat?

Eller ska vi sätta stopp för vårdföretagens vinstjagande? Ska vi visa vårdpersonalens uppoffringar uppskattning i form av mänskligare arbetsvillkor och bättre arbetsmiljö? Ska vi höja hjältarnas löner och status? Ska vi satsa på hälso- och sjukvård i offentlig regi?

Vi i Vänsterpartiet vet vad vi vill. Vi är det parti och den röst som kommer fortsätta kämpa för att rädda vår gemensamma välfärd och kämpa för trygga anställningar och arbetsplatser.

Roya Asadzadeh

Vi kan konstatera att 2020 är ett år där alla partier behövt göra ett vägval. Pandemin har blottat hur avgörande en fungerande allmän sjukvård, omsorg och välfärd är för samhället. Vägvalet gäller om vi ska vi slå in på en väg med kommande besparingar i välfärden eller om vi ska se till att verksamheterna får de resurser de behöver.

Vi hade såklart önskat att regeringen vågat göra dessa långsiktiga investeringar genom höjda skatter för de rikaste, men så har inte varit fallet. Istället får vi kommuner göra det bästa av situationen. Med en skattejustering kan vi säkra kvalitén i skola, vård och omsorg, stärka arbetsmiljön och påbörja den gröna omställning som Sundbyberg behöver. Det är så vi tar ansvar, inte genom nedskärningar på viktig verksamhet!

I siffror skulle lägger Vänsterpartiets budgetförslag för 2021 över 70 miljoner mer på stadens verksamheter jämfört med styrets (S-C-L) och SDs budget och hela 150 miljoner mer jämfört med de blågrönas (M-Mp-Kd) budget. Då kan man undra – om styrets, SDs och de blågrönas budget ser ut så här i pandemitider, hur i hela världens hade de sett ut utan pandemin? Hade de då gjort ännu större nedskärningar?

Vad skiljer oss från
Socialdemokraterna?

En av de största och allvarligaste skillnaderna mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är att du alltid kan lita på att Vänsterpartiet prioriterar den allmänna välfärden. I Sundbyberg märks detta tydligast med att Vänsterpartiet inte lägger några besparingar eller effektiviseringskrav på varken förskolan eller äldreomsorgen. Socialdemokraterna däremot lägger två miljoner mindre på båda dessa nämnder, vilket inte kompenserar för verksamheternas ökade kostnader, såsom löner. Detta kan betyda fortsatt eller försämrade arbetsförhållanden och anställningstrygghet, vilket går ut över både personal, barn och äldre.

Med våra extra resurser, skulle äldreomsorgen istället kunna stärka de anställdas arbetsmiljö och de äldre få mer stabilitet, trygghet och mindre risk för covid-smitta, genom färre timarbetare. Inom förskolan skulle vi fortsatt kunna ha hög andel behöriga förskollärare och ett försök om sex timmars arbetsdag skulle kunna genomföras i en förskolenhet, för att göra yrket mer socialt och hälsomässigt hållbart.

Väl avvägd skattehöjning

Skulle inte detta innebära kraftigt höjda skatter för alla? Nej, vi anser att vi gjort en rimlig avvägning. Vårt förslag om skattehöjning skulle för en som tjänar 25 000 kronor i månaden innebära 200 kronor mer i skatt. För någon med en inkomst på endast 15 000 innebär detta 120 kronor mer. Vi la även fram ett förslag för de andra partierna om att endast slopa besparingarna för Äldrenämnden och Förskolenämnden. Denna skattehöjning skulle endast innebära 40 kronor mer i skatt för en som tjänar 25 000. Allt detta samtidigt som riksdagen har beslutat om utökade skatteavdrag. Dessutom ser vi i vår budget till att arbetsmarknadsnämnden har resurser och uppdrag att hjälpa de som inte har arbete eller inkomst och slopar hyreshöjningen i de kommunala lägenheterna.

Därför tycker vi det är värt med en skattehöjning för att alla ska kunna lita på välfärden. Det är så vi tar ansvar i en svår tid.

Moisés Ubeira
Gruppledare