Etikett: julkalender

Julkalender: För de många – inte de rika

Skrivet av sundbyberg den 24 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. På själva julafton skriver vår medlem Christer Bengtsson om att vi kan göra världen bättre – tillsammans.

I dessa dagar när nästan all offentlig politisk debatt handlar om a) kriminalitet (men bara den som sker i förorten) eller b) flyktingar eller möjligen c) något helt annat som genom en påhittad konspiration leds till att handla om invandring, är det inte lätt att veta ut eller in.

Det finns en relevant kritik mot vårt samhälle som det ser ut. Välfärden har blivit sämre. Arbetare har fått se sin del av produktionsvärdet minska till förmån för kapitalets (ja, ägarnas andel alltså). Vi har faktiskt fått det sämre. Makten i samhället har förskjutits ytterligare till de rikas fördel.

När man försöker klura ut vad allt detta beror på behöver man hålla några saker i huvudet samtidigt, för det är flera faktorer som spelar in. Den första faktorn är naturligtvis nedskärningar. Vi har haft nedskärningar i offentlig sektor i trettio år. I de flesta kommuner har man varje år så kallade effektiviseringskrav på runt en procent per nämnd och budgetår, det är oftast nedskärningar i förklädnad.

Den andra faktorn är att vi börjat se våra socialförsäkringar som bidrag och inte som rättigheter. A-kassa, sjukpenning med mera är inte bidrag. De är rättigheter, försäkringar vi har för att människor inte ska gå under pga en svår period i livet.

Den tredje faktorn är den ökande ojämlikheten, med för låga löneökningar för det stora flertalet arbetare, lite mindre dåliga löneökningar för tjänstemännen och explosionsartade ökningar av kapitalägarnas vinster.

Sen har vi privatiseringarna. De dränerar den gemensamma sektorn på resurser, och de vinster de genererar genom att slita ut personal (eller betala lägre löner) flyttas inte sällan utomlands och kan inte beskattas.

Det sista är att skatterna sänkts. Skattekvoten (skatternas totala andel av samhällsekonomin) år 2000 låg på 51%, idag ligger den på 44%. Det innebär sisådär 250 miljarder mindre i skatteintäkter bara i år. Det skulle täcka alla kommuners ekonomiska underskott och ”lite” till. Som vilken socialist som helst är jag naturligtvis för att vanligt folk får mer pengar i plånboken, men vill vi ha välfärd som fungerar måste vi ta in de pengarna på kapitalinkomster, förmögenhetsbeskattning, bolagsskatt och annat, annars blir det minus i kassan som det är i väldigt många av våra kommuner nu. Lägg ovanpå detta allt skattesmitande som möjligen kan vara lika mycket pengar till som den sänkta skattekvoten.

Vi måste välja. Vi måste välja vilket samhälle vi vill ha. Vill vi att utvecklingen ska fortsätta med försämringar och nedskärningar, ja då ska vi stödja M och deras två konservativa kompanjoner.

Vi kan vända utvecklingen, tillsammans, om vi tar strid. Vill vi ha ett samhälle för de många, då måste vi inte bara rösta rött – vi måste engagera oss och kämpa för det också. I fackföreningen på jobbet för högre lön, bättre arbetsmiljö och trygga anställningar, och i Vänsterpartiet för att kämpa för mer resurser till skolan, vården och omsorgen. Men också för att flytta makt från fåtalet på toppen av samhällets pyramid till de många som utgör samhällets grund. Till oss alla.

Kom med oss, för ett samhälle för de många – inte för de rika!

God röd jul!

Julkalender: Integration 2.0

Skrivet av sundbyberg den 23 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Dan före dopparedan kommer bloggen från vår vice gruppledare, Vida Basti.

Hur lär man sig om svensk kultur och hur blir man svensk?

Det är ett ständigt tjat om integration och svenska traditioner till höger och vänster, precis hela tiden. Samtidigt som ingen visar eller inkluderar.

Jag har bott i Sverige i princip hela mitt liv men aldrig blivit medbjuden av mina etnisk svenska kompisar på något midsommarfirande, kräftskiva eller liknande. Ingen av mina utlandsfödda kompisar har det heller.

Och ändå förväntas man bara veta, ta del av och fira. Framförallt vara stolt.

Första gången jag firade midsommar var i vuxen ålder. Jag såg på en Lidl-skylt vid busshållplatsen vad man skulle ha för mat och kopierade rakt av och bjöd hem några kompisar. Vi drog sedan vidare till Skansen. Väl framme vid midsommarstången tittade vi på varandra och alla kände likadant. Vi var utanför. Turister som tittade på utan att riktigt fatta vad som pågick omkring oss.

Tidigare i år satt jag och några vänner, ännu en midsommar och undrade om vi ändå kanske skulle ta oss till Skansen. Och tillsammans med alla turister, lära oss och få ta del av de svenska traditionerna.

Jag visste inte ens vart ”landet” låg fram till ett par år sedan. Jag fikade med min en vän och ställde henne frågan: Vart ligger landet egentligen, och vad gör man där? Vart börjar det, vart slutar det och hur tar man sig dit? Bjud mig?!

Sagt och gjort, blev jag medbjuden veckan efter och fick gå på utedass för första gången. Jag använde en klädnypa för näsan och frågade varför det fanns två hål bredvid varandra varpå min vän kom in och låste dörren bakom oss och sa att det är så vi kan ha sällskap… Det var mycket att ta in, och vår vänskap togs till nya höjder, haha! Är det här ordspråket ”finns det hjärterum så finns det stjärterum” kommer ifrån?

Jag minns att jag la upp en video på Instagram med texten: Jag har hittat landet! Lyckan var total.

Men det finns en högtid (min favorit) som nästan alla i hela Sverige firar, nämligen julen! Hur kommer det sig? Jag har en teori. Julen är en högtid/tradition som man omöjligt kan missa om man inte bor under en sten. I skolorna firar barnen Lucia och på morgnarna går julkalendern. De vuxna går på julbord med sina kollegor, tittar på när barnen lussar i skolorna och beundrar all julpyssel barnen så stolt tar med sig hem. På TV går det massa julprogram och i butikerna hör man julmusiken i högtalarna. På gator och torg pyntas det, och hela staden lyses upp. Oavsett vart man kommer ifrån eller vilken religion man följer, så får alla vara med!

Varför gör vi inte likadant med alla högtider? Min pappa sa en gång ”så konstigt att det här landet inte har några traditioner”. Jo pappa, visst har de det. Men vi har aldrig bjudits med.

Integration inkluderar två parter: den som ska inkluderas och den som inkluderar. Det går inte med bara ena parten. Man ska inte behöva googla sig fram till kultur, seder och bruk. Man bör bli inkluderad och få delta själv.

Viktigaste nyårslöftet 2020: Integration 2.0!
Bjud med och fira ihop.

Julkalender: Klimatomställningen måste vara rättvis

Skrivet av sundbyberg den 22 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom lucka 22 skriver vår medlem Salvador Perez om klimatomställningen.

FN:s klimatmöte COP25 i Madrid har avslutats. I mer än två veckor pågick förhandlingarna som syftade till att komplettera regelboken för Parisavtalet inför att vi träder in i 2020-talet. Resultatet: nedslående. Av allt att döma har några länder med stora utsläpp – däribland Brasilien, USA, Australien, Saudiarabien – stått i vägen för beslut i viktiga frågor.

Inför mötet var budskapet från FN tydligt: med nuvarande politik i världens länder är vi på väg mot 3,7 graders ökning av jordens medeltemperatur. Det är alltså långt över de maximalt två grader som är målet med Parisavtalet. För att begränsa uppvärmningen till två grader krävs enligt FN att de globala utsläppen minskar i en takt av 2,7 procent per år kommande årtionde, det i ett läge då utsläppen istället ökat med i genomsnitt 1,5 procent per år det senaste årtiondet. För att klara att hålla uppvärmningen under 1,5 grader – vilket är högst önskvärt – krävs att utsläppen minskar i en takt av 7,6 procent per år.

För att begränsa klimatförändringarna på ett meningsfullt sätt krävs en rejäl samhällsomställning. Från Vänsterpartiets håll är budskapet tydligt: klimatkrisens grundorsak beror på systemfel. Det rådande ekonomiska systemet, kapitalismen, tar inte hänsyn till våra barn och barnbarns förutsättningar att leva goda liv. Globalt kan 20 företag, vars affärer bygger på fossila bränslen, spåras till en en tredjedel av de klimatpåverkande utsläppen. Det är företag vars enorma makt bevisligen har påverkat och fortsätter påverka politiken. Deras makt, ofta kanaliserad genom stater, står i vägen för nödvändiga klimatåtgärder inom länder och på den internationella arenan. I klimatförhandlingarna är det stater med dessa industrier som stretar emot.

Ett annat tydligt budskap från Vänsterpartiet är att svaret på klimatkrisen måste vara radikalt och i samma veva rättvis, mellan länder och i länder. Att svaret måste vara radikalt har till stor del att göra med att vi har ont om tid. Att svaret måste vara rättvist har att göra med att det krävs för att människor överhuvudtaget ska ställa bakom klimatomställningen. I omställningen finns möjlighet till ett gemensamt samhällsprojekt där vi tillsammans kan göra samhället bättre, men för att möjligheten ska tas tillvara krävs politik (och inte minst att lyssna in de sociala rörelser som engagerat sig i frågan). Just nu räcker den förda politiken inte till, den är faktiskt helt otillräcklig för att Sverige ska nå sina klimatmål. För det krävs utsläppsminskningar på 5 och 8 procent per år.

Vänsterpartiet har politik för en radikal och rättvis omställning för alla arenor: i EU, nationellt, i regionen och i Sundbyberg.

När den nya EU-kommissionen i dagarna presenterade sitt förslag till en europeisk grön agenda var vi som parti snabbt ute och påpekade att den är otillräcklig, särskilt sett till de snabba utsläppsminskningar som krävs det kommande årtiondet. Den partigrupp vi tillhör i EU-parlamentet har ett eget radikalt förslag till en grön(röd) agenda.

När Sverige fick sin nuvarande klimatpolitiska inriktning och sina klimatmål var Vänsterpartiets svar att det måste vara striktare och målen skarpare. Vi ville ha ett mål också för de utsläpp som sker i andra länder till följd av vår konsumtion. Det handlar om betydande utsläpp och därför bör ett mål finnas. I den senaste budgeten lade Vänsterpartiet också mest pengar av alla partier på klimatområdet. Utöver det finns förslaget om en klimatinvesteringsbank på 100 miljarder, att AP-fonderna inte ska investera i fossila bränslen och att de miljöskadliga subventionerna ska avskaffas. Så skapar vi kraft för en omställning, inte genom att dutta i marginalerna.

I Region Stockholm driver vi nolltaxa i kollektivtrafiken. Det avgiftfri kollektivtrafik, till exempel genom att vi alla är med och betalar för den genom skattesedeln. Det är klimatsmart och bra för den sociala sammanhållningen. Det är inte en omöjlighet eftersom det redan finns på många håll i världen. Tallin har haft det sedan 2013 och det såg ut att funka utmärkt när jag var där. Nu förbereds det för nolltaxa i hela Estland. Senaste staden som införde nolltaxa var Kansas City i USA (!).

I Sundbyberg föreslog vi tidigt, redan 2016, en elbusslinje längst med Enköpingsvägen med syftet att knyta ihop stadsdelen Ursvik med övriga knytpunkter för kollektivtrafik. Då var det sagt att tvärbanan till Ursvik skulle vara färdig 2021, nu är prognosen 2022.

Inför budgetfullmäktige i november i år lade vi fram ett förslag att staden skulle utlysa klimatnödläge. Det skulle vara ett erkännande från Sundbybergs sida om frågans betydelse och något att bygga vidare på vad gäller konkret politik. Förslaget röstades ned. Några dagar senare röstade EU-parlamentet om att utlysa ett klimatnödläge. Förslaget gick igenom. Mer glädjande är att Sundbyberg efter budgetfullmäktige kommer att driva frågan om att Norrenergi, som staden äger tillsammans med Solna, ska sluta sälja utsläppsrätter. Vi väckte och har drivit förslaget.

Just nu håller vi på att vässa vår klimatpolitik för alla arenor. Kom till oss om du har idéer och hjälp oss nå ett hållbart samhälle.

Julkalender: En vit jul

Skrivet av sundbyberg den 21 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Med bara tre dagar till julafton, bakom lucka 21, påminner vår ordförande Tobias Tengström om det positiva med att ta en vit jul.

Att växa upp i en familj där alkohol, och ibland även andra droger, tar för stor plats är inte enkelt. Livet kan vara svårt när den som ska skydda dig mot monstren under sängen och se till att dina kläder är rena, inte alltid kan göra detta på grund av ett missbruk eller för stor alkoholkonsumtion. I Sverige beräknas det finnas minst 100 000 barn som växter upp i en familj med missbruk. En del barn får hjälp från myndigheter, släktingar, föreningar eller vänner. Men allt för många barn möter detta själva.

Missbruk behöver inte betyda att barnen inte är älskade och att föräldrarna struntar i sina barn. Inte heller att ens föräldrar dricker varje dag och familjen lever i misär. I vissa familjer kan ett för stort bruk av alkohol ske i perioder eller vid vissa tillfällen. Men många gånger kan barn i dessa familjer uppleva otrygghet på olika sätt. Särskilt just när ens mamma eller pappa är påverkad. Känslan av otrygghet och känsla av att inte veta var en har sina föräldrar kan även uppstå om ens föräldrar inte dricker stora mängder alkohol.

Julen är en högtid som handlar om omtanke och kärlek. Många menar också att julen är barnens högtid. För att fler barn ska kunna få uppleva en kul och trevlig jul, uppmanar jag dig som läser detta att ta en vit jul. En vit jul där du avstår all alkohol de dagar du träffar barn.

För mig är det en solidarisk handling att avstå alkohol och andra droger. Både mot de barn som mår dåligt av att vuxna i deras närhet dricker, men också mot de som själva har haft ett missbruk och måste avstå för att inte hamna i missbruk igen. För mig som socialist och vänsterpartist, är det nödvändigt att också vara solidarisk. En form av solidariteten handlar om att jag avstår från alkohol och andra droger.

Visa solidaritet i jul, avstå från alkohol och andra droger i jul. Ta en vit jul!

Julkalender: Daniel Riazat om skolpolitiken

Skrivet av sundbyberg den 20 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag gästbloggar riksdagsmannen Daniel Riazat om skolpolitiken.

Det närmar sig slutet av det här året och skolpolitiken är återigen på tapeten efter den nyligen publicerade PISA-rapporten. En rapport där resultaten pekade åt rätt håll för vissa elever samtidigt som skolsystemet pekade åt fel håll, igen.

Nedskärningarna i den offentliga sektorn i början av 1990-talet dränerade den allmänna skolans resurser. Kommersialiseringen av svensk förskola och skola som sattes igång under samma period och dess sammankopplade reformer fortsätter att leda skolsystemet åt fel håll. Förlorarna på detta är barnen, eleverna och personalen. Med de stora nedskärningar som väntar majoriteten av landets förskolor och skolor under de kommande åren riskerar likvärdigheten och jämlikheten att försämras ytterligare.

Under många årtionden har vänstern kämpat för allas rätt till kunskap. Den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster i utbildningspolitiken har alltid varit om rätten till en utbildning av hög kvalitet ska vara förbehållen eliten eller om den ska vara till för alla. Vi inom Vänsterpartiet ska vara stolta över vilken sida vi står på i denna fråga, likt många andra frågor.

Frågan om utbildning som en rättighet istället för handelsvara bör samtidigt ses i ett större perspektiv. I grunden handlar det om demokratins framtid. En demokratiskt styrd och jämlik förskola och skola, där segregationen bryts och där alla barn och elever ges en likvärdig utbildning kommer att stärka vår demokrati och öka jämlikheten i vårt samhälle.

Därför är det vår uppgift som vänsteraktivister och parlamentariker att fortsätta med denna kamp. Tillsammans med olika fackföreningsrörelser, barn- och elevorganisationer, förskoleuppror och läraruppror kommer vi så småningom lyckas få utbildningssystemet på rätt spår igen. Den sammanhållna förskolan och skolan ska återupprättas och vinstjakten avskaffas en gång för alla. Det kommer att ta sin tid. Men vi ger inte upp.

Julkalender: Våra grannar i öst gör annorlunda

Skrivet av sundbyberg den 19 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom lucka 18 skriver Sara Backman om vårt östra grannland och dess regering.

I ett av våra nordiska grannländer sitter Vänsterpartiets motsvarighet i regeringen och har ministerposter.

Låter det som hittepå? Som en parallell verklighet eller som att jag har ramlat och slagit huvudet?

Nej, det är faktiskt alldeles sant.

I vårt östra grannland Finland sitter Vänsterpartiets motsvarighet, Vänsterförbundet, i landets regering och har ministerposter, två till antalet. Partiledare och tillika undervisningsminister är en blott 32 år ung och karismatisk finlandssvensk kvinna vid namn Li Andersson. Hon är känd för att vara en stark debattör, inte minst har hon alltid svar på tal mot högerpopulistiska Sannfinländarna, Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna. Partikamraten Aino-Kaisa Pekonen är social- och hälsovårdsminister.

Jag måste nämna att det här inte är en exceptionell händelse, det är inte en historisk avvikelse eller något särskilt uppseendeväckande. Det är till och med så att Vänsterförbundet suttit i flera regeringar under min livstid. Det är något jag själv upplevt, eftersom jag är född och uppvuxen i Finland.

En naturlig följdfråga till vad jag just berättat är hur det är möjligt att Vänsterförbundet i Finland kan vara en del av ett regeringsunderlag när svenska riksdagspartier, inklusive Socialdemokraterna, förefaller ha som sin främsta uppgift att hålla Vänsterpartiet i Sverige från makten. I Sverige skyr de borgerliga partierna Vänsterpartiet som pesten och beteckningen ytterlighetsparti klistras på Vänsterpartiet i den politiska debatten. I Finland är det annorlunda. Där kan såväl mittenpartier som mer borgerligt präglade partier sätta sig i en regering med Vänsterpartiets finska motsvarighet. Under 2011 till 2014 satt Vänsterförbundet till och med i en starkt borgerligt präglad regering ledd av Samlingspartiet, Finlands motsvarighet till Moderaterna.

Förklaringen till detta så märkliga tillstånd är relativt okomplicerat. I Sverige har blockpolitiken förlamat politiken, i Finland är den inte lika stark. Självklart har de politiska partierna i Finland också sina “favoriter” att samarbeta med men positionerna är inte lika låsta som i Sverige. Faktum är att många i Finland har svårt att förstå politiken i Sverige just på grund av den starka blockpolitiken. Det var få i Finland som förstod sig på den utdragna regeringsbildningen i Sverige efter det senaste valet 2018. När Stefan Löfven sedermera lyckades bilda regering med stöd av två borgerliga partier framställdes det av proffstyckare som att han lyckats bryta blockpolitiken och ett nytt politiskt landskap tagit form. Så är det kanske, men blockpolitiken finns ändå i människors medvetande. Det orsakar stor uppmärksamhet när ett parti vill samarbeta i någon fråga över blockgränserna och journalister är inte sena att ställa frågor i stil med: “Hur känns det att göra upp i denna fråga med parti X och parti Y?” Så reproduceras låsningar i parlamentet.

I Finland går det helt enkelt till så att det parti som blir störst i de allmänna valen försöker bilda regering genom att bilda majoritet i kammaren. Efter riksdagsvalet i april i år blev Socialdemokraterna störst med 40 mandat, tätt följt av högerpopulistiska sannfinländarna med 39 mandat. Samlingspartiet, Finlands motsvarighet till Moderaterna, blev tredje största parti med 31 mandat och därefter följde Centerpartiet (31 mandat), De gröna (20), Vänsterförbundet (16), Svenska folkpartiet (9), Kristdemokraterna (5) och övriga (2). Efter regeringsförhandlingar stod det klart att Socialdemokraterna, Centerpartiet, De Gröna, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet skulle ingå i en majoritetsregering.

Ännu en sak som skiljer Finland från Sverige är att misslyckade reformer kan dras tillbaka. Nyligen blev det klart att den omstridda aktiveringsmodellen, som infördes så sent som i början på 2018 kommer att dras tillbaka. Att skrota aktiveringsmodellen var en icke-förhandlingsbar fråga för Vänsterförbundet under regeringsförhandlingarna och partiet fick alltså igenom sitt krav. Det om något är ett bevis på att Vänsterförbundet nödvändigtvis inte behöver vattna ur sin politik bara för att de sitter i maktställning.

Aktiveringsmodellen var en sysselsättningspolitisk reform som innebar försämrade villkor och ökad kontroll av arbetslösa. Efter att aktiveringsmodellen debatterades i riksdagen alldeles nyligen röstade till och med Samlingspartiet för att skrota modellen. Viktigt att nämna i sammanhanget är att det var den förra regeringen, där Samlingspartiet ingick, som infört reformen och dessutom försvarat den mot ett medborgarinitiativ som samlat 140 000 underskrifter. Ungefär ett år senare röstade Samlingspartiet alltså för att dra tillbaka reformen, en seger för Vänsterförbundet men också för politiken i stort att misslyckade eller impopulära reformer kan dras tillbaka när de väl har genomförts, något som ibland känns otänkbart i Sverige. I stället blir det nya – ett Sverige utan fastighetsskatt, arvsskatt, värnskatt, med otaliga jobbskatteavdrag med mera – ett nytt normaltillstånd och inget större politiskt parti, inte ens Socialdemokraterna som åtminstone säger sig verka för långsiktig utjämning och värna om välfärden, kan tänka sig att gå till val på att dra tillbaka och återinföra saker, till exempel de tidigare nämnda skattereformerna.

Generellt är det så att Sverige i många avseenden ses som ett skräckexempel i Finland. Det gäller särskilt välfärden. Det finns många exempel men låt mig fokusera på en sak: skolan. I Finland kan man till exempel inte förstå hur Sverige kan tillåta skolor som drivs i vinstsyfte. I Finland är man stolt över sitt skolsystem med hög grad av likvärdighet, vilket återkommande placerar sig i topp i internationella mätningar. När jag växte upp i Helsingfors fanns det inte en tanke på att jag skulle gå i någon annan skola än den som låg i mitt närområde. Generellt sett är det så att föräldrar kan lita på att den skola som ligger närmast bostaden också är mer eller mindre lika bra som de som ligger i andra bostadsområden, vilket knappast är fallet i Sverige.

I Sverige finns en tendens att se ned på sina grannländer. Svenskar i gemen uppfattas som milt ointresserade av sin omedelbara omgivning och blickar i stället gärna västerut, mot USA. Det kan nog många skriva under. Finland ses ofta som mer konservativt, bakåtsträvande och mindre progressivt än Sverige. Ändå har vi en skola i världsklass, en vård som faktiskt fungerar och en politisk kultur där man får ge och ta.

För några dagar sedan hände så något att lägga märke till. Efter en kort regeringskris avgick statsminister Antti Rinne från Socialdemokraterna. Han efterträddes av Sanna Marin från samma parti. Hon är en 34-årig kvinna, den yngsta statsministern i världen. I och med det leds samtliga fem regeringspartier av kvinnor, varav fyra är under 35 år.

Julkalendern: Spår av djungeln

Skrivet av sundbyberg den 17 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Den 17 dagen får vi en personlig berättelse om var upproret och övertygelsen kommer ifrån för vår medlem Adolfo Garzon.

En solig dag året 1946 anlände min mamma, min syster och jag till Puerto Península i provinsen Misiones. Här, mitt i den argentinska djungeln, finns ett av världens sju naturliga underverk – de mäktiga vattenfallen Iguazú. Och här bor Mbyás.

Jag var fem år gammal när vi flyttade till urfolket Mbyás territorium i regnskogen där Argentina gränsar mot Brasilien och Paraguay. Vi bodde i ett pålat trähus en och en halv meter upp från marken för de kraftiga tropiska regnens skull.

Av Mbyás fick jag lära mig skjuta med pil och båge. Jag fick öva på jakt och fiske men också att odla och att leva som samlare. Mbyás rikedom var naturen – floran och faunan – men också kulturen av ett liv i ett omhändertagande kollektiv.

Kapitalets män som besinningslöst skövlade regnskog hade ockuperat urfolket Mbyás område. Min styvfar var stationerad i en militärbas nära ett sågverk där Mbyás fick slita hårt, i utbyte mot matkuponger.

Äventyren på floden Iguazú med mina tillgivna Mbyás bröder och systrar väckte upproret i mig. Kärleken till naturen och viljan att kämpa för rättvisa och mänskliga rättigheter är något jag burit med mig genom hela livet. Spåren från min barndomstid i djungeln.

Julkalender: Stoppa marknadshyror!

Skrivet av sundbyberg den 16 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom lucka 16 skriver Karl Pearson, medlem i både Vänsterpartiet i Sundbyberg och Hyresgästföreningen om marknadshyror.

Det talas om marknadshyror i politiken. De röda är oftast emot och de blåa är för. Men vad är marknadshyror egentligen och vad innebär de för dig? Här har vi kokat ner lite information om marknadshyror och vad de kan innebära för dig

Marknadshyra innebär att hyresvärden ensidigt bestämmer hur mycket du ska betala i hyra, helt utan förhandling.

Idag har vi kollektiva förhandlingar, det innebär att hyresvärden inte kan sätta hyran ensidigt, utan måste förhandla hyran med hyresgästföreningen.

Det dåliga med att införa marknadshyror är bl.a:

Modellen med kollektiva förhandlingar sätts ur spel,till en början kommer det att drabba alla som flyttar till en nyproducerad hyresbostad, lägenheter som redan idag har en högre hyra
På sikt kommer alla lägenheter få höjda hyror eftersom den kollektiva förhandlingen försvinner
Om marknadshyror införs kommer hyran för en tvåa på 58 kvadratmeter höjas från genomsnitt på 6400 till 9600 i Stockholms stad
för samma lägenhet i Göteborg motsvarar det en hyresökning från 5500 per månad till mellan 7300 och 8300 kronor per månad, för Halmstad beräknas hyreshöjningen vara 31% om marknadshyra införs

Vill du också bidra till att stoppa detta vansinne kan du gå in på hyresgästföreningens hemsida och skriva på upproret mot att marknadshyror införs.

Du kan också gå med i Vänsterpartiet för att kämpa emot på den politiska arenan.

Julkalender: Kall vind över arbetsplatserna

Skrivet av sundbyberg den 15 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom lucka 15 skriver Sara Hamrin om skyddsombuden och det livsviktiga arbetsmiljöarbete de gör.

Det blåser en kall vind över våra arbetsplatser. En vind som tar med sig arbetsmiljön till en accepterad tystnad. Det finns företag som bara ser siffror och inte hur arbetsmiljön är på arbetsplatsen. Företag som går med flera miljarder i vinst men säger att de inte har råd med åtgärder kring arbetsmiljön, att det kostar för mycket. Det som kostar är arbetarnas hälsa, fritid och arbetsskador. Företag är så fokuserade på pengar att man glömmer bort det viktigaste man har nämligen de anställda som utför jobbet.

Att inte ha Skyddsombud som påpekar riskerna som finns, att inte ge information till de anställda om hur de ska jobba, att inte ha utbildningar kring ergonomi.

När ska företag lära sig att göra det rätta när det gäller arbetsmiljö?

Att vänta tills en allvarlig olycka inträffar och efter det ta till åtgärder för att förebygga ska inte få förekomma. Antalet dödsolyckor på arbetsplatser har stegvis ökat under de senaste åren och 2019 verkar än så länge inte bli ett undantag. Under 2018 dog 50 personer i arbetsplatsolyckor och den dystra utvecklingen har fortsatt 2019.

Att det finns företag som väljer att acceptera en tystnad och tystar de anställda. De låter ej sina anställda ta del av sina rättigheter. Att jobba fel som leder till arbetsskador är okej, om inte personen klarar av jobbet så kan den bli lätt utbytt. Skyddsombud finns inte, de behövs inte för de är jobbiga som ställer krav och kräver åtgärder. Det är bättre att ha en” kultur” på jobbet som innebär tystnad. Tystnad som gör de anställda rädda och väljer att bita ihop fast det känns fel. De är rädda om sina jobb, att bli uppsagda för att man råkar nämna åtgärder eller ställer frågor om arbetsmiljön.

Om vi fortsätter att blunda för företag som inte följer de lagar och regler som gäller kring arbetsmiljö kommer det bli stora konsekvenser för oss alla i samhället. Fackföreningar kommer att tappa sina medlemmar, för de anställda känner att de inte får hjälp. Arbetsolyckor kommer att bli en vardag för många utav oss. En av vinnarna på det är högerpolitiken. Att ha arbetsplatser där alla godtar vad de får, att ingen vågar ifrågasätta varför det ser ut som det gör. Fackanslutna finns inte på arbetsplatser. Ingen vågar säga ifrån utan man är tacksam att man har sitt jobb där arbetarna ska stå på led och hålla sina mössor i händerna och hoppas på att man blir vald. Arbetsgivaren kan göra som den vill och ingen säger ifrån utan bara accepterar situationen.

Vi måste tillsammans organisera oss på våra arbetsplatser, ha kollektivavtal och se till att de följs. Facken måste utbilda Skyddsombuden så de kan känna sig säkra i sin roll och få hjälp när de behöver. Företagen behöver utbilda sina chefer så de förstår vad en god arbetsmiljö innebär. Att ta till åtgärder som behövs så personalen mår bra. Att lyssna på sitt skyddsombud samt övrig personal. Tillsammans kan vi skapa en arbetsmiljö som gynnar alla. Företagen får en frisk personal, som jobbar rätt och tillsammans förebygger risker. De anställda vågar komma med förbättringsförslag och känner att företaget bryr sig om sina anställda. Vi får aldrig acceptera en försämrad arbetsmiljö. Vi får aldrig ta en paus från den. Om vi tar en paus från arbetsmiljön så kommer det snabbt att bli en ändrad kultur. En kultur som gör att tystnaden vinner.

Vänsterpartiet vill bland annat att:

Att regionala skyddsombud ska få rätt att verka på arbetsplatser med kollektivavtal även om det för tillfället inte finns någon medlem där.
Att alla anställda ges tillgång till en effektiv och kvalitetssäkradföretagshälsovård
Öka resurserna till forskning, utbildning, tillsyn och förebyggande arbetsmiljöarbete.

Julkalender: Idrott åt alla – en annan värld är möjlig!

Skrivet av sundbyberg den 14 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag på den fjortonde dagen skriver vår medlem Hans Hamrin om vikten av idrott för alla.

Idrotts Sverige blir tudelat, de flesta föreningar sliter hårt för att hålla verksamheten igång med ledarbrist och brist på lokaler som gör att man tvingas säga nej till potentiella utövare. Kommunerna måste i sina byggplaner lägga in miljöer där ungdomar kan hitta idrotten istället för att idrottsanläggningar prioriteras bort för att ge plats för dyra bostadsrätter. När inte kommunen har anläggningar att erbjuda föreningarna måste de antingen säga nej till potentiella utövare eller hyra lokaler av privata aktörer vilket leder till ökade kostnader och avgifter som utestänger deltagare som inte har de ekonomiska förutsättningarna. EU anpassningen blir ett hinder för kommunen om den vill driva en anläggning om det finns privat aktörer som bedriver liknande verksamhet. Alla måste ges möjligheten att idrotta och deltaga på sina villkor och deltaga oberoende av, olika etniciteter, klassklyftor, såväl sociala som ekonomiska och kulturella.

En utveckling där de stora kommersiella motionsloppen drivs som företag och har namn efter det sportmärke som är årets sponsor. De stora motionsloppen används för att sälja varor och marknadsföra produkter. Sport och fritid involverar alla och är viktigt för folkhälsan och rekommenderas av alla läkare. Sammankopplingen mellan idrottsföreningar, motionslopp blir en perfekt kombination för sportföretagen. De upplevs som seriösa och behövda.

Till skillnad från de mindre och lokala loppen som arrangeras av föreningar som är helt beroende av ideella krafter har vikande deltagarantal.

Det finns dock några bra exempel på föreningar och löpartävlingar som arrangeras i solidaritetens namn i Sverige och utomlands. Har själv erfarenhet från Fredsloppet och Vredesloop.

Fredsloppet är ett årligt idrotts- och solidaritetsarrangemang i Slottsskogen i Göteborg. Varje år går överskottet till organisationer som kämpar mot ockupation och förtryck. Fredsloppet arrangeras av Proletären FF som anser att alla har rätt att vara med och påverka. All verksamhet som de har bedrivs på temat idrott åt alla och en annan värld är möjlig.

Fredsloppets systerlopp som arrangeras i Belgien. I Ieper som var platsen för de blodigaste slagen under första världskriget. Loppet har fått sitt namn efter Käthe Kollwitz en tysk konstnär och i hennes verk fanns arbetarklassen, och hon skildrade hur hårt livet var – ur kvinnors och barns perspektiv, vilket gjorde att nazisterna förbjöd hennes konst.

Sahara Marathon

Sahara Marathon är ett solidaritetslopp i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet som arrangerats sedan 2001. Loppet syftar till att uppmärksamma de drygt 170 000 västsaharier som bott i flyktingläger i öknen sedan 1975, då grannlandet Marocko ockuperade stora delar av Västsahara. Loppet arrangeras av ministeriet för sport, den spanska organisationen Sahara Marathon och volontärer från hela världen. Runt 500 personer deltar i loppet varje år. Afrikagrupperna och Emmaus Stockholm arrangerar resa till tävlingen. I årets lopp blev det svensk seger genom Jonatan Fahlén från Proletären FF.

Palestine Marathon

Palestine Marathon arrangerades första gången 2013 och startades för att man ville uppmärksamma omvärlden på hur israels ockupation inskränker palestiniers rätt att röra sig fritt, en mänsklig rättighet enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Delar av loppet går längs med Israels illegala mur, ett av de tydligaste hindren för palestinsk rörelsefrihet.

Palestinagrupperna i Sverige arrangerar resa till tävlingen

Vänsterpartiet deltager i Två Sjöar Runt

Vänsterpartiet i Sundbyberg stöder det lokala föreningslivet i Sundbyberg och uppmanar alla medlemmar och sympatisörer att deltaga i Två Sjöar Runt i mars 2020.

Julkalender: Armlängds avstånd

Skrivet av sundbyberg den 13 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom den trettonde luckan har vi en gästbloggare, Junior Lindgren som är verksamhetschef och kreativ ledare på Sundbybergs Stadsmuseum. Han skriver om kulturen och många politikers förhållande till den.

Armlängds avstånd är en inom kulturpolitiken vanligt förekommande princip avsedd att reglera maktförhållanden. Det finns ingen absolut definition, men principen definieras oftast som att politikerna ska skapa förutsättningar för konsten men inte styra innehållet.

Att gå till konsum för att laga bilen.

Visst låter det knäppt men det är just den liknelsen som jag tycker passar på politikers oförståelse av begreppet ”en armlängds avstånd”.

Från politiken vill man styra innehåll i de kulturutövningar som köps in eller stöds, ges bygglov och andra tillstånd etc, för att bli praktiskt möjliga. Vi har sett flera exempel på övertramp och självgodhet där politiker tar beslut efter vad som känns ligga varmt om hjärtat eller styrt av ideologier från egna partiled. Det har skrivits om kommuner som velat ta bort ”vänsterkonst” som en kommun kallade det, för att istället köpa in ”svensk traditionell konst”. Man känner värderingar vädras som grundar sig på politiska åsikter eller ett mer allmänt tyckande i de beslutandes kretsar. Vad är då svensk konst och vad är traditionell konst?

Där andra ser problem och svårigheter har andra kommuner sett möjligheter och använt urban konst med stor framgång i det ena projektet efter det andra. Problem uppstår när egna värderingar eller politisk ideologi påverkar beslutsfattares åsikter om innehållet eller väljer att villkora konstens innehåll utifrån dessa ståndpunkter. I Nacka och projektet Wallstreet hade man helt enkelt kommit på egna värdeord och betydelser för gatukonst/urban art och beslutat att viss konst inte hörde dit. Man ställde en redan inbjuden konstnär utanför projektet med motiveringar inte ens en självutnämnd påve hade vågat sig på. Debatten rasade redan samma dag och politiker och tjänstemän slog sig fria och manade på med sina nya egenkomponerade slogans och förklaringar av vad gatukonst/urban art var. Man sade sig ta avstånd från graffitti då man menade att det inte var konst och så dåligt att det inte hörde hemma i deras koncept. Däremot drog man sig inte för att i sitt reklammaterial inför festivalen publicera uppförstorande närbilder på konstnärer som inte var delaktiga i projektet. Att man dessutom publicerade bilder på dessa konstnärers barn, helt utan tillstånd från föräldern, tog man heller ingen hänsyn till. I Nacka ansåg man att man äger narrativet av vad gatukonst/urban art är och vad det ska vara.

Det som i folkmun kallas graffitti är den äldsta konstformen i världen om man räknar grottmålningar och handavtrycken i El Castillo i Spanien som är 40 000 år gamla som ett utryck att visa att man varit på en plats. Under 1900talet hade vi ”Kilroy was here” som i sin tur var en vidareutveckling av tidigare soldaters graffitti.

Ibland undrar jag vad som gått så fel. Experter med erfarenhet kallas in, projektplaner tar sin form och särskilda handlingsplaner görs upp med tilltänkta konstnärer som politiker utan egen expertkunskap på området refuserar efter egna åsikter och s.k. riktlinjer. Flera kommuner har ståndpunkten att konst inte ska väcka anstöt, samtidigt säger man att man ska undvika ”importerad” kultur eller ”vänsterkonst”. Något som i vissa kommuner går under benämningen ”menskonst”.

Åsikter hör inte hemma i någon kulturutövning. Vi har i Sverige en lång tradition av yttrandefrihet i vad form den än visar sig. Den ska vi värna om annars blir vi lätt offer för ett politikerstyre där konst censureras bara för att det som uttrycks i ord eller bild inte passar etablissemanget.

Sverige har otrolig mycket bra konst som inte ska vara villkorad för då är vi ute på hal is.

Junior Lindgren Kulturarbetare och en av arrangörerna av Europas största urbana konstfestival springbeast 2020.

Ps Jag kommer som jag alltid gjort lämna bilen på verkstaden även i framtiden.

Julkalender: V som i Vi

Skrivet av sundbyberg den 12 december, 2019. Postad i Blogg.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom lucka 12 berättar Salvador Perez om varför han tycker att DU ska gå med i Vänsterpartiet.

Det var i augusti år 2017 jag för första gången steg in i vår partilokal i Storskogen. Jag var 26 år och jag minns det tydligt. En kompis var på besök i Stockholm och han körde mig till mötet. Jag minns att vi använde GPS:en på min mobil för att hitta rätt. Det var nog bland de första gångerna jag överhuvudtaget var i Storskogen. Kanske eftersom jag växte upp i Hallonbergen var Storskogen en av de stadsdelar i Sundbyberg jag bara kände till vid namn (jag hade, hör och häpna, aldrig gått över bron till Ör innan jag flyttade dit i januari 2018). Jag minns att jag var nervös och att mitt hjärta bultade när jag skulle presentera mig. Resten av mötet är suddigt men när jag gick ut från partilokalen hade något förändrats i mig.

Det var långt ifrån självklart för mig att gå med i och bli engagerad i ett politiskt parti. Trots att jag var väldigt intresserad av samhället och av politik tänkte jag länge att det inte finns något parti som fullt ut passar just mig. Så tror jag många unga tänker, och det är synd. Istället för att tänka att ett parti måste passa en fullt ut är det bättre att hitta ett som man har flest gemensamma nämnare med. I partierna pågår i bästa fall en ständig utveckling av politiken, något man kan man vara med och påverka som medlem. I Vänsterpartiet vässar vi just nu vår politik på flera områden. Själv har jag en egen upplevelse av att vara med och påverka politiken. Jag var med och väckte förslaget om att Norrenergi, som kommunen äger tillsammans med Solna, ska sluta sälja utsläppsrätter. Det var ett förslag vi lanserade lokalt innan valrörelsen 2018. På fullmäktige i november 2019 togs beslut att Sundbyberg ska jobba för att Norrenergi ska sluta sälja utsläppsrätter. Känslan av att vara med och ta något från förslag till beslut var obeskrivlig. Det hoppas jag att du också får vara med om.

Idag förstår jag att ett partipolitiskt engagemang är nödvändigt. De politiska partierna är centrala enheter i vår parlamentariska representativa demokrati, det går inte att bortse från. Med det sagt finns inget hinder från att vara engagerad både i och utanför ett politiskt parti. Det ena utesluter inte nödvändigtvis det andra, men ett politisk parti är en nödvändig plattform, tycker jag nu. I bästa fall kommer man till en partiförening med stark interndemokrati. Det tror jag är nyttigt för många föreningsovana, inte minst yngre. I vår partiförening diskuterar vi medlemmar olika frågor och ger mandat till våra ledare om hur de ska agera. Om du gått förbi vår partilokal sent på kvällen har du kanske sett att det är tänt. Där sitter vi oftast och vrider och vänder på saker. Det är långt ifrån självklart i alla partiföreningar men så är det i vår. Jag kan inte lova att det blir som du vill, men du kommer att få göra din röst hörd. Det är nyttigt i sig.

I ett större perspektiv är det så att det inte går att förhålla sig neutral till samhällsutvecklingen Det var så jag tänkte: att jag måste göra något. Jag kunde till slut inte förhålla mig neutral till att högern systematiskt plockar isär den svenska samhällsmodellen med gemensamma trygghetssystem, att extremhögern flyttar fram sina positioner genom att ställa människor mot varandra eller att ett stort statsbärande parti som varit så viktigt för Sverige av allt att döma förlorat fotfästet och numera inget mer än genomför högerpolitik.

Nu kanske det låter som du måste engagera dig till tänderna och ta en massa uppdrag. Så är det inte förstås. Alla behövs i kampen för ett mer jämlikt samhälle. Det är fel om man tror att alla måste göra allt, men alla behövs och alla kan göra något. Du behöver inte och ska inte jämföra dig med de som syns mest, skriver mest, talar mest och så vidare – du behöver bara vara dig själv och ta med till oss vad du har att bidra med. Det är vår gemensamma uppgift att se till att just dina förmågor kommer till sin rätt.

Avslutningsvis tycker jag att du ska engagera dig i Vänsterpartiet om du vill se ett Sverige och ett Sundyberg för alla – inte för de rika. Vänsterpartiet är det enda parti som i varje givet läge står upp för den sociala tryggheten och därigenom, på politisk väg, vill mota de högerextrema krafterna. Vi är garanten för att det överhuvudtaget ska föras någon slags vänsterpolitik, inte minst nationellt. När vi sätts åt sidan får högern och extremhögern fritt spelrum och då blir Sverige sämre.genom nyliberal åtstramningspolitik.

Och, vi är det enda verkligt systemkritiska partiet, det enda partiet som vill ersätta kapitalismen med något annat. Med demokratisk socialism.

För att göra mer behöver vi bli fler. Vi behöver dig.

Vi tar kampen varje dag, ta min hand och kom med oss.