I kampanjen “Hur mår du” frågar Vänsterpartiet folk hur coronapandemin påverkat dem. Hur du drabbas av pandemin har såklart med ålder och sjukdomstillstånd att göra. Äldre som vårdas på boenden har drabbats särskilt hårt. Boenden som sparar på personal och skyddsutrustning. Men det har också med klass att göra. De flesta offer för pandemin är trångbodda fattiga familjer och personalen på sjukhus, äldreboende och lokalvård. Det är också arbetare med otrygga arbetsvillkor som förlorar jobben. Men hur du drabbas har också med kön att göra.

Kvinnor drabbas värst

Enligt World Economic Forum drabbas kvinnor och fattiga värst av effekterna av cronapandemin. Corona-krisen förstärker de strukturella skillnaderna och orättvisorna, inte minst i det svenska samhället.

Kvinnor utgör majoriteten av den lågavlönade arbetskraften inom vård och social sektor. Vi får inte glömma att den pågående Covid-krisen orsakar stor stress och trötthet bland personalen, de kommer bli sjuka och bli sjukskrivna och drabbas av ekonomisk bakslag. Alltså dubbelbestraffning för sina uppoffringar! Kvinnor utför också det mesta av hushållsarbetet och går ner i arbetstid för att sköta det obetalda vård- och omsorgsarbete i familjen. I kristider ökar även våld i nära relationer och det är mest kvinnor och barn som drabbas.

Högern har förvärrat krisen

Den här krisen visar att högerns politik med utförsäljningar av en välfungerande sjukvård och apotek var ett stort oansvarigt fel! Pandemin hade inte behövt bli en så stor samhällskris om högern (med stöd av SD) inte hade auktionerat bort vår skattefinansierade hälso- och sjukvård. Krisen är en konsekvens av två decennier av nedskärningar inom sjukvården.

Högern valde att skära ner på personal, vilket orsakade arbetsbelastning, underbetalda, undervärderade och utbränd personal och reducerade vårdplatser. Högern och regeringen valde att värna om de privata vårdkoncernernas intresse att göra vinst på bekostnad av en sämre hälso- och sjukvård och sämre arbetsmiljö för de anställda.

Blir det mer än applåder nu?

Vi har sett och hört hur alla ministrar, politiker, kungligheter och arbetsgivare har instämt i kören och applåderat den fantastiska sjukvårdspersonalen. Som, trots avsaknad av skyddsmaterial och med livet som insats, ändå gått till jobbet för att rädda de sjuka, stoppa smittspridningen och sett till att samhällshjulen kunnat rulla.

Kommer högern och regeringen fortsätta att nöja sig med att applådera utan att satsa? Kommer de fortsätta se på när vinstdrivande vårdkoncerner tar stora vinstuttag medan vårdhjältarna blir sjuka av arbetsbelastning, stress och utmattning? Ska de fortsätta skänka bort folkets skattepengar till privata bolag? Kommer de arbetslösa och sjukskrivna betala notan för krisen som högerpolitiker orsakat?

Eller ska vi sätta stopp för vårdföretagens vinstjagande? Ska vi visa vårdpersonalens uppoffringar uppskattning i form av mänskligare arbetsvillkor och bättre arbetsmiljö? Ska vi höja hjältarnas löner och status? Ska vi satsa på hälso- och sjukvård i offentlig regi?

Vi i Vänsterpartiet vet vad vi vill. Vi är det parti och den röst som kommer fortsätta kämpa för att rädda vår gemensamma välfärd och kämpa för trygga anställningar och arbetsplatser.

Roya Asadzadeh

Vi kan konstatera att 2020 är ett år där alla partier behövt göra ett vägval. Pandemin har blottat hur avgörande en fungerande allmän sjukvård, omsorg och välfärd är för samhället. Vägvalet gäller om vi ska vi slå in på en väg med kommande besparingar i välfärden eller om vi ska se till att verksamheterna får de resurser de behöver.

Vi hade såklart önskat att regeringen vågat göra dessa långsiktiga investeringar genom höjda skatter för de rikaste, men så har inte varit fallet. Istället får vi kommuner göra det bästa av situationen. Med en skattejustering kan vi säkra kvalitén i skola, vård och omsorg, stärka arbetsmiljön och påbörja den gröna omställning som Sundbyberg behöver. Det är så vi tar ansvar, inte genom nedskärningar på viktig verksamhet!

I siffror skulle lägger Vänsterpartiets budgetförslag för 2021 över 70 miljoner mer på stadens verksamheter jämfört med styrets (S-C-L) och SDs budget och hela 150 miljoner mer jämfört med de blågrönas (M-Mp-Kd) budget. Då kan man undra – om styrets, SDs och de blågrönas budget ser ut så här i pandemitider, hur i hela världens hade de sett ut utan pandemin? Hade de då gjort ännu större nedskärningar?

Vad skiljer oss från
Socialdemokraterna?

En av de största och allvarligaste skillnaderna mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är att du alltid kan lita på att Vänsterpartiet prioriterar den allmänna välfärden. I Sundbyberg märks detta tydligast med att Vänsterpartiet inte lägger några besparingar eller effektiviseringskrav på varken förskolan eller äldreomsorgen. Socialdemokraterna däremot lägger två miljoner mindre på båda dessa nämnder, vilket inte kompenserar för verksamheternas ökade kostnader, såsom löner. Detta kan betyda fortsatt eller försämrade arbetsförhållanden och anställningstrygghet, vilket går ut över både personal, barn och äldre.

Med våra extra resurser, skulle äldreomsorgen istället kunna stärka de anställdas arbetsmiljö och de äldre få mer stabilitet, trygghet och mindre risk för covid-smitta, genom färre timarbetare. Inom förskolan skulle vi fortsatt kunna ha hög andel behöriga förskollärare och ett försök om sex timmars arbetsdag skulle kunna genomföras i en förskolenhet, för att göra yrket mer socialt och hälsomässigt hållbart.

Väl avvägd skattehöjning

Skulle inte detta innebära kraftigt höjda skatter för alla? Nej, vi anser att vi gjort en rimlig avvägning. Vårt förslag om skattehöjning skulle för en som tjänar 25 000 kronor i månaden innebära 200 kronor mer i skatt. För någon med en inkomst på endast 15 000 innebär detta 120 kronor mer. Vi la även fram ett förslag för de andra partierna om att endast slopa besparingarna för Äldrenämnden och Förskolenämnden. Denna skattehöjning skulle endast innebära 40 kronor mer i skatt för en som tjänar 25 000. Allt detta samtidigt som riksdagen har beslutat om utökade skatteavdrag. Dessutom ser vi i vår budget till att arbetsmarknadsnämnden har resurser och uppdrag att hjälpa de som inte har arbete eller inkomst och slopar hyreshöjningen i de kommunala lägenheterna.

Därför tycker vi det är värt med en skattehöjning för att alla ska kunna lita på välfärden. Det är så vi tar ansvar i en svår tid.

Moisés Ubeira
Gruppledare

Nästa vecka ska presidentvalet i USA avgöras. Trump kandiderar för ytterligare fyra år på posten som ”världens mäktigaste”. Trumps motståndare är Demokraternas Joe Biden.

Är USA ett hopplöst fall av högerpolitik och kapitalismens våtaste drömmar? Kanske inte. Det fanns chans att USA skulle fått en president som är socialist i årets val i form av senator Bernie Sanders, 79 år. I USA:s presidentval 2016 var det få som trodde att Donald Trump (Republikanerna) skulle vinna. Men det gjorde han. Så oväntade saker kan hända, frågan är kanske inte om, utan när det oväntade händer.

För att utse Demokraternas kandiderade en lång rad personer. Bland annat Bernie Sanders. Sanders har ett långt politiskt förflutet och är den mest kända toppolitiker i USA som kallar sig socialist. Som vänsterpartist – och därmed socialist – hade jag tyckt det vore underbart om det fanns en socialist som var med och slogs om presidentskapet i USA. Trots att Bernie Sanders först hade störst stöd bland alla kandidater, slöt utmanarna upp bakom Joe Biden, som tyvärr vann valet att få bli Demokraternas presidentkandidat.

Många av de ståndpunkter som Sanders står för är progressiva och vettiga. Det finns åsikter som känns igen från Vänsterpartiet politik i Sverige. I jämförelse med många andra amerikanska politiker så har Sanders framåtsträvande åsikter runt mänskliga rättigheter, miljö- och klimatfrågor, anti-vapenlagar, arbete för ekonomisk jämlikhet, HBTQ-rättigheter och mycket annat.

Tänk vad mycket som skulle bli så mycket bättre i USA, och kanske även i andra delar av världen, om vi fick en socialist som president i USA! Det hade blivit människan och vår jord som fått stå i centrum – inte kapitalet och storföretagens vinster. I nästa presidentval i USA kommer det finnas nya chanser för väljarna i USA att utse en socialist till president. Vi vet inte om det är Bernie Sanders eller någon annan progressiv person, som Alexandria Ocasio-Cortez.

Nu håller jag tummarna att Joe Biden vinner över Donald Trump i valet den 3 november, som opinionsmätningarna visar. Och att Biden då erbjuder Sanders en central roll i Vita Huset!

Tobias Tengström

Idag släpper vi vår budget för Sundbyberg 2021 och framåt. Så här har vi tänkt…

Sverige är idag det OECD-land där ojämlikheten växer snabbast. Detta gäller inte minst Sundbyberg, där skillnaderna är stora. Samtidigt har pandemin drabbat staden hårt och blottat flertalet brister inom äldreomsorgen. Oftast kan det sammanfattas med otillräckliga resurser. Otrygga timvikariat och hög ruljangs på personal har sannolikt bidragit till smittspridning inom äldreomsorgen.

Den 4 november är det budgetfullmäktige i Sundbyberg. Detta innebär att det ska avgöras vilka resurser verksamheterna kommer få, vilken skattesats som ska fastställas och vilka prioriterade uppdrag som ska lyftas.

För Vänsterpartiet handlar det om att utföra en grön omställning för jämlikhet. Vi föreslår att öka resurserna för verksamheterna genom en skattehöjning. På så sätt kan vi slopa besparingar inom äldreomsorgen och ge förskolan mer resurser. Det senare för att kunna utföra ett försök om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön i en förskolenhet.

Vänsterpartiet anser att det som S-C-L-styret nu gör, att genomföra stora besparingar (gentemot förvaltningarnas beräknade kostnader), inte är rätt väg ur krisen. Vi anser att stadens verksamheter behöver mer resurser. Därför lägger vi i vår budget inga besparings- eller effektiviseringskrav på äldrenämnden och skjuter till pengar till förskolenämnden. Det sistnämnda möjliggör sex timmars arbetsdag i en förskolenhet. Vi slopar också Förvaltarens årliga hyreshöjning och vill att fler returpunkter anläggs i staden, tillsammans med satsningar på laddstolpar och solceller.

Moisés Ubeira, gruppledare för Vänsterpartiet:

 

 

Pandemin innebär att vi måste byta kurs, till satsningar på välfärden och en grön omställning. Så minskar vi ekonomisk oro, minskar miljöpåverkan och förbättrar arbetsmiljön och arbetsvillkor inom förskola och äldreomsorg.

 

Med Vänsterpartiets budget blir barnfamiljerna och stadens äldre de stora vinnarna.

 

 

Det är skamligt av S-C-L-styret att införa kraftiga nedskärningar mitt i en pandemi. Våra verksamheter behöver mer resurser inte mindre.

 

Läs hela vår budget här:

En grön omställningsplan för ett jämlikt Sundbyberg

Moisés Ubeira
Gruppledare

Under sensommaren och hösten har större delen av tiden för oss i Vänsterpartiet handlat om att ta fram en budget som kan stärka välfärden i Sundbyberg. Samtidigt befinner vi oss i ett ekonomiskt ansträngt läge, vilket gör att förutsättningarna inte är de lättaste.

Sverige är idag det OECD-land där ojämlikheten växer snabbast. Förutsättningarna för att kunna förverkliga sina drömmar skiljer sig åt markant mellan olika människor. Det handlar om grundläggande saker i livet som hur länge vi lever, hälsa, arbete, rätt till bostad, skola och trygghet. Ett ojämlikt samhälle skapar ett ohållbart samhälle. Forskning visar att ojämlika samhällen har sämre tillit och större missnöje, ohälsa och kriminaliteten.

Kommunerna, så även Sundbyberg, drabbas negativt av regeringens skattepolitik. De väljer att sänka skatten för de rika och ge rika fler bidrag/avdrag istället för att stötta upp välfärden i kommunerna. Det är varken ekonomiskt eller socialt hållbart.

Vår budget

Är det något vi ska prioritera i en tuff ekonomisk situation, mitt i en pandemi, så är det personalen som arbetat som hårdast under pandemin, på förskolor, äldreboende och inom hemtjänsten. Med anledning av detta föreslår Vänsterpartiet att tillmötesgå äldreförvaltningens önskemål om ökade resurser. Med andra ord blir det inga effektiviseringar, besparingar eller nedskärningar på äldreomsorgen i Vänsterpartiets budget. Bland annat för att möjliggöra omvandling av timanställningar till heltidsanställningar. Så skapar vi stabilitet och kontinuitet inom äldreomsorgen.

Förutom att tillmötesgå Äldrenämnden och Förskoleförvaltningens önskemål om ökade resurser, gör vi även vissa riktade satsningar till förskolan, till exempel sex timmars arbetsdag, med bibehållen lön, med start i en förskolenhet. Utöver detta presenterar vi följande:

• Ett stopp av den årliga hyreshöjningen i Förvaltarens bostäder
• Byggande av fler hyresrätter
• Fler returpunkter för återbruk i staden
• Mer laddstolpar, solceller och satsningar på kollektivtrafik, cyklister och gående.
• Skrotande av dyra upphandlingar, konsulter och privata alternativ och istället utföra mer verksamhet i egen regi.
• Anställa långtidsarbetslösa inom parkskötsel, städning med mera.

Så gör vi en omställning från nuvarande besparingstider till långsiktiga satsningar. För att kunna göra denna omställning, när regeringen inte bidrar med de resurser som kommunerna behöver, föreslår vi en skattehöjning. I en kommunal budget har vi ingen möjlighet att rikta skatten bara mot de rika. Med det sagt, innebär vår skattehöjning en hundralapp extra för en låginkomsttagare (samtidigt har Vänsterpartiet på nationell nivå fått igenom till exempel en starkare a-kassa). På så sätt förbättrar vi grundförutsättningarna och slipper också slakta våra viktiga verksamheter.

Styrets budget

Nu har även vi tagit del av styrets budget. Vi kan där konstatera att det kommer ske stora nedskärningar i välfärden. Det mest allvarliga är de kraftiga besparingarna som sker inom förskolan och äldreomsorgen. Trots att vi alla sett hur pandemin blottat stora brister i äldreomsorgen och att förskolepersonal sliter ut sig med stora barngrupper. Vi hade förväntat oss mer av ett Socialdemokratiskt styre. Nedskärningar och besparingar inom välfärden brukar vara högerns signum. Denna gång står Socialdemokraterna i frontlinjen för att genomföra just det. Styret föreslår en oförändrad skattesats. Skulle skatten bara höjas med 20 öre, då skulle samtliga besparingsting inom förskola och äldreomsorgen kunna slopas. Vi undrar hur styret kan göra en sådan prioritering.

Politik handlar om att välja. För Vänsterpartiet är det enkelt. Vi väljer alltid möjligheten att stötta välfärden – aldrig att skära ner på den.

Moisés Ubeira
Gruppledare

’En annan värld är möjlig’, det var rubriken för det fredslopp som Vänsterpartiet Sundbyberg anordnade nu i höst. Ett av många lopp som sprangs på många orter runt om i Sverige för att uppmärksamma fredskampen och kampen mot krig och upprustning i världen.

Samma rubrik myntade fredsorganisationen Världsfredsrådet för mer än 70 år sedan då ’Stockholmsappellen’ lanserades och uppmanade till nedrustning och ett totalförbud mot kärnvapen. Då, på 1950-talet var striden hård kring för eller emot kärnvapen, både i Sverige och i Norden.

Borgerliga krafter drev sedan på 1960-talet på för att Sverige skulle skaffa en egen atombomb. Och I Sundbyberg bedrev försvaret kärnvapen-forskning i Ursvik på FOI (totalförsvarets forskningsinstitut). Men det var också här i Sundbyberg de största manifestationerna mot kärnvapen skedde: Ursviksmarscherna.

Idag befinner sig världen på nytt i en nukleär upprustningsfas. Avtal sluts för mer samlad makt hos kärnvapenländer. Det försiggår även en kamp i rymden med vapen som inte var möjligt att tänka sig för bara tio år sedan.

Och i Sveriges absoluta närhet, i Östersjön har svensk riksdag röstat för ett Värdlandsavtal med Nato där Nato/USA får angripa ett tredje land från svenskt territorium, även med kärnvapen!

Men liksom för 60 år sedan organiserar sig rörelser för en gemensam kamp för freden, mot krig och exploatering av jordens resurser och global miljöförstöring. Det hänger ihop, vi hänger ihop, liksom vår kamp nu hänger ihop med kampen då för 70 år sedan.

I Sundbyberg vill vi uppmärksamma kampen för freden genom att ansluta kommunen till ICAN Cities Appeal i deras uppmaning att göra världen kärnvapenfri. Vi vill också att ett minnesmärke över fredsmarschen uppförs i Ursvik. Det skulle också påminna oss om hur viktiga sociala rörelser är för att driva samhället framåt.

En annan värld är möjlig!

Karin Bylund
Ordförande

Fem utav mina vänner jobbar som socialsekreterare och de alla har varit utbrända. De beskriver just känslan av maktlöshet när de ser barn som far illa men inte kan göra något åt det på grund av resursbrist eller eländig byråkrati. De flesta unga som senare blir kriminella har socialtjänsten haft att göra med. Om vi nu är överens om att förebyggande arbete behövs, när ska socialtjänsten få tillräckliga resurser?

Vi pratar mycket om att gängkriminaliteten i Sverige ökar och att den går allt längre ner i åldrarna. En del lägger skulden helt på barnen och menar att de gör det av egen fri vilja och måste ta ansvar för sina egna handlingar. Enligt polisen är några av de barn som rekryteras till de kriminella gängen så unga som åtta år gamla. Säg mig, i vilken grym värld anser vi att en åtta-åring som rekryteras till kriminella gäng gör det av egen fri vilja?

Vad lever vi i för samhälle när barn känner så lite framtidstro och hopp att den enda vägen de ser som möjlig är den kriminella banan? Det pratas om längre fängelsestraff för kriminella. Men när flera av dessa barn som begått brotten inte ens förväntar sig leva tills de blir 20 år gamla, för att de tror att de kommer mördas långt innan dess, vad hjälper längre fängelsestraff då?

Framförallt leder deras misstro och känsla av utanförskap till att de inte ens kan föreställa sig en framtid i vuxenlivet med jobb, trygghet och inkludering i det samhälle som de växt upp i. Klart att ett barn som utövar våld behöver någon som markerar, men hur kan vi som politiker lägga skulden på barnen istället för att fråga oss hur vi som samhälle svikt dessa barn så fundamentalt.

Forskningen är tydlig

Enligt forskningsrapporter från både kriminalvården och brottsförebyggande rådet finns det ett tydligt samband mellan arv och miljö i frågan om faktorer som leder en människa in i kriminalitet. Ovan forskning visar tydligt på att kriminalitet går att förebygga, men det kräver att vi som samhälle tar ansvar och satsar på de åtgärder som visat sig vara mest effektiva. Det skrivs om tydliga kopplingar kring tidiga insatser i barns liv och de förutsättningar de får för framtiden.

Socialtjänsten är oftast inblandad i dessa barns liv långt innan de hamnar i kriminella banor. Socialtjänsten skriker sig hesa till döva öron. De larmar, de vädjar, de kräver insatser och omplaceringar. Lärare och fritidsledare gör orosanmälningar som socialtjänsten utreder och för vidare. Men till vilken nytta?

Socialtjänsten har sedan länge klagat på sina knappa resurser och brist på samspel mellan olika samhällsinstanser (vård, skola, polis etc.). Det larmas ständigt om socialsekreterare som går in i väggen och det kommer rapporter om att en av tre socialsekreterare mår dåligt. De mår dåligt på grund av den höga arbetsbelastningen, för lite resurser och kanske framförallt på grund av känslan av maktlöshet. Mina vänner kan vittna om att lämna kvar ett barn i ett otryggt hem efter att man blivit varse om dess lidande känns omänskligt och äter upp en inifrån.

Satsa på hela samhället

Ja, det behövs mer resurser till socialtjänsten och fler kollegor. Men socialtjänsten kan inte göra något åt bostadsbristen, åt arbetslösheten, åt den ökade segregationen, åt vårdköerna för psykisk ohälsa, åt för stora skolklasser där elever med särskilda behov inte får sina behov tillgodosedda (eller åt föräldrabalken, som tyvärr många gånger kommer före barnets bästa och framtid). Ska vi komma åt kriminalitet på riktigt måste vi våga satsa på hela samhället.

Men ska vi börja någonstans, varför inte med socialtjänsten? Socialtjänster ser och hör, de är utbildade till att tidigt sätta in rätt förebyggande åtgärder för att främja barnets utveckling och välmående. Ändå lyssnar vi inte på de, ändå väntar vi tills det är för sent för att då beklaga oss över den ökade kriminaliteten bland unga.

Så en gång för alla, varför har vi en socialtjänst som vi inte lyssnar på?

Vida Basti
Vice gruppledare 

Nu är det september och hösten kommer med stormsteg. Det innebär även, i alla fall i Sundbyberg, att det är budgettider. Och det ekonomiska läget i Sundbyberg är allvarligt. Vi har flertalet utmaningar att hantera. Men det går faktiskt utan att behöva slakta välfärden.

Våren och sommaren präglades hårt av pandemin. Många verksamheter fick ändra sina prioriteringar, andra fick slita allt hårdare och verksamheter fick till och med stängas ner.

Det som dock blivit tydligt är att vi behöver stärka vår gemensamma välfärd. Och det nu. Regeringens snedvridna skattepolitik gynnar rika –- och låter allt det viktiga i samhället fortsätta på sparlåga. Det är varken ekonomiskt eller socialt hållbart. Kommunerna behöver långt mer stöd för att kunna behålla samma ambition i välfärden.

Om kommunerna enbart skulle ägna sig åt grunduppdraget – det lagen kräver –då skulle det vara förödande. Vi missar då det som gör staden till en bra plats att bo i och många synergieffekter med till exempel förebyggande arbete mot kriminalitet och utanförskap. Att stirra sig blind på enbart det som lagen kräver kommer att lämna många medborgare utan det stöd som gör skillnad idag.

Vår budget

För Vänsterpartiet handlar det om att stärka välfärden, stötta våra medborgare i sin ekonomiska oro, stärka de verksamheter som gått på knäna och kämpat under pandemin, samt investera i den gröna omställning som behövs. Efter samråd med andra aktiva vänsterpartister föreslår jag därför att vår kommande budget fokuserar främst på dessa delar:

• 6 timmars arbetsdag i förskolan
• Stoppa nedskärningar i förskola och äldreomsorg
• Stoppa den årliga hyreshöjningen
• Verka för fler returpunkter i staden och utlys klimatnödläge

För att kunna värna om det viktiga välfärdsuppdrag som vi i kommunerna har, föreslår jag, med flera, bland annat en skattehöjning. Hade regeringen lyssnat till behoven i kommunerna hade detta inte behövts. En skattehöjning innebär att vi tillsammans tar ansvar för att värna verksamheterna, personalen och medborgarna i Sundbyberg.

Självklart ska även vi förtroendevalda föregå med gott exempel och sätta en maxgräns på arvodering per månad. När samtliga verksamheter måste vända på varje sten, då är det också viktigt att vi förtroendevalda också gör detsamma. Vi ser också att en hel del pengar går att spara in genom att hämta hem verksamhet i egen regi, snarare än att betala för privata vinster, och smartare samverkan mellan olika nämnder.

Vänsterpartiet kommer alltid stå på vanliga Sundbybergares sida, för höga ambitioner i vår gemensamma välfärd och för att driva på mot ett modernare, fossilfritt och grönt jämlikt samhälle.

Moisés Ubeira
Gruppledare

Coronapandemin har visat hur sårbart vårt privatiserade, slimmade och globaliserade samhälle är. Pandemin kommer följas av fler globala kriser av olika slag, inte minst relaterade till klimatkrisen och förstörelsen av livet på jorden.

Det råkar då vara så tursamt att många åtgärder både minskar samhällets sårbarhet för kriser och samtidigt minskar miljöpåverkan. Och dessutom kan de stärka den lokala sammanhållningen och flytta makten närmare medborgarna. Det är det som brukar kallas ett mer ”resilient samhälle”.

Vad tänker jag då på? Sundbyberg Stad valde i våras att avbryta upphandlingen av måltider med ett bolag i Kalmar som levererade undermålig mat. Istället lät man stadens egna kök laga maten. Att staden lagar mat i egen regi till äldreboenden, hemtjänst, skolor med mera är ett bra exempel på åtgärd med många olika fördelar. Det minskar transporter, minskar halvfabrikat och möjliggör färskare, nyttigare och godare mat. Att ta bort mellanhänder och externa utförare kan också minska kostnader.

Ett annat exempel är växthuset som planeras rivas i samband med järnvägsbygget. Vänsterpartiet Sundbyberg har länge begärt svar om en ny plats för växthuset, då lökar och plantor till stadens parker har drivits upp här – närodlat, klimatsmart och dessutom ett trevligt inslag i staden. Tyvärr verkar intresset för att rädda växthuset inte vara så stort bland andra partier.

Staden är beroende av olja

När gjorde Sverige sina största utsläppsminskningar? Jo, på 1970-talet när man slängde ut oljepannorna, införde fjärrvärme och bytte olja som värmekälla mot biobränslen och kärnkraft (även om biobränslen och kärnkraft också har sina miljöproblem).  Gjorde man det av miljöskäl? Nej, för att oljepriserna steg kraftigt.

Idag är det främst våra transporter som är beroende av olja. Mycket av oljan kommer från Ryssland och andra politiskt instabila områden. Sundbyberg eller Stockholm skulle ha tomma matbutiker efter bara någon vecka om oljetillgången ströps. Nationellt måste vi alltså transportera större andel mat och varor via godståg, fartyg och fordon som inte går på fossila bränslen.

Vad gäller Sundbyberg skulle vi, genom upphandling, kunna köpa in fler råvaror från ekologiska bondgårdar i närområdet. Det skulle både korta transporter, minska utsläpp, säkra bättre matkvalitet och minska sårbarhet för förändringar i världen, såsom stigande oljepriser. Kanske kan det också göra det lättare för de privata i livsmedelsbranschen att köpa in mer lokalt. Intresset för odling har också växt under coronapandemin. Staden skulle kunna underlätta mer för grannodlingar, som både skapar granngemenskap, välmående och ökar kunskapen om hur mat blir till. Något som kan bli viktigt vid en kris.

Vad gäller teknik kan vi underlätta mer för elfordon med laddstolpar. Och som till viss del redan görs, underlätta för cyklister. Kanske kan vi till och med betala folk för att cykla, eftersom de gör en god gärning både för sin egen hälsa, för luftkvalitén och för klimatet. Johan Ehrenbergs idé är att  ge en reflexväst till varje cyklist med ett registreringsnummer och sen så funkar det som trängselskatten – fast tvärtom – du får 25 kronor när du cyklar till jobbet.

Cirkulär ekonomi

Varför köper man en borrmaskin som man använder några få gånger under ett årtionde? Varför står de flesta bilar parkerade 95 procent av tiden? Varför ligger det cirka två miljoner fungerande relativt nya mobiltelefoner hemma hos folk som inte används? Varför används de flesta klädesplagg i snitt endast sju gånger innan de slängs eller blir liggandes i en garderob eller låda?

Det finns så mycket outnyttjade resurser som inte används. Ett missförstånd som förstärkts av företagens reklam och greenwash är att en cirkulär ekonomi handlar om återvinning och materialslag. Visst ska vi återvinna material hellre än att bränna, men det borde egentligen vara den sista utvägen. För det första använder vår ekonomi för mycket material och energi. Vi köper och slänger för mycket saker helt enkelt. Att skala bort onödigt, förlänga prylars livslängd och dela på saker är de främsta verktygen för en hållbar cirkulär ekonomi. När förslag på en ny avfallsplan togs fram för flera kommuner däribland Sundbyberg, så påpekade (V) denna brist på helhetssyn, då fokuset tydligt var på materialåtervinning.

Returpunkten i Sundbyberg är ett utmärkt exempel, där någons gamla kläder och saker kan bli någon annans nya. Mer satsningar på returpunkter och prylbibliotek är något Vänsterpartiet har lyft förut. Det skulle göra att även möbler och cyklar kan lämnas, hämtas och lagas. Workshops i t.ex. reparationer och anslutande café skulle skapa trevliga samlingspunkter och ny hållbar kunskap, som är nödvändig vid olika typer av kriser.

Och att underlätta för grannar att lämna in fungerande elektronik och låna verktyg av varandra eller från ett föråd minskar behovet av att köpa nytt. Men det minskar inte bara miljöpåverkan utan gör också att vi kommer säga hej och småsnacka med våra grannar nästa gång. Många ”preppare” har påpekat att viktigare än konserver och ett gevär i en kris är goda relationer med grannarna. Ingen klarar sig helt själv. Det har verkligen märkts i coronapandemin.

Att underlätta för (el)bilpooler är en annan viktig åtgärd. Stadsbor klarar sig ofta utmärkt utan egen bil. Det kan till och med vara skönt att slippa försäkring och andra ansvar som kommer med eget ägande. Bilpooler skulle också minska behovet av parkeringsplatser i staden.

De här principerna; att stärka det lokala, gemenskapen och flytta saker närmare oss är principer vi kommer ta med oss när (V)i nu börjar fila på ett miljömanifest för Sundbyberg. Har du idéer är du välkommen att höra av dig!

Hannes Anagrius, politisk sekreterare

Nu är det juli och det betyder ofta semester för många. Samtidigt är årets sommar väldigt annorlunda på flera sätt. Planerade utlandssemestrar har ställts in, diskussion kring semester eller hemester har blossat upp och träffar med vänner och bekanta har begränsats. Coronapandemin har påverkat hela våren, men nu också sommaren.

Vårdpersonalen, vilka hjältar, både inom sjukvård och äldreomsorg. De har slitit för att rädda liv, ta hand om våra äldre och försöka ro ut den svåraste tiden på länge. När detta är över kan vi inte tolerera att dessa hjältar får återgå till fortsatta besparingar, utan de behöver mer resurser, fler kollegor och bättre arbetsvillkor. Jonas Sjöstedt lyfte även ett förslag som riktar sig direkt mot dessa:

            Vi ser hur de som jobbar i vård och omsorg får slita väldigt   hårt för att klara coronakrisen. Jag tycker att de ska få en extra semestervecka som ett tack från samhället för den imponerande insats de gör.

Dessutom kräver Vänsterpartiet en nystart för vård och omsorg, där resurser tillförs under en lång tid för att förbättra arbetsvillkoren. Detta är definitivt något som går att driva på lokal nivå.

Semester är dock inget som givits oss gratis. Utan det är något arbetarrörelsen kämpat länge för. Tillsammans tog vi kamp mot högern som inte ville ha lagstadgad semester eller lediga lördagar. Tack arbetarrörelsen för er kamp och vår allas vinst!

Trots åratal av försämringar har Sveriges arbetare jämfört med andra länder starka rättigheter. Skillnaden mellan de som omfattas av kollektivavtal och de som inte gör det har blivit tydliga. Sverige är trots det fortfarande, för de flesta här, ett av världens bästa länder att arbeta och leva i. Detta vill högern ändra på, genom att göra permanenta inskränkningar i anställningstrygghet och arbetsrätt. Men vi ger oss aldrig!

Så varje gång du njuter av din semester, kom ihåg – det är inte högerns kamp som gjort att du får ledigt, det är vänsterns. Ha en fin sommar och hoppas ni alla får möjlighet till vila, sol och en distanserad ledighet!

Moisés Ubeira, gruppledare 

När det gäller lotter så har man två chanser, att vinna högsta vinsten eller att få en nitlott. Det senare är dock betydligt vanligare. Så upplever också många av oss arbetssäljare (alltså oss arbetstagare – men vi säljer ju arbetskraft, vi tar inte något) det när det gäller vår arbetsmiljö.

Några vinner högsta vinsten där arbetsmiljön är som den ska vara. Det finns skyddsombud, huvudskyddsombud och en facklig klubb. Varje år gör skyddsombudet och företaget en skyddsrond, ser över risker och planerar åtgärder. Arbetstsäljarna känner sig trygga i sina jobb, de vågar säga sin åsikt, de vågar framföra kritik utan att riskera att förlora sitt jobb och de vågar komma med förbättringsförslag till sin chef.

Sen finns de arbetssäljare som tyvärr får uppleva nitlotten. Där skyddsombud inte finns, där inga åtgärder genomförs. De anställda ser stora brister på sin arbetsplats men de vet inte hur de ska gå tillväga, de vågar inte framföra kritik till chefen. De är rädda om sina jobb, de kan lätt bli utbytta har de fått höra.

Vi är inte bara arbetskraft utan också människor. När det gäller människor så ska det inte finnas ett lotteri som avgör din trygghet på din arbetsplats.

LAS-utredningen

Centern, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill nu göra om ännu fler vinstlotter till nitlotter (kanske alla till slut?) genom att göra drastiska ändringar i Lagen om anställningsskydd (LAS) till det sämre.

De tillsatte en utredning hur LAS skulle kunna förändras., Utredningen föreslår nu att en anställd i ett mindre företag tillsammans med facket inte längre ska kunna testa och ogiltigförklara en uppsägning om den är godtycklig. Det föreslås också att undantagen från turordningsreglerna ska utökas kraftigt.

Turordningsreglerna finns för att förhindra godtyckliga uppsägningar. Huvudprincipen sist in först ut ska gälla. Om turordningsreglerna inte fanns skulle arbetsgivaren kunna säga upp vem som helst med hänvisning till arbetsbrist, och nästa dag anställa någon annan för att utföra samma arbete (om det råder ”arbetsbrist” kan bara arbetsköparen/arbetsgivaren avgöra/bestämma).

Det skulle vara perfekt för arbetsköparna för att skapa lydiga arbetare, men en riktigt dålig idé för arbetsmiljön och anställningstryggheten. Vem skulle då våga säga ifrån och vilja förbättra arbetsmiljön?

Utredningens förslag är nu att man ska kunna undanta fem personer från turordningsreglerna och dessutom flera gånger om året. I ett mindre företag över ett år kan det helt radera skyddet för alla anställda. Arbetsköparen kan då i princip sparka vem den vill och bara hänvisa till arbetsbrist.

Om dessa förslag genomförs kommer det bli stora konsekvenser för oss arbetssäljare. Inte bara direkt utan av att fackens förhandlingsposition kommer försvagas. Och vad kommer efter ändringar i LAS? Vad blir nästa steg?

Vad borde vi göra istället?

Vänsterpartiet är emot dessa förslag och vill istället att

• Fasta anställningar ska vara norm. Visstid måste kunna motiveras enligt särskilda kriterier.
• Förbjuda hyvling. Det måste finnas regler om man ska ändra en anställds anställningsgrad (tid).
• Återanställ tidigare anställda som företrdesrätt istället för att hyra in från bemanningsföretag.
• Ta bort undantagen från turordningsreglerna

Så skapar vi en trygg rimlig arbetsmarknad som inte är som ett lotteri.

Sara Hamrin,
representant i valnämnden och fackligt aktiv

”Jag är inte rasist, MEN jag tycker att det överdrivs för jag har aldrig sett det hända.”

”Jag är inte rasist, MEN borde vi inte tänka på vår egen befolkning – de riktiga svenskarna – innan nyanlända och flyktingar?”

”Ja, man vill ju säga ifrån när man ser eller hör något rasistiskt på arbetsplatsen eller släktmiddagen, MEN man vill ju inte skapa dålig stämning…”

Hur många gånger har vi hört dessa sägningar? Det får vara slut på ”men”. Det är dags att byta ut ”men” mot ”och”. Testa istället:

”Jag är inte rasist OCH jag ska lära mig mer om det strukturella förtrycket och hur jag är delaktig, OCH lyssna till och stötta dem som drabbas!”

”Ja, man vill ju säga ifrån när man hör något rasistiskt OCH jag ska våga göra det trots att det blir dålig stämning. För i ärlighetens namn är det redan dålig stämning.

Vi måste försöka förstå andras perspektiv och öppna ögonen för statistiken. Ingen kallar sig rasist men vi påverkas alla av den strukturella rasismen.

Hur det faktiskt ser ut

År ut och år in vittnar icke-vita medborgare om den utbredda rasismen som vi utsätts för i Sverige. Vi berättar, vi vädjar men vi tvingas leva med det. Vi får höra att utveckling tar tid. Men det enda som hänt under tiden är att rasismen  normaliseras och till och med får ta plats i vår riksdag.

Av oss utrikesfödda drabbas våra svarta syskon värst. Det spelar ingen roll hur integrerad, välutbildad och skötsam medborgare man är, när man lever i en svart kropp behandlas man annorlunda.

Afrosvenskar har lägre lön jämfört med den övriga svenska befolkningen med samma utbildningsnivå. Dessutom är det nära tio gånger så vanligt att personer ur den övriga befolkningen uppnår chefspositioner än att afrosvenskar gör det. Det framkom i Länsstyrelsen Stockholms rapport från 2018 ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden”.

Vi vet även att afrosvenskar visiteras oftare (rasprofilering), granskas hårdare och döms oftare med hårdare straff om man har utländsk bakgrund.

Vi har sett videon på en svart höggravid kvinna med förlossningsvärkar som utsätts för brutalt övervåld framför sin lilla dotter i tunnelbanan. Anledning? För att kvinnan med handen knölat ihop en bot då hon inte hann ta upp sitt färdbevis från fickan.

Vi ser småpojkar som är svarta jagas och tryckas ner med våld mot golvet i ett köpcentrum för att de varit lite högljudda inne på biblioteket. Är det tillfälligheter att de som utsätts för detta övervåld är rasifierade? Utifrån intervjuer som TV4 nyligen gjort med anställda inom polisen så verkar detta snarare vara mönster än undantag.

I USA är som bekant alla klyftor djupare än i Sverige. Det är tre till fyra gånger vanligare att dö i mödradödlighet  som svart än som vit kvinna i USA. Men även i Sverige ser vi en överrepresentation av utrikesfödda kvinnor som drabbas av skador eller dör i samband med förlossning. Vi har även uppmärksammade nationella fall där man som utlandsfödd får sämre vård, till exempel där vårdpersonalen använder begrepp som ”kulturell svimning” till en man som senare dör av sin hjärnblödning.

Faktaresistens

Vad gör en när all denna fakta och statistik ändå inte räcker till som bevisbörda för de som så envist förtränger och förnekar den uppenbara strukturella diskrimineringen mot svarta och de med utländsk bakgrund i Sverige. När faktaresistenta människor skriver artiklar om att det där med ras är ett importerat problem. Hallå, importerat problem? Den svenske Carl Von Linné var först ut med att dela upp människor i olika raser. Sverige har varit epicentrum för rasbiologisk ”forskning”. Vi har snarare exporterat rasism än importerat den. Vi behöver mer kunskap, men på vissa biter inte fakta. Vad tar man till då?

Två tankar i huvudet samtidigt

Vi förstår de som, trots corona, i ilska protesterar på gatorna i USA. Vi förstår också de som protesterar på gatorna i Sverige. Rasismen dödar. Självklart förstår vi de som upprörs över stora folksamlingar. Och givetvis kan framtida protester organiseras bättre så att man kan hålla bättre avstånd. Demonstrationerna har dock inte varit de enda exemplen. Vi har sett trånga uteserveringar, överfyllda stränder och Afterski under pågående restriktioner.

Samtidigt finns det ingen som helst tanke om jämlikhet och rättvisa i det ekonomiska systemet och den strukturella rasismen vi har idag. Så länge detta får fortsätta pågå kommer folk resa sig i protest. Det finns många i samhället vi kan döma av olika anledningar. Men vi tror på att arbeta tillsammans mot rasismen och för ett samhälle för alla.

Och kan vi en gång för alla ändra det anklagande och ifrågasättande ordet ”men” till det proaktiva och stöttande ”och” i våra diskussioner om antirasism?

Vida Basti, vice gruppledare