Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. På själva julafton skriver vår medlem Christer Bengtsson om att vi kan göra världen bättre – tillsammans.

I dessa dagar när nästan all offentlig politisk debatt handlar om a) kriminalitet (men bara den som sker i förorten) eller b) flyktingar eller möjligen c) något helt annat som genom en påhittad konspiration leds till att handla om invandring, är det inte lätt att veta ut eller in.

Det finns en relevant kritik mot vårt samhälle som det ser ut. Välfärden har blivit sämre. Arbetare har fått se sin del av produktionsvärdet minska till förmån för kapitalets (ja, ägarnas andel alltså). Vi har faktiskt fått det sämre. Makten i samhället har förskjutits ytterligare till de rikas fördel.

När man försöker klura ut vad allt detta beror på behöver man hålla några saker i huvudet samtidigt, för det är flera faktorer som spelar in. Den första faktorn är naturligtvis nedskärningar. Vi har haft nedskärningar i offentlig sektor i trettio år. I de flesta kommuner har man varje år så kallade effektiviseringskrav på runt en procent per nämnd och budgetår, det är oftast nedskärningar i förklädnad.

Den andra faktorn är att vi börjat se våra socialförsäkringar som bidrag och inte som rättigheter. A-kassa, sjukpenning med mera är inte bidrag. De är rättigheter, försäkringar vi har för att människor inte ska gå under pga en svår period i livet.

Den tredje faktorn är den ökande ojämlikheten, med för låga löneökningar för det stora flertalet arbetare, lite mindre dåliga löneökningar för tjänstemännen och explosionsartade ökningar av kapitalägarnas vinster.

Sen har vi privatiseringarna. De dränerar den gemensamma sektorn på resurser, och de vinster de genererar genom att slita ut personal (eller betala lägre löner) flyttas inte sällan utomlands och kan inte beskattas.

Det sista är att skatterna sänkts. Skattekvoten (skatternas totala andel av samhällsekonomin) år 2000 låg på 51%, idag ligger den på 44%. Det innebär sisådär 250 miljarder mindre i skatteintäkter bara i år. Det skulle täcka alla kommuners ekonomiska underskott och ”lite” till. Som vilken socialist som helst är jag naturligtvis för att vanligt folk får mer pengar i plånboken, men vill vi ha välfärd som fungerar måste vi ta in de pengarna på kapitalinkomster, förmögenhetsbeskattning, bolagsskatt och annat, annars blir det minus i kassan som det är i väldigt många av våra kommuner nu. Lägg ovanpå detta allt skattesmitande som möjligen kan vara lika mycket pengar till som den sänkta skattekvoten.

Vi måste välja. Vi måste välja vilket samhälle vi vill ha. Vill vi att utvecklingen ska fortsätta med försämringar och nedskärningar, ja då ska vi stödja M och deras två konservativa kompanjoner.

Vi kan vända utvecklingen, tillsammans, om vi tar strid. Vill vi ha ett samhälle för de många, då måste vi inte bara rösta rött – vi måste engagera oss och kämpa för det också. I fackföreningen på jobbet för högre lön, bättre arbetsmiljö och trygga anställningar, och i Vänsterpartiet för att kämpa för mer resurser till skolan, vården och omsorgen. Men också för att flytta makt från fåtalet på toppen av samhällets pyramid till de många som utgör samhällets grund. Till oss alla.

Kom med oss, för ett samhälle för de många – inte för de rika!

God röd jul!

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Dan före dopparedan kommer bloggen från vår vice gruppledare, Vida Basti.

Hur lär man sig om svensk kultur och hur blir man svensk?

Det är ett ständigt tjat om integration och svenska traditioner till höger och vänster, precis hela tiden. Samtidigt som ingen visar eller inkluderar.

Jag har bott i Sverige i princip hela mitt liv men aldrig blivit medbjuden av mina etnisk svenska kompisar på något midsommarfirande, kräftskiva eller liknande. Ingen av mina utlandsfödda kompisar har det heller. 

• Och ändå förväntas man bara veta, ta del av och fira. Framförallt vara stolt.

Första gången jag firade midsommar var i vuxen ålder. Jag såg på en Lidl-skylt vid busshållplatsen vad man skulle ha för mat och kopierade rakt av och bjöd hem några kompisar. Vi drog sedan vidare till Skansen. Väl framme vid midsommarstången tittade vi på varandra och alla kände likadant. Vi var utanför. Turister som tittade på utan att riktigt fatta vad som pågick omkring oss. 

Tidigare i år satt jag och några vänner, ännu en midsommar och undrade om vi ändå kanske skulle ta oss till Skansen. Och tillsammans med alla turister, lära oss och få ta del av de svenska traditionerna.

Jag visste inte ens vart ”landet” låg fram till ett par år sedan. Jag fikade med min en vän och ställde henne frågan: Vart ligger landet egentligen, och vad gör man där? Vart börjar det, vart slutar det och hur tar man sig dit? Bjud mig?! 

Sagt och gjort, blev jag medbjuden veckan efter och fick gå på utedass för första gången. Jag använde en klädnypa för näsan och frågade varför det fanns två hål bredvid varandra varpå min vän kom in och låste dörren bakom oss och sa att det är så vi kan ha sällskap… Det var mycket att ta in, och vår vänskap togs till nya höjder, haha! Är det här ordspråket ”finns det hjärterum så finns det stjärterum” kommer ifrån?

Jag minns att jag la upp en video på Instagram med texten: Jag har hittat landet! Lyckan var total.

Men det finns en högtid (min favorit) som nästan alla i hela Sverige firar, nämligen julen! Hur kommer det sig? Jag har en teori. Julen är en högtid/tradition som man omöjligt kan missa om man inte bor under en sten. I skolorna firar barnen Lucia och på morgnarna går julkalendern. De vuxna går på julbord med sina kollegor, tittar på när barnen lussar i skolorna och beundrar all julpyssel barnen så stolt tar med sig hem. På TV går det massa julprogram och i butikerna hör man julmusiken i högtalarna. På gator och torg pyntas det, och hela staden lyses upp. Oavsett vart man kommer ifrån eller vilken religion man följer, så får alla vara med!

Varför gör vi inte likadant med alla högtider? Min pappa sa en gång ”så konstigt att det här landet inte har några traditioner”. Jo pappa, visst har de det. Men vi har aldrig bjudits med.

Integration inkluderar två parter: den som ska inkluderas och den som inkluderar. Det går inte med bara ena parten. Man ska inte behöva googla sig fram till kultur, seder och bruk. Man bör bli inkluderad och få delta själv.

 Viktigaste nyårslöftet 2020: Integration 2.0!
Bjud med och fira ihop.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Bakom lucka 22 skriver vår medlem Salvador Perez om klimatomställningen.

FN:s klimatmöte COP25 i Madrid har avslutats. I mer än två veckor pågick förhandlingarna som syftade till att komplettera regelboken för Parisavtalet inför att vi träder in i 2020-talet. Resultatet: nedslående. Av allt att döma har några länder med stora utsläpp – däribland Brasilien, USA, Australien, Saudiarabien – stått i vägen för beslut i viktiga frågor. 

Inför mötet var budskapet från FN tydligt: med nuvarande politik i världens länder är vi på väg mot 3,7 graders ökning av jordens medeltemperatur. Det är alltså långt över de maximalt två grader som är målet med Parisavtalet. För att begränsa  uppvärmningen till två grader krävs enligt FN att de globala utsläppen minskar i en takt av 2,7 procent per år kommande årtionde, det i ett läge då utsläppen istället ökat med i genomsnitt 1,5 procent per år det senaste årtiondet. För att klara att hålla uppvärmningen under 1,5 grader – vilket är högst önskvärt – krävs att utsläppen minskar i en takt av 7,6 procent per år. 

För att begränsa klimatförändringarna på ett meningsfullt sätt krävs en rejäl samhällsomställning. Från Vänsterpartiets håll är budskapet tydligt: klimatkrisens grundorsak beror på systemfel. Det rådande ekonomiska systemet, kapitalismen, tar inte hänsyn till våra barn och barnbarns förutsättningar att leva goda liv. Globalt kan 20 företag, vars affärer bygger på fossila bränslen, spåras till en en tredjedel av de klimatpåverkande utsläppen. Det är företag vars enorma makt bevisligen har påverkat och fortsätter påverka politiken. Deras makt, ofta kanaliserad genom stater, står i vägen för nödvändiga klimatåtgärder inom länder och på den internationella arenan. I klimatförhandlingarna är det stater med dessa industrier som stretar emot. 

Ett annat tydligt budskap från  Vänsterpartiet är att svaret på klimatkrisen måste vara radikalt och i samma veva rättvis, mellan länder och i länder. Att svaret måste vara radikalt har till stor del att göra med att vi har ont om tid. Att svaret måste vara rättvist har att göra med att det krävs för att människor överhuvudtaget ska ställa bakom klimatomställningen. I omställningen finns möjlighet till ett gemensamt samhällsprojekt där vi tillsammans kan göra samhället bättre, men för att möjligheten ska tas tillvara krävs politik (och inte minst att lyssna in de sociala rörelser som engagerat sig i frågan). Just nu räcker den förda politiken inte till, den är faktiskt helt otillräcklig för att Sverige ska nå sina klimatmål. För det krävs utsläppsminskningar på 5 och 8 procent per år. 

Vänsterpartiet har politik för en radikal och rättvis omställning för alla arenor: i EU, nationellt, i regionen och i Sundbyberg. 

När den nya EU-kommissionen i dagarna presenterade sitt förslag till en europeisk grön agenda var vi som parti snabbt ute och påpekade att den är otillräcklig, särskilt sett till de snabba utsläppsminskningar som krävs det kommande årtiondet. Den partigrupp vi tillhör i EU-parlamentet har ett eget radikalt förslag till en grön(röd) agenda. 

När Sverige fick sin nuvarande klimatpolitiska inriktning och sina klimatmål var Vänsterpartiets svar att det måste vara striktare och målen skarpare. Vi ville ha ett mål också för de utsläpp som sker i andra länder till följd av vår konsumtion. Det handlar om betydande utsläpp och därför bör ett mål finnas. I den senaste budgeten lade Vänsterpartiet också mest pengar av alla partier på klimatområdet. Utöver det finns förslaget om en klimatinvesteringsbank på 100 miljarder, att AP-fonderna inte ska investera i fossila bränslen och att de miljöskadliga subventionerna ska avskaffas. Så skapar vi kraft för en omställning, inte genom att dutta i marginalerna. 

I Region Stockholm driver vi nolltaxa i kollektivtrafiken. Det avgiftfri kollektivtrafik, till exempel genom att vi alla är med och betalar för den genom skattesedeln. Det är klimatsmart och bra för den sociala sammanhållningen. Det är inte en omöjlighet eftersom det redan finns på många håll i världen. Tallin har haft det sedan 2013 och det såg ut att funka utmärkt när jag var där. Nu förbereds det för nolltaxa i hela Estland.  Senaste staden som införde nolltaxa var Kansas City i USA (!). 

I Sundbyberg föreslog vi tidigt, redan 2016, en elbusslinje längst med Enköpingsvägen med syftet att knyta ihop stadsdelen Ursvik med övriga knytpunkter för kollektivtrafik. Då var det sagt att tvärbanan till Ursvik skulle vara färdig 2021, nu är prognosen 2022. 

Inför budgetfullmäktige i november i år lade vi fram ett förslag att staden skulle utlysa klimatnödläge. Det skulle vara ett erkännande från Sundbybergs sida om frågans betydelse och något att bygga vidare på vad gäller konkret politik. Förslaget röstades ned. Några dagar senare röstade EU-parlamentet om att utlysa ett klimatnödläge. Förslaget gick igenom. Mer glädjande är att Sundbyberg efter budgetfullmäktige kommer att driva frågan om att Norrenergi, som staden äger tillsammans med Solna, ska sluta sälja utsläppsrätter. Vi väckte och har drivit förslaget. 

Just nu håller vi på att vässa vår klimatpolitik för alla arenor. Kom till oss om du har idéer och hjälp oss nå ett hållbart samhälle.

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Med bara tre dagar till julafton, bakom lucka 21, påminner vår ordförande Tobias Tengström om det positiva med att ta en vit jul.

Att växa upp i en familj där alkohol, och ibland även andra droger, tar för stor plats är inte enkelt. Livet kan vara svårt när den som ska skydda dig mot monstren under sängen och se till att dina kläder är rena, inte alltid kan göra detta på grund av ett missbruk eller för stor alkoholkonsumtion. I Sverige beräknas det finnas minst 100 000 barn som växter upp i en familj med missbruk. En del barn får hjälp från myndigheter, släktingar, föreningar eller vänner. Men allt för många barn möter detta själva. 

Missbruk behöver inte betyda att barnen inte är älskade och att föräldrarna struntar i sina barn. Inte heller att ens föräldrar dricker varje dag och familjen lever i misär. I vissa familjer kan ett för stort bruk av alkohol ske i perioder eller vid vissa tillfällen. Men många gånger kan barn i dessa familjer uppleva otrygghet på olika sätt. Särskilt just när ens mamma eller pappa är påverkad. Känslan av otrygghet och känsla av att inte veta var en har sina föräldrar kan även uppstå om ens föräldrar inte dricker stora mängder alkohol.  

Julen är en högtid som handlar om omtanke och kärlek. Många menar också att julen är barnens högtid. För att fler barn ska kunna få uppleva en kul och trevlig jul, uppmanar jag dig som läser detta att ta en vit jul. En vit jul där du avstår all alkohol de dagar du träffar barn. 

För mig är det en solidarisk handling att avstå alkohol och andra droger. Både mot de barn som mår dåligt av att vuxna i deras närhet dricker, men också mot de som själva har haft ett missbruk och måste avstå för att inte hamna i missbruk igen. För mig som socialist och vänsterpartist, är det nödvändigt att också vara solidarisk. En form av solidariteten handlar om att jag avstår från alkohol och andra droger. 

Visa solidaritet i jul, avstå från alkohol och andra droger i jul. Ta en vit jul! 

Under december månad publicerar vi en julkalender. Det är bloggtexter om aktuella ämnen som är viktiga för oss som parti och våra medlemmar. Idag gästbloggar riksdagsmannen Daniel Riazat om skolpolitiken.

Det närmar sig slutet av det här året och skolpolitiken är återigen på tapeten efter den nyligen publicerade PISA-rapporten. En rapport där resultaten pekade åt rätt håll för vissa elever samtidigt som skolsystemet pekade åt fel håll, igen. 

Nedskärningarna i den offentliga sektorn i början av 1990-talet dränerade den allmänna skolans resurser. Kommersialiseringen av svensk förskola och skola som sattes igång under samma period och dess sammankopplade reformer fortsätter att leda skolsystemet åt fel håll. Förlorarna på detta är barnen, eleverna och personalen. Med de stora nedskärningar som väntar majoriteten av landets förskolor och skolor under de kommande åren riskerar likvärdigheten och jämlikheten att försämras ytterligare. 

Under många årtionden har vänstern kämpat för allas rätt till kunskap. Den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster i utbildningspolitiken har alltid varit om rätten till en utbildning av hög kvalitet ska vara förbehållen eliten eller om den ska vara till för alla. Vi inom Vänsterpartiet ska vara stolta över vilken sida vi står på i denna fråga, likt många andra frågor. 

Frågan om utbildning som en rättighet istället för handelsvara bör samtidigt ses i ett större perspektiv. I grunden handlar det om demokratins framtid. En demokratiskt styrd och jämlik förskola och skola, där segregationen bryts och där alla barn och elever ges en likvärdig utbildning kommer att stärka vår demokrati och öka jämlikheten i vårt samhälle. 

Därför är det vår uppgift som vänsteraktivister och parlamentariker att fortsätta med denna kamp. Tillsammans med olika fackföreningsrörelser, barn- och elevorganisationer, förskoleuppror och läraruppror kommer vi så småningom lyckas få utbildningssystemet på rätt spår igen. Den sammanhållna förskolan och skolan ska återupprättas och vinstjakten avskaffas en gång för alla. Det kommer att ta sin tid. Men vi ger inte upp.